Marxister lägger stor tonvikt vid historien, den har en helhetssyn på den historiska utvecklingen som anses ha en röd tråd från ursamhälle till modern tid. Denna tråd består av en fortlöpande utveckling av produktivkrafterna från muskelkraft via redskap och enklar maskiner till storindustri

Den marxistiska synen på historia kallas den materialistiska historieuppfattningen. Dess grundsats är just att produktionen och därnäst utbytet av varor utgör grunden för olika samhällen och dess utveckling. . Historien skapas förstås av människorna och deras handlingar och beslut, men dess agerande sker inom vissa bestämda ramar. De olika faktorerna vägs mot varandra och i en mängd av slumpartade händelser gör sig den ekonomiska nödvändigheten till sist gällande. Speciell vikt läggs vid klasskamp och revolution som tillsammans med krig fungerar som motor för den historiska utvecklingen. Den är också dialektisk. historien betraktas i sin utveckling och förändring, som skapas av de motsättningar som präglar all utveckling.

Det betyder inte att ekonomin är direkt eller ensamt avgörande. Engels skrev i ett brev:

Den politiska, juridiska, filosofiska, religiösa, konstnärliga, litterära etc. utvecklingen är baserad på den ekonomiska utvecklingen. Men dessa utvecklingslinjer påverkas i sin tur såväl varandra som den gemensamma ekonomiska grundvalen. Det är fel att uppfatta den ekonomiska situationen som enbart orsak - som en alltid aktiv faktor - och tro att allt annat endast kan uppträda som passiv verkan. Det rör sig istället om en växelverkan, där den som grundval fungerande ekonomiska nödvändigheten spelar en avgörande roll i den yttersta prövningen. (Friedrich Engels 1894).

Den materialistiska historieuppfattningens motsats är den idealistiska, att det är tankarna och idéerna hos individerna som formar historien. Självfallet spelade upplysningens idéer om frihet och jämlikhet, likhet inför lagen och så vidare en viktig roll för den franska revolutionens ledare, Jakobinerna. Men utan Sanskulotterna, de egendomslösa massorna i paris, och bönderna, så hade Danton, Robespierre och Saint Just varit maktlösa. Feodalismen innebar att adel och präster (som utgjorde 2 procent av de 25 miljoner innevånarna) befriade från skatt och hade ensamrätt till offentliga ämbeten. De utkrävde också tullar för att passera deras egendomar och avgifter för kvarnar och liknande. Men feodalismen dagar var räknade även utan jakobinerna även om det tagit längre tid och genomförts mindre grundligt.

Ryska revolutionen 1917 hade inte segrat utan Lenin och Trotskij, men feodalismen och den ruttnande Tsar regimen var ändå dödsdömd, så även om revolutionen krossats; och ersatts av en kapitalistisk militärdiktatur.

Skälet till detta var att Ryssland liksom Frankrike var ruinerats av krig, befolkningen var trött på krigens fasor, bönderna exploaterades hårt av det feodala systemet och saknade medborgerliga rättigheter. Hög inflation, hunger och massarbetslöshet härjade samtidigt som bönderna, särskilt i Ryssland, beväpnats enats och lärt sig strida.

När den franska revolutionen ebbat ut och klasskampen hamnat i ett dödläge kom Napoleon Bonapartes militärdikta böndern24 miljoner tur. Han de 24återupprättade vissa feodala institutioner som kyrkans makt och gjorde sig själv till Kejsare. Men det var aldrig tal om att återinföra feodalismen. Istället gjorde Napoleons arméer rent hus med feodalismen erövrade. Således gjorde sig den ekonomiska nödvändigheten gällande.

Marxister anser också att man måste dra lärdom av historiens erfarenheter. Den ryska revolutionen hade inte kunnat segra utan Lenin och Trotskij fick insikt revolutionens olika etapper, hur klasserna agerar och i fallet Pariskommunen hur arbetarklassens makt artar sig.

Erfarenheten av Hitlers regimhar gjort att de flesta människor på jorden är immuna mot nazismen. Även den härskande klassen aktar sig för att ännu en gång släppa makten till dylika galningar.

Enligt det historiematerialistiska schemat har mänskligheten under huvuddelen av sin historia levt i ett "urkommunistiskt" samhälle, i det som benämns jägar- och samlarstadiet. Då producerade man sina förnödenheter gemensamt och delade på dem. Man levde och bodde i större grupper och äktenskapen var lösare. När man samlat bär, frukter och rötter som mätte man inte vem som plockat mer eller mindre. Om man skrämt ett byterdjur utför ett stup räknade man inte vem som bidragit mest. Alla fick sin andel.

En avgörande förändring skedde när man började odla jord och tämja djur. Det blev viktigt att veta vem som ägde marken och boskapen. Produktiviteten ökade vilket innebar att människor kunde försörja sig i mindre grupper. Därmed blev det viktigt vem som ägde mark och boskap. Privategendomen uppstod. Efterhand generardes ett överskott som skapade en uppdelning i klasser.

De högre klasserna behövde inte arbeta med jordbruk eller hantverk och kunde förutom att tillägna sig överskottet också utveckla vetenskap och kultur. Det blev också lönsamt att använda krigsfångar som slavar. Slavsamhället föddes.

Grunden för det antika grekiska samhället var användning av järn till redskap och vapen och export av keramik och olivolja. Man koloniserade områden längs kusterna i medelhavet. I början sköttes arbetet av daglönare med dessa konkurrerades så småningom ut av krigsfångar som användes som slavar. Skavarbetet pressade ned arbetarlönerna. Det gick tjugo slavar på varje fri manlig atenare.

Slavarbetet försörjde inte bara befolkningen utan möjliggjorde också en enastående vetenskaplig och kulturell utveckling. Genier som Heron och Archimedes byggde pumpar, akvedukter och upptäckte också principen bakom ångmaskinen. Teknikens utveckling hölls dock tillbaka eftersom slavarbetet var så billigt.

Åsikten att människor har olika värde etablerades med manliga atenare i topp och därefter kvinnor, utlänningar och slavaridealistis, och bland fria män anses kroppsarbete förnedrande. En följd av detta är att filosofin som i sitt tidiga skede var materialistisk (Thales, Anaximander, Demokritos) blev alltmer idealistisk (Platon och Aristoteles).

Under Romarrikets glansdagar hade Rom en miljon innevånare, något som fordrar en komplicerad infrastruktur (varutranporter, Akvedukter, etc.) Imperiet var dock dömt till undergång. Man var tvungna att föra krig ständigt för att erövra mark år pensionerade soldater och skaffa nya slavar. Handeln visade underskott, inflationen ökade och bönderna pressades av allt högre skatter för att betala soldaternas löner.

När de Germanska arméerna trängde fram blev gränsområdena alltmer osäkra. Pengahandel ersattes av byteshandel och jorden fick allt större betydelse. Under romarrikets nedgång blev också de idealistiska och mystisistiska ökenreligionerna (kristendom och islam) dominerande.

Efterhand koncentrades jorden i allt färre händer (till rika feodalherrar). Jorden blev grunden för samhället och alla rikedomar skapades av böndernas slit och släp. Feodalismen var född. Bönderna hade olika grad av frihet från självägande skattebönder, arrendebönder och i olika grav livegna. Feodalherrarna bildade småriken av sina egendomar. De bestämde inte bara över jorden utan och över hantverket och hade rätt att döma. Det fördes ständiga krig för att erövra mark. Den tekniska utvecklingen hölls också tillbaka även om vissa framsteg skedde inom jordbruket (bättre plogar, kvarnar, betsel etc.).

Den svenska feodalismen utvecklades när överklassens (läs Vikingahövdingarnas) möjligheter att utkräva tributer utomlands minskade. De övergick till att beskatta bönderna, ( I Sverige var de flesta bönder fria) skatter som gick antingen till kungen, adeln eller kyrkan. En kung fanns sannolikt redan på tusentalet, under elva och tolvhundratalet var biskoparnas makt stor, därefter stärktes kungamakten. Redan på 1400 talet borgerliga utbröt de första striderna mellan adel och borgare. Det skedde i form av Engelbrektupproret, då de borgerliga järnbaronerna i allians med de nordtyska Hansastäderna reste sig mot den feodala Kalmarunionen.

De kommande århundrandena präglades av strider mellan kungamakt och adel där den förra sökte stöd bönderna för att minska adels makt. Adelsgods som delats ut för att finansiera olika krig drogs in till kronan, mest omfattande av Karl XI:s reduktion. Det feodala systemet överlevde dock till 1789 då det tillåtet att köpa och sälja jord . Detta följdes av artonhundratalet skiften då mindre jordplättar slogs ihop till större, vilket ledde till en koncentration av jorden och att allt fler bönder blev utan jord. En landsbygdsproletariat förvar en skapades vilket var en grundsten för den kommande industriella revolutionen och kapitalismens införande.

Feodalismen underminerad stegvis. En pengaekonomi växte fram under fjortonhundratalet i takt med att handeln ökade. Handelsstäder växte fram till att börja med i norra Italien, vilka liksom feodalrikena fungerade som ett land med en borgmästare i ledningen. Där uppstod en allt starkare och rikare borgerlighet. Dessa förenades sig i köpmansgillen och hantverksskrån. Detta garanterade dem av avsättning för produkterna och blev en grund för borgerlighetens strid mot adeln. Digerdöden under trettonhundratalet hade skapat b rist på arbetskraft, vilket ökade arbetslönerna. Livegna på landet köpte sig fria eller rymde till städerna och blev hantverkare. Detta frambringade en allt större handel och de första bankerna. Denna handel kolliderade direkt med feodalismen, och dess bro och vägtullartullar och avgifter för till exempel kvarnar.

Reformation gav borgerligheten en ideologisk grund. Den katolska kyrkans dogm om att ståndsamhället var av gud givet ersattes av den protestantiska om att rättfärdiggörelse genom tron. Att alla som tror och ärligt ångrar synder kan bli lyckliga och nå framgång.

Från och med femtonhundratalet började kungarna alliera sig med borgerligheten för att få pengar till sina krig och kunna försvaga de grevar och baroner som hotade kungamakten.

Genom den agrara revolutionen grundvalen på sjutton och arton hundratalet lades grundvalen för - den industriella revolutionen och kapitalismen. Bättre redskap togs i bruk som effektivare plogar och harvar. Skiftena som innebar att små jordlotter slogs samman till stora, tillsammans med en omfattande nyodling gjorde att odlingsarealen växte enormt. Bättre utsäden, växelbruk och införandet av potatis gjorde att man kunde få större skörd på mindre yta. Detta medförde att befolkningen i Sverige fördubblades 1750 till 1850 (från 1,8 till 3,5 miljoner), samtidigt ökade livmedelsproduktionen ännu mer.

Förutom den agrara revolutionen berodde befolkningstillväxten på den långa perioden av fred och upptäckten av det första vaccinet (mot smittkoppor).

Trots kraftigt ökad odlingsyta räckte inte jorden till åt alla bönder. Den ökade produktiviteten minskade behovet av arbetskraft i jordbruket. I bondefamiljerna var det endast äldste sonen som ärvde jord. Snart utgjorde de jordlösa en majoritet av befolkningen på landsbygden.

"Mellan 1751 och 1850 ökar antalet bondehushåll med ca tio procent. Medan antalet torpare, backstugusittare, inhyseshjon och andra jordlösa på landsbygden mer än fyrdubblas" ... "Ännu en jordlös grupp var statarna"

(Magnusson, Lars, Sveriges ekonomiska historia, Prisma 1999)

De jordlösa blev lantarbetare eller pigor och drängar men jobben räckte inte till på långt när och alltfler drog därför in till städerna för att söka försörjning. Genom detta fick de alltfler fabrikerna arbetskraft. Industrier etableras till exempel sågverk i Norrland och textilindustri i mellersta och västra Sverige. Bryggerier, bagerier och slakterier startas i hela landet. Genom en järnvägsutbyggnad finansierad av utlandslån ordas snabba och billiga transporter för varor och arbetskraft.

Den allmänna grundvalen för industrialisering och kapitalism var redan lagd. Genom kolonialism och slavhandel finansierades den industriella revolutionen i Storbritannien. Manufakturer som sedan utvecklades till storindustri etablerades. Upptäckten att stenkol kunde förvandlas till koks ökade tillgången på billig energi. Den energikris som skapats på grund av att man huggit ned Europas skogar för att få ved och träkol var löst. Järn kunde nu produceras i stora mängder till järnvägar, broar och maskiner. Man upptäckte också att det gick att producera starkare och segare järn genom att tillsätta kol, så kallat kolstål. Ångmaskinen, Spinning, Jenny, den flygande skytteln och andra uppfinningar gjorde att billiga tyger och andra varor kunde tillverkas och köpas, inte bara av över och medelklassen utan också av de alltfler arbetarna. Genom det brittiska imperiet uppstod en världsmarknad

De politiska och juridiska förutsättningarna för kapitalismen hade skapats av den engelska revolutionen på sextonhundratalet och den franska revolutionen 1789-1794 och under artonhundratalet försvagades och krossades feodalismen i land efter land. Genom detta kunde kapitalismen segertåg över världen inledas.

Den borgerliga revolutionen lade grunden för kapitalismen. Det skapades en friare marknad för varor och jord. Nationalstater uppstod och med dem en större marknad för företagen. Via det brittiska imperiet växte det fram en världsmarknad. Den agrara revolutionen betydde att färre kunde producera föda åt fler. Antalet egendomslösa på landsbygden växte enormt. Dessa flyttade in till städerna och började arbeta i fabrikerna.

Genom detta växte marknaden än mer. Det var inte bara över och medelklassen som kunde konsumera. Även proletärerna handlade och trots sina låga löner så hade detta betydelse eftersom de var så många.

Kapitalismen var till en början präglad av konkurrens, enskilda rika äger företagen och kämpar om marknaderna. Men denna konkurrenskapitalism förvandlas vid nittonhundratalets början till monopolkapitalism

En och samma industrigrens storproducenter inom landet förenar sig till en "trust", en sammanslutning i syfte att reglera produktionen. De bestämmer den totalmängd som skall produceras, fördelar den sinsemellan och framtvingar på så sätt det i förväg fastställda försäljningspriset. Men då sådana truster, så fort det blir dåliga tider för affärerna, är de som först går upp i limningen, tenderar de just därför till ett mera koncentrerat församhälleligande: hela industrigrenen förvandlas till ett enda stort aktiebolag, konkurrensen inom landet lämnar plats för detta enda bolags monopol inom landet. Så skedde 1890 med den engelska alkaliproduktionen, som nu, sedan samtliga 48 storfabriker sammansmälts, befinner sig i händerna på ett enda, enhetligt styrt bolag med ett kapital om 120 miljoner mark.

Med trusterna slår den fria konkurrensen om i monopol[44], kapitulerar det kapitalistiska samhällets planlösa produktion för det inbrytande socialistiska samhällvetenskapets planmässiga produktion. Visserligen ännu närmast till kapitalisternas nytta och fromma. Här blir emellertid utsugningen så handgriplig, att den måste bryta samman. Inget folk skulle finna sig i en produktion ledd av truster, en så ohöljd utsugning av alla genom ett litet band av kupongklippare.

På det ena eller andra sättet, med eller utan trusterna måste slutligen det kapitalistiska samhällets officiella representant, staten, övertaga ledningen av produktionen[6*]. Denna nödvändighet att förvandla till statsegendom gör sig först märkbar ifråga om de stora kommunikationsmedlen: post, telegraf, järnvägar.

Om kriserna avslöjat bourgeoisiens oförmåga att i fortsättningen förvalta de moderna produktivkrafterna, så visar de stora produktions- och kommunikationsmedlens förvandling till aktiebolag, truster och statsegendom att man kan undvara bourgeoisien för detta ändamål. Alla kapitalisternas samhälleliga funktioner skötes nu av avlönade tjänstemän. Kapitalisten utövar ingen samhällelig verksamhet längre utom att håva in förtjänster, klippa kuponger och spela på börsen, där de olika kapitalisterna sinsemellan berövar varandra kapitalet. Har det kapitalistiska produktionssystemet först trängt undan arbetare, så tränger det nu undan kapitalisterna och förvisar dem, precis som arbetarna, till den överflödiga befolkningen, om också inte till att börja med till den industriella reservarmén.

(F Engels Socialismens utveckling från utopi till vetenskap)

De stora monopol företagen växer efterhand till multinationella företag. De exploaterar hela planeten med stöd av sina hemländer, de imperialistiska makterna USA, Japan och Västeuropa. Den järnhårda konkurrensen dem emellan handlar inte bara om att sälja varor. Imperialismen präglas i synnerhet av investeringar och export av kapital. Tydliga exempel på detta idag är stora företagens investeringar i Sydostasien och Latinamerika där enorma profiter skapas genom låga löner hänsynslös exploatering. Imperialismen var huvudorsaken till historiens värsta katastrofer: Det första och andra värdskriget.

Som Marx och Engels förklarade betyder monopolen och världsmarknaden att kapitalismen går utöver sina gränser. Produktionen är samhällelig, den sker för en världsmarknad, det finns en långt driven internationell arbetsdelning och företagen planerar sin verksamhet noga. Genom den tekniska utvecklingen blir det möjligt att skapa ett överflödssamhälle där alla människors materiella behov kan tillfredställas.

Men tillägnelsen av produktionen är privat. Mervärdet hamnar i kapitalisternas fickor i form av profiter. Fördelningen av rikedomar sker enligt borgerliga normer.

I dagens värld är dessa kapitalismens inneboende motsättningar hårdare än någonsin. Produktivkrafterna hämmas av privatägandet och nationalstaten. Till slut revolterar produktivkrafterna mot dessa hämmande produktionsförhållanden.

Detta är grunden den kapitalistiska kris som idag sveper över världen, men i detta elände föds samtidigt förutsättningarna för ett nytt samhälle:

En väldig och tekniskt avancerad produktionsapparat som kan ge alla människor på jorden vad de behöver. En långt driven planering inom varje företag med hjälp av datorer. . Vad som återstår är att denna produktion sker för att tillfredsställa de mångas behov istället för fåtalets vinst, samt att planeringen omfattar hela produktionen och hela samhällets ekonomi och inte endast enskilda företag. Detta fordrar att storföretagen och bankerna förstatligas under demokratisk arbetarkontroll och underställs en nationell och internationell planering.

Men detta sker inte automatiskt utan är arbetarklassens historiska uppgift. Att erövra statsmakten och koncentrera produktionsmedlen i dess händer.

"Proletär revolution", motsägelserna upplöses: proletariatet griper den offentliga makten och förvandlar med tillhjälp av denna makt de samhälleliga produktionsmedlen, som håller på att glida bourgeoisien ur händerna, till allmän egendom. Genom denna akt befriar proletariatet produktionsmedlen från deras hittillsvarande kapitalegenskap och ger deras samhälleliga karaktär full frihet att göra sig gällande. En samhällelig produktion enligt förutbestämd plan blir nu möjlig. Produktionens utveckling gör de olika samhällsklassernas fortsatta existens till en anakronism. I den mån som anarkin i den samhälleliga produktionen försvinner, dör också statens politiska auktoritet bort. Människorna, som äntligen blivit herrar över sin egen samhällsordning blir därmed också herrar över naturen, herrar över sig själva - fria. Att genomföra denna världsbefriande gärning är det moderna proletariatets historiska uppgift. Att utröna dennas historiska betingelser och därmed själva dess natur och så bibringa den i dag undertryckta klass, som är kallad att utföra handlingen, medvetandet om dess egen aktions betingelser och natur - det är uppgiften för den proletära rörelsens teoretiska uttryck: den vetenskapliga socialismen"

(F Engels, Socialismens utveckling från utopi till vetenskap)

Proletariatet är kort sagt det nya socialistiska samhällets förlösare. I början kommer vissa borgerliga fördelningsnormer att finnas kvar - till exempel att lön efter arbetsinsats - men i takt med att resurserna växer och människor vänjer sig vid solidariska principer skapas en social tillägnelse och fördelning. Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga. Människans historia börjar på allvar. Samhället kommer att nå en nivå som vi idag knappt kan föreställa oss. Ett paradis skapas på jorden där människor lever harmoniskt, hjälps åt, och kan förverkliga sig själva.

I Bolivia, Venezuela, Grekland och Portugal har klassen tagit de första stegen på denna väg. Men detta bebådar endast de titaniska rörelser som är att vänta när miljarder arbetare i Kina, Indien, Indonesien, Ryssland, USA, Sydamerika och Afrika sätter sig i rörelse

Må de härskande klasserna darra skrev Marx och Engels i Det kommunistiska manifestet och dessa ord är mer i ropet än någonsin idag.

Kommentarer   

0 #1 Avalon 2014-07-28 16:09
Intressant, bra och läsvärt till sitt innehåll. Sen hade det inte skadat med litet korrekturläsning; det finns väl en rättstavningsfunktion som går att använda?
Citera

Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...