Det var inte så svårt att förutsäga att ett eller annat Alliansparti, som känt sin tillvaro hotad inför det hotande riksdagsvalet skulle försöka spela ut ett eller två spöken: hoten inifrån från "vänstern" och utifrån, från pockande krav från flyktingar. Beträffande de senare var det inte svårt att förutse att ett utspel skulle ske ackompanjerat av bedyranden om den talandes humanism och gästfrihet mot utlänningar - kosta vad det vill! Liksom krav om förbud mot gatutiggeri brukar göra det.Beträffande det förstnämda spöket arbetar Alliansen uppenbarligen i uppförbacke. Reinfeldt gjorde visserligen ett fåfängt försök att lufta kommunistspöket i panik efter EU-valet och Fi:s, V:s och Mp:s framgångar. Men alliansregimens käpphästar, skattesänkningar och ideologiskt betingade privatiseringar, går inte längre hem ens bland majoriteten av en borgerlig opinion. Lite höjd skatt och eventuella återförsamhälleliganden av en ev. S-regering inom t ex vård, skola och omsorg skulle även i dessa kretsar åtminstone skulle tas med jämnmod.

Återstår hotet från invandrare och asylsökande. Tidigare trevare från Reinfeldt, t ex det där med arbetslösheten, som inte skulle finnas om vi bara bestod av "etniska svenskar", gick nämligen inte hem. Med miljoner av människor på flykt undan kriget i Mellanöstern och Afrika, och nu även i Ukraina, kan man dessutom tycka att marknaden skulle vara ovanligt ogynnsam för en SD-oid retorik, som syftar till att ge oss visionen av att det snart bara funnes ståplatser kvar i Sverige mellan alla moskébyggen. Men det kan faktiskt också vara tvärtom - lite nöd i omvärlden kan öka vår empati, medan den kan minska när hjälpbehovet upplevs som överväldigande och hotande. I mitten av augusti och när hans allians låg 10 % efter blev det dock för mycket för statsministern. Inte så att han plötsligt blev oempatisk, snarast tvärtom, men just överväldigad:

"Jag kan redan säga att det kommer att bli omfattande kostnader för att ta emot dessa människor. De är så pass omfattande att det kommer att lägga ytterligare restriktioner för vad som finns utrymme för i offentlig finansiering. Därför lovar vi nära nog ingenting i den här valrörelsen, det kommer inte att finnas utrymme för det".

Och Carl Bildt, som expressinkallats, intygade att han dessutom kände sig hotad av världsläget och såg så bekymrad ut som bara han kan.

Och de som valt att tro att moderatledaren verkligen, 3-4 veckor före valet, velat lyfta blicken från en futtig kamp om makten mot globala tragedier - t ex Maciej Zaremba i dagens DN - utnämner honom nu till vår tids Palme.

Men Reinfeldt har nog realistiskt insett att valet inte kommer att ge Alliansen majoritet. Återstår att försöka tillse att hans motståndare inte heller får det, även om det innebär att han ger SD årets julklapp genom att ställa flyktingfrågan och dess kostnader i centrum. Genom att kombinera med ett motstånd mot en folkförslöande välfärdssektor gör han två flugor på smällen. Vi har att välja mellan välfärd och flyktinginvandring säger han. Och kollegorna i DN och självfallet Expressen har plötsligt, en månad före valet, följsamt börjat att räkna på vad en ensamkommande invandrad kvinna med 3 minderåriga barn över 11 år kostar per månad - sedan är det bara att multiplicera!

Så, om Reinfeldts rödgröna motståndare fram till valet kommer med några fler fläskben till väljarna kan han lugnt låta dem välja mellan flyktingars asylrätt och sin egen efterrätt. Och hoppas att vi fram till valet glömmer 8 års överföringar av makt och rikedomar från de fattiga till de rika.

 

Kommentarer   

#1 William Andersson 2014-08-22 16:35
Ja nu kommer det verkliga genombrottet för SD, de kan komma att välja vilken regering de vill stödja och det regeringsalternativ som är beredda att köpslå med SD vinner. På så sätt blir SD en del av regeringsunderlaget. Från vänster backar Stefan Lindgren och annan brunvänster upp och ger legitimitet åt SDs hets mot romer och bidragsberoende invandrarmammor. En liten extra dos med ekonomisk kris och det ser illa ut för Sverige.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...