När det kommer till frågan om våldmonopol är det självklart att det sådant kan behövas. Men det måste kontrolleras och regleras på ett bra och ansvarsfullt sätt. Dagens avslöjande i Sydsvenskan skvallrar om att det inte fungerat på det sättet.

Det Sydsvenskan idag kan avslöja är att en vakt på ett privat bolag misshandlat en 9åring grovt genom att dunka hans huvud i ett stengolv. Vad vi måste fråga oss i ett sådant läge är i hur stor utsträckning vi kan betrakta detta som en isolerad företeelse. Dessvärre är åtminstone min erfarenhet att det är omöjligt att se detta som en isolerad företeelse. Snarare är händelsen som beskrivs i Sydsvenskan ett exempel i raden, om än ett synnerligen brutalt sådant, på hur systemet med privata vaktbolag är ett feltänk från början till slut.

När händelser som denna uppkommer tenderar den efterföljande debatten att handla om hur väktarutbildningen ser ut. Att utbildningen är för kort eller att polisens kontroll av vilka som blir väktare, och därmed för vissa befogenheter gällande våldsutövning, ser ut. Problemet ligger emellertid inte i det praktiska. Vad vi ser är ett systemfel. Felet ligger i att företag, offentlig verksamhet och privatpersoner kan upphandla tjänstemän som ska agera för att upprätthålla ordning enligt vissa föreskrifter. Här ligger problemet främst i att det är upphandlat våldsmonopol. Jämför med legosoldater eller privata arméer av andra slag. Skillnaden är dels graden av våld och dels att krigsherren bytts ut mot en mer legitim uppdragsgivare som den offentliga sektorn. Mot vem är man lojal om man har en tydlig uppdragsgivare? Troligtvis mot sagde uppdragsgivare. Skillnaden på polisen och väktarföretagen är helt enkelt att polisens uppdragsgivare är folket. Polisen är, även om det fungerar under all kritik, demokratiskt styrd. Rent politiskt är systemet med privata väktarföretag en borgerlig konstruktion.

Låt mig ta ett exempel från min egen vardag. Jag pendlar med buss över Järvafältet för att komma till jobbet. I Rinkeby kom det på biljettkontrollanter. Dessa var upphandlade av ett privat företag. En av kontrollanterna krävde att få se färdbevis av en kvinna som satt bredvid mig. Hon lämnade sitt kort. Det visade sig att hon åkte på reducerad biljett. Då krävde kontrollanten att hon skulle styrka att hon hade rätt att åka till reducerat pris. Till saken hör att kvinnan bar bura. Jag informerade kvinnan och kontrollanten om att han inte hade rätt att begära att kvinnan skulle identifiera sig. Kontrollanten blev rasande och skrek om att jag hindrade hans tjänsteutövning. Till sist gick han av. Detta är ytterligare ett exempel på maktmissbruk. Jag påstår inte att det handlar om något mer än en enskild händelse men den kan sättas in i ett större pussel av diskriminering, maktmissbruk och regelrätta lagbrott.

Det är rimligt att vi som socialister kräver att våld ska vara under medborgerlig kontroll, att polisen och militären styrs demokratiskt och finns till för att upprätthålla lag och ordning men att privata intressen inte har någon som helst del i våldsmonopolet. Vi bör kräva att vaktbolagen förbjuds.

Kommentarer   

#1 martin oskarsson 2015-03-13 19:18
Vill bara poängtera vikten av att demokratisera polisen och militären. Det sker bäst dels genom att de styra lokalt och regionalt av politiskt valda organ och dels genom ökad inflytande för vanliga konstaplar och soldater
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...