Tyvärr har exluderande alltid, oberoende av vem som haft den politiska makten, varit en del av vår kultur i Sverige.
Det har aldrig funnits ett Sverige där alla talade svenska i stugorna eller ett Sverige där alla utövade samma religion och trodde på samma gud. Det har heller aldrig funnits ett Sverige där alla delade samma grundläggande moraliska, politiska och sociala värderingar. Det har däremot legat i den, starkt centraliserade, svenska statens intresse att måla upp en bild av en homogen nation. Med hjälp av rasifierad nationalism, evangelisk lutheranism och genom att exkludera allt och alla som avviker, har man systematiskt byggt upp myten om det svenska folkhemmet och legitimerat ett starkt centraliserande för att kunna kontrollera medborgarna. Hedningar, kättare, kalvinister, katoliker, judar, samer, kväner, tornedalningar, finnar, tattare, romer, resandefolk, zigenare, kommunister och muslimer för att nämna några som har förföljts och demoniserats under bygget av de Svenska ideal samhället.
Under de senaste åren har vi ägnat oss åt att demonisera personer från arabländerna. Trotts att det sedan 50 talet har flyttat in personer från den delen av världen hit till Sverige är det först efter de kallakrigets slut, som vi utsett dem till våra fiender och gett dem en gemensam benämning, muslimer. Innan dess benämndes alla efter sin ursprungsnationalitet. Det var turkar, libaneser, jugoslaver, kurder, iranier, somalier, uzbeker, etc.
Utgår man från dagens politiska verklighet så kan man konststera att motsättningarna mellan de som tror sig vara ursvenskar och invandrare lär bestå och nu har vi ju tiggarna också som vi kan hacka på i brist på annat.
Vårt såkallade demokratiska samhälle är tyvärr inte en garant för en fredlig samexistens vilket bevisas gång på gång världen runt. Sålänge vi inte ser vår egen skuld och inte inser att vi själva är en del av problemet kommer en fredlig samexistens att förbli en utopi. Därmed inte sagt att humanismen har förlorat kampen för ökad empati i vår omvärld men vi måste ta vårt ansvar när vi ser orättvisor och diskriminering var än det må förekomma.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...