Tyvärr har exluderande alltid, oberoende av vem som haft den politiska makten, varit en del av vår kultur i Sverige.
Det har aldrig funnits ett Sverige där alla talade svenska i stugorna eller ett Sverige där alla utövade samma religion och trodde på samma gud. Det har heller aldrig funnits ett Sverige där alla delade samma grundläggande moraliska, politiska och sociala värderingar. Det har däremot legat i den, starkt centraliserade, svenska statens intresse att måla upp en bild av en homogen nation. Med hjälp av rasifierad nationalism, evangelisk lutheranism och genom att exkludera allt och alla som avviker, har man systematiskt byggt upp myten om det svenska folkhemmet och legitimerat ett starkt centraliserande för att kunna kontrollera medborgarna. Hedningar, kättare, kalvinister, katoliker, judar, samer, kväner, tornedalningar, finnar, tattare, romer, resandefolk, zigenare, kommunister och muslimer för att nämna några som har förföljts och demoniserats under bygget av de Svenska ideal samhället.
Under de senaste åren har vi ägnat oss åt att demonisera personer från arabländerna. Trotts att det sedan 50 talet har flyttat in personer från den delen av världen hit till Sverige är det först efter de kallakrigets slut, som vi utsett dem till våra fiender och gett dem en gemensam benämning, muslimer. Innan dess benämndes alla efter sin ursprungsnationalitet. Det var turkar, libaneser, jugoslaver, kurder, iranier, somalier, uzbeker, etc.
Utgår man från dagens politiska verklighet så kan man konststera att motsättningarna mellan de som tror sig vara ursvenskar och invandrare lär bestå och nu har vi ju tiggarna också som vi kan hacka på i brist på annat.
Vårt såkallade demokratiska samhälle är tyvärr inte en garant för en fredlig samexistens vilket bevisas gång på gång världen runt. Sålänge vi inte ser vår egen skuld och inte inser att vi själva är en del av problemet kommer en fredlig samexistens att förbli en utopi. Därmed inte sagt att humanismen har förlorat kampen för ökad empati i vår omvärld men vi måste ta vårt ansvar när vi ser orättvisor och diskriminering var än det må förekomma.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Makt och motstånd präglar språken

Ola Wikander - 17 juli 2017

Imperier växer fram och går under. Några språk blir redskap för deras makt, andra förtrycks eller...

Läs mer...

Bildtext

Robotar och alienation

Johan Alfonsson - 17 juli 2017

Skyll inte på tekniken - det är kapitalismen som spökar. På World Economic Forums årliga möte i...

Läs mer...