Tord Björk skriver i sitt inlägg, Jan Myrdals klokhet är dagsaktuell, den 16 april: "Det går en rak linje från stormningen av finansministermötet på Lidingö 1967 (egentligen den 29 mars 1968/ÅK) till den globala klasskampen när böndernas folkrörelse Via Campesina i allians med det svarta blocket stormade och rev ned stängslet runt WTO-mötet i Cancun 2003 och en småbrukare begick självmord i politisk protest hängande på stängslet."

Händelserna må ha haft beröringspunkter som att de riktade sig mot Förenta staternas imperialism men att betrakta linjen som "rak" är förenkling intill meningslöshet. Varje skeende måste analyseras utifrån sin egen tid och dess omständigheter.

 

Björk skjuter in sig på att jag skrivit: "FNL-rörelsens erfarenheter går stick i stäv med de krafter som numera ibland ägnar sig åt att slåss mot sina politiska motståndare och poliser eller tror att allmän skadegörelse är ett effektivt politiskt vapen i Sverige idag."

Uppenbarligen sympatiserar Björk med dessa "krafter". Det må han anse och argumentera för. Men dessvärre försöker han legitimera deras metoder genom att hänvisa till att FNL-rörelsen/DFFG använde dem, särskilt 1967-1968, och att detta var en nyckel till rörelsens framgångar. Det är ohederligt och osant.

Jag har noga dokumenterat (i boken "Vietnam var nära") att DFFG visserligen genomförde mängder av "militanta aktioner" men aldrig strävade efter att skada människor (dvs. inte heller poliser) eller orsakade materiell skadegörelse utan politiskt mål. Björk suddar ut den avgörande distinktionen. Han tycks mena att eftersom DFFG genomförde militanta aktioner och hade framgång, måste också dagens rörelser göra detsamma för att nå framgång. Och för att få ihop den ekvationen måste han skriva om historien.

Björk använder två aktioner som exempel, demonstrationerna/mötet utanför Folkets hus i Stockholm den 20 december 1967 och vid hotell Foresta på Lidingö den 29 mars 1968. I båda fallen beslöt DFFG att trotsa myndigheternas demonstrationsförbud, men orsakade ingen skadegörelse och var utan tillhyggen. De eftersträvade inte konfrontation med polisen och skadade ingen.

Mötet på Folkets hus var fullsatt (1500 personer). Enligt Björk "stormade de ut genom dörrarna, bröt sig igenom poliskedjorna medan blodet flöt..." Han skiljer inte på angripare och angripen. Utgångarna blockerades av beväpnad polis; beriden, till fots och civil. Det fanns ingenstans att ta vägen för dem som stod i första leden. Det var polisen som angrep och skadade.

Aktionen utanför Foresta fick stor politisk effekt inte minst för att den överraskade polisen som trodde sig effektivt ha stängt av Lidingö från alla FNL-aktivister. När dessa ändå plötsligt sprang fram mot hotellet med plakaten, hade polisen ännu inte hunnit dit och formerat kedja. I tumultet skadade polisen en flicka och försökte slå sönder plakaten. Efter en halvtimme ansåg aktivisterna att demonstrationsmålet var uppnått och tågade lugnt tillbaka till Stockholm över Lidingöbron. Men det var naturligtvis genant för det stora säkerhetsuppbådet inför finansministermötet att så grundligt överlistas av en aktion som planerats av två kvinnliga aktivister i tonåren. Aktionen orsakade heller ingen skada men hade flera dråpliga inslag. Därför bör presskommentarerna dagen efter tas med en extra nypa salt – men de blev en del av den politiska effekten!

De båda aktionerna som Björk tar upp var viktiga och betydelsefulla både för utvecklingen av FNL-rörelsen och för den svenska regeringspolitiken. De våldsamma angreppen mot Vietnamdemonstrationerna upphörde och FNL-aktivisterna kan med stolthet minnas studierna av de ekonomiska samband som möjliggjorde Förenta staternas krigföring och dess omsättning i praktisk handling. Tala om att gå mot strömmen!

Men framgångarna berodde på de följande politiska diskussionerna och kampanjerna liksom på upprördheten hos breda folklager, inte minst efter 20 december 1967. De kan inte tas som intäkt för att våld mot polisen eller skadegörelse, var framgångsrika metoder.

DFFGs erfarenheter är inte eviga – lämpliga metoder varierar med tid och samhälle. Och att lära av erfarenheter är ju inte detsamma som att kopiera eller dra enkla paralleller mellan olika tidpunkter och länder. Men lyckligtvis håller erfarenheterna i detta avseende ännu idag i Sverige.

Borta är idag 1970-talets svenska utrikespolitik. Sverige syftar inte längre ens till neutralitet i stormaktskrig och åberopar folkrätten utan har utvecklats till ett lydigt redskap för Förenta staternas, och NATOs, aggressionspolitik. Det nationella försvaret är i princip nedlagt. Vi sitter i en förhållandevis ekonomiskt gynnad mycket liten enklav i norra Europa och får sikten skymd av desinformationskampanjer och ett kompakt medialt brus. Politiskt verkligt kontroversiella frågor trängs ut, väcker inget uppseende. Hur nå ut med dem under dessa förhållanden? Hur tvinga politiker, partier och press att gå i svaromål i de svåra och kontroversiella frågorna?

En del uppseendeväckande "militanta aktioner" i DFFGs mening, inte Björks, vore önskvärda och en möjlighet. Men de måste genomföras med förnuft för att inte bli kontraproduktiva. Förmodligen hade vare sig Folkets hus-, eller Foresta-aktionerna hade varit genomförbara idag. De politiska rörelserna saknas eller är för små. För att de skall uppstå krävs ett klart politiskt mål och eldsjälar som är beredda att arbeta tillsammans och göra uppoffringar för detta mål. Givetvis bör internet och ny teknik användas – de underlättar arbetet avsevärt jämfört med DFFG-tiden. Men utan kollektivt politiskt arbete för viktiga gemensamma mål går det inte. Det blir inga bestående resultat. Betänk att vid tiden för Folket hus- och Foresta-aktionerna hade FNL-rörelsen redan bedrivit sitt "långvariga och tålmodiga" arbete i tre år.

 

Kommentarer   

0 #2 Arne W Andersson 2015-06-22 09:11
Glasklart! Enkelt ... och kanske svårt för de som saknar erfarenhet av kombinationen av studier och ihärdigt "basarbete".
Citera
0 #1 Sixten Andréasson 2015-06-05 22:07
Mycket bra, Åke.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...