Militant organisering i Vietnamrörelsen

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

I två inlägg den 7 och 15 december om "militant organisering" inom Vietnamrörelsen anklagas jag av Tord Björk för att ha begått det "grundläggande felet" att osynliggöra "behovet av medvetet vald militans /.../ för att förändra samhället" (i ett inlägg på Socialistiskt forum) och att förminska "betydelsen av FNL-rörelsens framgångar genom militans" (i boken "Vietnam var nära").

På Socialistiskt forum i Stockholm den 22 november under programpunkten "Solidaritetsrörelsen som förändrade svensk utrikespolitik" dvs. om FNL-rörelsen hade Sköld Peter Matthis, Thomas Eklundh och jag maximalt en timme på oss. På min lott kom att på 30 minuter avhandla rörelsens historia sedan våren 1965 samt de metoder som möjliggjorde förändringen av utrikespolitiken. Koncentration, renodling och inga utvikningar alltså.

Skovet i Vietnamfrågan åren 1968-69 förklarade jag med det idoga basarbetet för att få "det svenska folket att förstå, omsluta och utveckla kamp för de tre parollerna" (USA ut ur Vietnam, Stöd Vietnams folk på dess egna villkor, Bekämpa USA-imperialismen). Målet var att vinna så många som möjligt, alltså även poliser. Kalla det gärna "masslinjen", ett adekvat uttryck som numera oförtjänt hamnat i glömska.

Jag angav flera skäl till förändringen men började med: "Ett skov i SAP/regeringens politik inträffade under 1968, föranledda av FNL-rörelsens arbete sedan 1965 och även händelserna den 20 december 1967 som opinionsmässigt blev en milstolpe." (ordagrant citerat från textbilderna på mötet).

Vidare redogjorde jag bland annat för principerna vid demonstrationer – inget våld och inga tillhyggen från vår sida, folk ska kunna gå i dem utan risk för att utsättas för våldsamheter eller förmodas stå för andra uppfattningar än demonstrationens officiella paroller.

Mycket mer hinner man inte på 30 minuter och urvalet var naturligtvis medvetet. FNL-rörelsens erfarenheter går stick i stäv med de krafter som numera ibland ägnar sig åt att slåss mot sina politiska motståndare och poliser eller tror att allmän skadegörelse är ett effektivt politiskt vapen i Sverige idag.

Därför kunde jag, av skäl som borde vara lättbegripliga, inte berätta om rättegångarna mot demonstranterna/äggkastarna i Glanshammar, Borås och Viskafors, inte striderna för demonstrations/föreningsrätt på Hötorget samt innetorgen i Täby och Uppsala, inte aktionerna utanför World Trade Center eller mot Saigonjuntans informationskontor i Stockholm, inte aktionen 1968 utanför hotell Foresta osv. osv. Men allt sådant behandlas ingående i boken "Vietnam var nära" som Björk också kritiserar.

Han hävdar att "...Vietnamrörelsens historia har förfalskats genom att militansen har plockats bort och flera gånger förnekats som ett tillhygge mot dagens rörelser". Det är klart att ett kort inlägg på Socialistiskt forum är vinklat med hänsyn till dagens situation och inte är en komplett historieskrivning. Men kritiken mot boken obefogad. Dels behandlas även FNL-rörelsens militanta aktioner ingående i den och dels är en mätning eller gradering av effekten av sådana enstaka aktioner närmast omöjlig att utföra och faller utanför ramen för boken.

Björk tycks använda ordet "militans" i betydelsen våldsaktioner och utan att närmare förklara innebörden. Det gör hans kritik svår att begripa och bemöta. Distinktioner är nödvändiga bland annat för att meningsfullt kunna utvärdera FNL-rörelsens insats som helhet.

"Militanta aktioner" utfördes av FNL-rörelsen sedan starten. Någon strikt definition av begreppet gjordes knappast; det behövdes inte. Den gängse meningen bland aktivister var, vågar jag påstå, att det var aktioner som var otillåtna – med rätt eller orätt – av polis och myndigheter.

Gemensamt för dem alla var att de inte var våldsamma; andra människor fick inte skadas och vapen och tillhyggen var absolut förbjudna att medföra. Aktionerna var mycket fredliga ur FNL-arnas synpunkt men blev ofta våldsamma genom polisens ingripande. Åtskilliga FNL-are blev slagna av polisen.

Ofta, särskilt i början, trotsades myndighetsbeslut eller anvisningar från polisen när de använde uppenbara svepskäl som argument. Det gällde till exempel vid insamling, försäljning och flygbladsutdelning utanför butiker och stationer (aktivisterna kördes bort men återkom, gång på gång, tills de fick rätt) eller demonstrationer som nekats tillstånd där polisen blockerade vägen eller, som i extremfallet den 20 december 1967, gick till mycket våldsamt angrepp.

Några exempel på aktioner i denna kategori: Sköld Peter och Åsa m.fl. på Hötorget i juni 1965 (som var helt laglig!), flaggbränningarna, överföringen av insamlade pengar till FNL (valutaregleringen var ännu inte upphävd), striden om rätten att samla pengar och sälja Vietnambulletinen på innetorgen, aktioner mot diverse amerikanska flottbesök och mot Förenta staternas officiella representanter (särskilt ambassadörer), utanför US Trade Center 1967, i Stockholm den 20 december 1967, vid finansministermötet på hotell Foresta på Lidingö 1968.

En annan kategori militanta aktioner kunde innebära skadegörelse i ett visst politiskt syfte och var klart olagliga. Därför planerades de inte öppet och som regel deltog bara medlemmar; andra aktivister skulle inte ovetandes råka i klistret. Och aktivisterna tog sitt straff och betalade sina böter om de upptäcktes. Men, märk väl, inte heller dessa aktioner brukade våld mot människor.

Olaga affischering var ett tidigt exempel liksom att måla slagord på väggar. De mest kända aktionerna var förmodligen förstörelsen av Saigonjuntans informationskontor, ofta som attacker en tidig morgon med stenkastning från cyklister. En demonstration den 26 oktober 1967 passerade också US Trade Center och ett antal fönsterrutor krossades. Två skäl för sådana aktioner brukade anges. Media slog upp dem – denna sensationsjournalistik ansågs visserligen allmänt avskyvärd bland aktivisterna men aktionerna gav ofta medialt genomslag, även utomlands. De gav intryck att Förenta staterna inte kunde göra som de ville i Sverige. Och vietnameserna kunde visa urklippen på hemmaplan som uppmuntran.

Björks anklagelse att "osynliggöra" och "plocka bort" militansen i Vietnamrörelsens historia och dessutom förfalska den blir ännu mer svårbegriplig eftersom han inte tar hänsyn till FNL-rörelsens medvetna politik och inställning till olika typer av militanta aktioner. Inte heller tar han ta hänsyn till den fråga som närmast blev ett mantra inför varje aktivitet: Till vilkas fördel? (för övrigt ett vanligt tema Jan Myrdals Skriftställningar och tal från den tiden). Det viktiga, och rörelsens existensberättigande, var ju att "stödja det vietnamesiska folket i dess kamp mot USA-imperialismen och för fred, oberoende, suveränitet, enhet och territoriell integritet". Det som inte tjänade det syftet skulle rörelsen heller inte ägna sig åt. För att meningsfullt analysera en rörelse måste både den faktiska händelseutvecklingen och dess politik beaktas.

Björk kommer med en del felaktiga faktauppgifter. Den mest lögnaktiga bör lyftas fram. Han skriver att FNL-rörelsen "kompromissade om kravet Stoppa USA-imperialismen för att enas med socialdemokrater om kravet USA ut ur Vietnam" och syftar sannolikt på den så kallade huvudinriktningen som antogs på DFFGs kongress 1971. Uppgiften att samla så många som möjligt bakom kravet "USA ut ur Indokina" ställdes mot bakgrund av läget i Sydostasien. Förenta staterna trappade upp bombkriget med förödande verkan för folken i Indokina i ett desperat försök att vinna kriget. Den överskuggande uppgiften syntes därför vara att förmå Förenta staterna att i stället dra sig tillbaka för att undvika en än mer fruktansvärd ödeläggelse av Indokina. Det kallades vägskälsteorin". Historien visar hur framsynt denna huvudinriktning var. Vietnamrörelsen nådde sin största bredd och styrka för detta avgörande krav just under 1972. Efter julbombningarna av Vietnam det året tvangs Förenta staterna till reträtt och förlorade kriget. Läs gärna om detta i boken "FNL i Sverige", som Björk ofta hänvisar till, på sid.119-123.

FNL-rörelsen slopade aldrig eller "kompromissade" om någon av de tre parollerna. Däremot lyftes olika paroller fram och betonades vid olika tillfällen beroende på läget i Indokina. Det hade rörelsen alltid gjort till exempel vid Vietnamveckorna. Slutligen bör Björk läsa rätt. Den tredje parollen var inte "kravet Stoppa USA-imperialismen" utan "Bekämpa USA-imperialismen". Den formulerades medvetet så år 1966 dvs. inte som ett krav utan som uppmaning och vägledning för arbetet (betraktades därför som en "operativ paroll").

Alla DFFGs aktioner, som Tord Björk tar upp, behandlas i "Vietnam var nära – En berättelse om FNL-rörelsen och solidaritetsarbetet i Sverige 1965-1975". Jag hoppas att läsarna studerar den och bildar sig en egen uppfattning i sakfrågorna. Det bör ge bra underlag för vidare diskussioner om dagens arbetsmetoder.

Här följer några relevanta sidhänvisningar till " Vietnam var nära". Boken kan erhållas för 30 kr/st. + frakt genom att kontakta Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den..

S. 15-25: Hötorget den 14 juni 1965

S. 81-84: Om flaggbränning; se även s. 134, "En återfallsförbrytare"

S. 98-99: Första programmet och de tre parollerna; se även s. 147-148

S. 102-105: Demonstrationerna vid US Trade Center; Obs. s. 104 om Myrdal mm. den 26 oktober

S. 124-133: 20 december 1967; se även noterna 81-96 på s. 399-401

S. 135-137: Dollarkrisen och aktionen vid hotell Foresta 1968

S. 156-163: Ambassadör Holland och demonstranterna; Glanshammar/Örebro och Borås; se även noterna 145-157 på s. 409-411

S. 168-186: Huvudinriktningen (1971), julbombningarna (1972) och Parisavtalet (1973)

S.251-260: Om demonstrationer bla. mot juntans informationskontor; se även noterna

S. 306-313: FNL-rörelsens förhållande till SAP

S. 339-358: Politiken

 

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016