Ju närmare valdagen vi kommer desto fler löften. Båda blocken lovar en kvarts miljon nya jobb och bostäder. Utbyggd infrastruktur och snabbtåg. Skolan lovas också större resurser plötsligt även av alliansen, trots att de tidigare hävdat att det inte behövs. Men efter att PISA undersökningar visat att kunskaper i matte och läsning fallit, och missnöje från både elever och lärare tvingades regeringen att backa. De förut så viktiga skriftliga omdömena togs bort för att lärare ska hinna med att rätta alla prov och sätta betyg. Nu ska det plötsligt satsas på mindre klasser, fler speciallärare och tioårig grundskola. Och betyg sättas från fjärde klass, innan men ännu hunnit utvärdera införandet av betyg från sexan.
Skillnaden mellan blocken eller mellan alliansen och socialdemokraterna handlar mest om finansieringen och socialförsäkringarna. Alliansen vill höja skatterna med sex miljarder bland annat genom en ny skatt på finanssektorn, kemikalier, bilat, tobak och alkohol. S vill höja med 32,5 miljarder bland annat genom att inkomstskatten höjs för de som tjänar över 60 000 per månad och sänka den för pensionärerna. De vill också ta bort halveringen av restaurangmomsen och de halverade arbetsgivaravgifterna för ungdomar.
Den största olikheten är att socialdemokratin vill höja A-kassan rejält, öka barnbidragen med 100 kr per månad och sänka RUT avdraget. Miljöpartiet går längre än alla andra vad gäller miljöskatter och Vänsterpartiet profileras sig genom kravet på förbud av vinstgivande privatskolor och privat sjukvård.
Men i grund och botten står båda blocken för en inomkapitalistisk politik. Det betyder att löftena om arbete och bostäder kommer malas sönder till grus oavsett regering. Det är mycket osannolikt att kapitalismen kommer ha så starka tillväxtperioder att detta blir möjligt och dessutom beskärs all eventuell tillväxt av de skulder man dragit på sig under nedgången 2001-2009 i länder, företag och banker. Istället väntas längre och djupare kriser vilket leder till massarbetslöshet och nedskärningar, avsett regering.
Men som marxister anser vi ändå att det är viktigt att byta regering. Skälet är för det första att arbetarklassens och ungdomens majoritet vill ha ett skifte, vänstervågen uttrycks genom att de röd/gröna har en stor majoritet. Massorna inser att det är lättare att påverka en röd/grön regering än en borgerlig. Den senare låter sig bara påverkas av storstrejker och masskamp och det undviker den fackliga ledningen av rädsla för medlemmarnas styrka. För det andra måste de rödgröna partierna prövas. Den nya S ledningen under Löfven, Vänsterpartiet och inte minst miljöpartiet och eventuellt men inte troligt FI. De senare två är egentligen borgerliga partier men deras väljare ser dem som vänsteralternativ.
I regeringsställning kommer det stå klart vad de gröna och FI egentligen står för: Drömmar om en jämställd, human och miljövänlig kapitalism som inte finns. Med tiden kommer kapitalismen att avslöja sitt fula ansikte allt tydligare. Det innebär arbetslöshet på tjugo, trettio eller hälften vad gäller enskilda grupper som ungdomar i Spanien och Grekland. Fler tiggare på gatorna, soppkök, fler som vräks från sin bostad, småföretag som går i konkurs i massor. Steg för steg och ibland genom plötsliga språng kommer allt fler, särskilt arbetare och ungdomar, att inse att kapitalismen har spelat ut sin roll och att det krävs en revolutionär förändring av samhället.
På tjugo och trettiotalet rörde sig massorna i Europa mot revolution, särskilt Tyskland, Frankrike och Spanien, men förrådes av stalinister och reformister.
Detsamma skedde vi de revolutioner eller utveckling i riktning mot sådana som skedde på sjuttiotalet. Kapitalismen var nära att falla i Portugal, men räddades i sista stund av kommunistpartiet och socialisterna. Detsamma gällde Frankrike, Spanien och Grekland även om det inte gick lika långt där. 1981 valdes regeringar i Frankrike och Grekland på program som lovade stora förstatliganden och sextimmarsdag, men efter press från kapitalet backade man.
Också Sverige talade LO ledningen och Palme om det så kallade tredje steget. Det första steget var politisk demokrati det vill säga allmän och lika rösträtt. Det andra steget var det sociala, alla reformerna som barnbidrag, semester och sjukpenning och den utbyggda sjukvården och skolan. Det tredje steget skulle vara det ekonomiska att via ökat statligt eller kooperativt ägande på sikt kollektivisera ekonomin. Där ingick också förslag om löntagarfonder, att via en andel av vinsten köpa sig in i företagen och till sist överta majoriteten.
Av detta sist nämnda blev motsatsen efter högersvängen på åttiotalet och krisen på nittiotal. Statliga företag började säljas ut som helt eller delvis Nordea, Telia, statliga läkemedelsbolaget KABI, statlig stålindustri. Fackliga bolag som BPA delades och såldes ut och de flesta industrier, slakterier och bagerier som ägdes kooperativt såldes ut. Det blev mer kapitalism inte mindre.
Detsamma kommer gälla även med den nya rödgröna regeringen politik, med undantag för en hårdare reglering av friskolor. Men efter en ny djup kapitalistisk kris som stärker vänsterradikaliseringen ännu nu mer kan en rödgrön regering tvingas förstatliga företag och sektorer som är i kris, det har skett förr. Vid alla kriser tvingas staten gå in och rädda bankerna, det skedde på nittiotalet i Sverige och vid den senaste krisen även i USA där presidenten och kongressen fick pumpa in hundratals miljarder dollar för att rädda bostadsfinansiering Freddie Mac och Fanny W. Under sjuttiotalet förstatligades stålindustrin och varvsindustrin och vissa andra nedläggningshotade företag.
Detta kommer att återupprepas under de kommande åren. Med förstatligande av banker och andra sektorer kommer medvetenheten om att kapitalismen spelat ut sin till att öka ännu mer. Och med nya djupa krisen som ökar arbetslösheten och fattigdomen späs detta på ännu mer. Arbetare och ungdomar kommer att förändra sina massorganisationer i grunden genom inre stridigheter och splittringar kommer det till sist att skapas skapa ett parti och rörelse som är kapabel att genomföra en socialistisk revolution. Till sist bryter stormen lös och revolutionen bryter ut i ett land där det lyckligtvis finns ett revolutionärt massalternativ i arbetarrörelsen, som i Ryssland 1917.
Det kan ske i Södra Europa, Latinamerika och eller Indien och Kina, oavsett var så innebär det att den världsrevolutionära process som nu inletts lyfts till en ny nivå. Till sist faller kapitalismen i fler länder och slutkampen kan börja

Kommentarer   

#1 martin oskarsson 2014-09-13 15:22
Tilägg: Utsugningen av arbetarklassen i Kina, Indien och Sydostasien och nu även i Afrika är i all sin grymhet negativ för kapitalismen. Arbetarklasssen har växt til en global styrka på mer än hälften, med allierade skiks bland fattigbönder, sysslolösa och gatuförsäljare tode 8 av tio tillhöra de arbetande klasserna. Må de härskande klasserna darra när de sätter sig i rörelsen
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...