Det är numera inte alltid lätt att förstå sig på DN:s metafilosofiska lördagskolumnist. Men när man ändå hoppas tro sig göra det, blir man lätt beklämd. T ex nyligen, då hon i polemik mot arbetskritikern, sociologen Roland Paulsen, rycker ut till det kapitalistiska lönarbetets försvar. I detta fall är detta delvis helt opåkallat.

Ty det är i grunden två liberala, individualistiska tänkare som debatterar. Båda säller sig på något olika grunder avvisande till socialismens produktionssätt. Båda utgår i sitt avståndstagande från ett begrepp om arbete som tillskrivs såväl marxister som borgare - men som varken de ena eller de andra skulle känna igen :

"Budskapet om arbetets fromma är en av skärningspunkterna där socialism och konservatism möts i tankar om något större ovanför individerna, en helhet som endast de styrande ser och faderligt kan forma politik och paroller utifrån. "

Detta "något större ovanför individerna" är en gångbar fras, som liberala individualister använder för att vederlägga folk, som envisas med att se sig som medlemmar av ett samhälle. Eller som Thatcher sade: "...samhället? Det finns inget sådant? Det finns enskilda män och kvinnor och det finns familjer.."

Andersson beskyller Paulsen för att som huvudärende ha: "ett ifrågasättande av lönearbetet som sådant ..."

Paulsen värjer sig mot Anderssons uppenbarligen (se nedan!) okunniga beskyllning för att vurma för planekonomi: "det enda alternativ hon kan föreställa sig är att en Sovjetliknande tvångsmakt organiserar produktionen ".

Något så radikalt som planekonomi har Paulsen uppenbarligen och enligt egen utsago aldrig syftat till. Ty arbetskritiken hos honom handlar bara om "det inte särskilt avancerade förslaget att vi i takt med att vi blir mer effektiva i vårt arbete kan reducera arbetstvånget i samhället ".

Det väsentliga i Paulsens ärende är inte kritik av kapitalismen, av lönarbetet eller egentligen inte ens av ny- eller gammal liberalism. Annars hade han, likt Kapitalet, måst utgå ifrån att arbetskraften är en vara, och att det kapitalistiska lönarbetets arbetets yttersta mål inte är att producera nyttigheter, utan profit.

Det positiva med Paulsen är att han, visserligen likt många av oss, har gjort iakttagelsen att det snart är 100 år sedan vi införde 8-timmars arbetsdag som norm. Han undrar varför i hela friden, med kraftigt ökad förvärvsintensitet och efter en 20-faldig ökning av vår produktion per timme, vi fortsätter med att med stort sett samma arbetstid, och nu dessutom diskuterar en förlängd livsarbetstid, samtidigt som arbetslösheten i Euroområdet har stigit över 10%.

Redan ett snabbt studium av ett par kapitel Marx och Engels hade kunnat stilla hans undran över att någon överhuvudtaget skulle ha motiv att ifrågasätta något så klokt och humanitärt som en arbetstidförkortning.

Hans förklaring till att vi inte slår näven i bordet och kräver väsentligt kortare arbetstid är föga imponerande och inte så litet idealistisk: konsumtionismen ges av honom en central roll för vårt överarbete. Makt och ägande i samhälle och produktion spelar hos Paulsen en lika perifer roll som en analys av det kapitalistiska lönarbetets eller av varutbytets roll.

Lena Anderssons svar på samma fråga är inte lika utförligt, men i detta avseende i varje fall inte direkt missledande: "Människor lönearbetar vanligen inte för att det är stärkande och karaktärsdanande, utan för att de behöver pengarna."

Det har Andersson säkert i stort rätt i, och det måste i så fall gälla även de flesta författare och kolumnskribenter i DN.

Så varför, enligt Andersson, "lyder" människor?: "Varför accepterar vi lönearbetets villkor? Troligen för att utopierna tycks värre."

Till dessa perversa utopier hör enligt henne numera även socialismen, i varje fall som hon uppfattar den:

"...idén om ett samhälle utan lönearbete, det vill säga utan pengar, är synnerligen repressiv och absurd. I det samhället kommer inte bara de arbetslösa utan samtliga att styras av arbetsförmedlare, kontrollorgan och kommissarier som ser till att ingen är asocial och smiter från sitt beting".

Så vi kan nog inte räkna med Lena Andersson när det smäller.

Citat från:

Lena Andersson DN 150417

Roland Paulsen DN 150421

 

Kommentarer   

0 #2 Hans Isaksson 2015-04-29 00:12
Jo, Paulsen har rätt att vi borde kräva kortare arbetstid. Han har fel när kan lägger skulden på lönarbetarnas köpgalenskap. Och bortser från den verkliga makten i samhälle och produktion. Och tar avstånd från klasskamp och socialism.
Citera
0 #1 Jan Wiklund 2015-04-28 13:09
Men har inte Paulsson rätt? Är det inte just att "slå näven i bordet och kräva" - eller kanske mer konkret gå i strejk för - som behövs? Var det inte exakt detta arbetarrörelsen gjorde för att få åtta timmars arbetsdag för hundra år sen?
Citera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...