Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Vi lever onekligen i en fascinerande tid. En tid då Birgitta Ohlsson i total politisk förvirring kräver att lärare och fritidsledare ska kontakta Socialtjänsten om unga i deras närhet befinner sig till vänster om socialdemokratin (idéerna är ingalunda nya men åter aktualiserade genom den s.k. Demokratiutredningen). En tid då Säpo gör bedömningen att en i sammanhanget tandlös vänster är ett större hot mot rikets säkerhet än en växande högerextrem miljö som allt oftare gör sig skyldiga till grova brott som misshandel och mordförsök. Våldsupptrappningen skylls därefter med rådande bristande logik på vad som kallas "extremvänstern". Ständigt denna "extremvänster", ett begrepp som används så ofta att det förlorat all ideologisk avgränsning och betydelse.

Sedan detta. När en mobilisering mot högerextremt Svenskarnas Parti reser sig på Malmös gator för att visa sitt hat mot nazismen, slås den brutalt ner av polisen. Eller rids över, snarare. Vad som exakt hände är kanske för tidigt att sia om men vad vi kan konstatera är att media, bloggar, Twitter och Facebook den 23/8 på eftermiddagen svämmade över av rapporter om polisens brutalitet mot de antirasistiska motdemonstranterna. Människor lär ha blivit slagna, påkörda av tunga polisfordon, polisen lär ha stoppat ambulanser som ryckt ut för att hjälpa de skadade och spärrat av entrén till akuten för de som fått stryk. Flera ska ha fått allvarliga skallskador och än flera smärre blessyrer.

Det finns något av ett mönster här. Det tycker jag mig åtminstone kunna skönja. Under några år har det varit ganska lugna demonstrationer och manifestationer runt om i Sverige. Som för så mycket annat, bland annat vänsteraktivisters vardagstrygghet, är brytpunkten Kärrtorp. Startskottet för den antiintellektuella och verklighetsfrånvända kålsuparteorin. Många tycks tro att vi som inte skriver under på idén om att det även i detta sammanhang inte kan vara ens fel om två träter är sympatisörer till den autonoma vänstern i form av exempelvis Revolutionära Fronten. Det stämmer naturligtvis inte. Men däremot är Kärrtorp definitivt en milstolpe. Sedan dess har polisinsatser mot demonstrationer och manifestationer med antirasistisk prägel varit massiva och framförallt godtyckliga. Häktningar på slentrian av kända antirasister som Dror Feiler har upprört många av oss.

Polisens agerande under gårdagen i Malmö visar att attityden till antirasister oavsett partifärg eller politisk tillhörighet har blivit hårdare. Jag bävar lite för hur det kommer att gå till när Svenskarnas Parti den 30/8 besöker Norrmalmstorg i Stockholm. Vi såg när Sverigedemokraterna besökte samma plats i slutet av EU-valrörelsen att polisen var fullt beredd på ett gatuslag, någon dialog mellan demonstranter och polis på plats var det inte tal om och civilklädda poliser grep knattar i 14årsåldern för att de skanderade antirasistiska slagord. Något hot mot den handfull SD-anhängare som fanns på plats utgjorde knappast de 14åriga tjejerna i färgglada kläder.

Nu ska polisen utreda vad som hände igår i Malmö. Det låter utmärkt. Problemet med att man utreder sina egna eventuella felsteg kvarstår dock fortfarande. Behovet av en oberoende granskare av polisens arbete framstår allt tydligare.

Samtidigt har vi antirasister en uppgift som vi måste ta på allvar. En bredare organisering som inkluderar alla antirasistiska krafter på samma premisser, en folklig front mot rasism som släpper in alla som vill delta. Och som kan tjäna som motvikt till eventuella effektsökande stenkastare. Det är viktigt. Antirasisterna ska vara en bred enhetsfront av människor. Ett kollektiv av förbannade men behärskade människor som står upp mot främlingsfientligheten. Det innebär bland annat att vi måste få till en vital diskussion om arbetsmetoderna inom vänstern.

Kommentarer

-1 #3 Henrik Persson 2014-08-27 12:41
Enligt vittnen och läkare var det bara ren tur att ingen demonstrant dödades av polisinsatsen i Malmö. Minst en är skadad för livet. Hela saken hade kunnat undvikas om polisen varit mer restriktiv att ge mötestillstånd åt nazisterna. Det är inte alls självklart att mötesfriheten ska skyddas även för organiserade rasister, inte enligt de internationella FN-konventioner Sverige undertecknat. Tvärtom, Sverige har genom att skriva på dessa konventioner utlovat att deras svängrum ska inskränkas. Läs t ex vad Peter Nobel skrivit här: http://www.unt.se/asikt/debatt/organiserad-rasism-ska-forbjudas-2535801.aspx
+5 #2 Jonas Lundgren 2014-08-25 08:33
Hej Dan

Egentligen ogillar jag att gå in på själva händelseförloppet. Det tenderar att snarare bli rättshaverism än konstruktivt, vilket jag också skriver i artikeln. Däremot kan jag konstatera att de bilder och filmer där polisen brukar ett ganska grovt övervåld mot demonstranterna är tagna långt från det avspärrade område där nazisterna befann sig.

Det låter lite som att du antyder att jag försvarar arbetsmetoderna som vissa av de inblandande grupperna använt och använder. Läs igen. Så är inte fallet, jag efterlyser en helt annan sorts antirasistisk rörelse.
-4 #1 dan.kotka 2014-08-24 18:12
Enligt vittne yrde såväl gatstenar som raketer mot nassarna. Sex nassar och 1500 motdemonstranter. Vad jag förstår fanns det risk för lynchning av en eller flera nassar med tråkig påföljd. Jag har uppfattningen att polisen ska förhindra sådan upptrappning. Ett sätt är att gå ganska hårt fram för att hindra värre våld än vad som var fallet. Mötesfriheten ska också skyddas. Även för nassar. Varför inte egenskap av mängden motdemonstranter skratta och vända nassarna ryggen. Det är väl ungefär vadderas budskap är värd. Dario Fo saknas. sign trött på krokodiltårar dan kotka

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Stridspittsmätning i Riksdagen

Hans Isaksson - 18 januari 2018

Vi lever i högerns skördetid. I gårdagens riksdagsdebatt fick vi se hur Stefan Löfvén återigen reste sig upp i sin fulla längd och dunkade sin näve i golvet. Vår statsminister var uppenbarligen provocerad av Jimmy Åkesson, som i sin tur känt sig provocerad av SD:s stagnerande och vikande...

Läs mer...

Anwar Shaikh

Anwar Shaikh - monopolkapitalismteorins främste kritiker

Benny Andersson - 16 januari 2018

Ulf Grönkvist skrev till webbredaktionen och efterlyste exaktare källor till de uppfattningar jag tillskriver ekonomen Anwar Shaikh i början av mitt blogginlägg om imperialismens teori och verklighet. De följer här. Eftersom Shaikh är en av vår tids viktigaste Marxinfluerade ekonomer och dessutom är...

Läs mer...

Reformister, revolutionärer och historiens dynamik. Svar till Benny Andersson

Peter Sundborg - 15 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Klass i uppror - samhälle i gungning

Peter Sundborg - 26 december 2017

Också i Sverige fanns det sovjeter 1917. I dag har vi glömt Arbetarnas landsråd, men upproren och...

Läs mer...

Bildtext

Sovjeterna vann och förlorade makten

Benny Andersson - 26 december 2017

Bolsjevikernas styrka var förankringen i de demokratiskt organiserade sovjeterna. Därmed kunde...

Läs mer...

Bildtext

Lenin om revolutionen

V.I. Lenin - 26 december 2017

Ryssland var inte moget för revolutionen. Tesen har upprepats många gånger sedan 1917. Här är...

Läs mer...