"Mannen som slutade ljuga" (Dan Josefsson; Lind&Co; 2013).
Man skall inte tro, eller grunda sina omdömen på något, som man inte har grundad anledning att hålla för sant.
Inom rättsväsendet har vi alltsedan Pontius Pilates dagar i princip inte talat så mycket om det som är "sant", utan om det som utan rimligt tvivel kan bevisas. Tyvärr kan vi inte som enskilda personer i alla situationer leva efter denna sunda, men rigida, princip. Men ett minumum av klokskap bjuder oss att till vardags vara försiktig med att avkunna domar mot folk, även om de inte omedelbart kunnat bevisa sin totala oskuld.

Och det är inte så lätt att avgöra vad man skall tro i privatlivet, inom politiken och som nämndeman. Ty det ljugs förskräckligt. Så till den grad genomsyrar lögnen såväl samhälle som privatliv, att 80% av en utvald församling akademiker/vetenskapsmän enligt SR svarar ja på enkätfrågan: "Känner du dig ofta orolig för att man skall avslöja dig som en bluff?" Man måste misstänka att de övriga 20%, hade valt att framhärda i sin lögnaktighet även vid enkäten. Som regel går det ganska bra att ljuga. För vissa mytomaner har det dock hänt att de brutit ris åt egen röv - t ex Frithjof Enbom, som ljög i vänkretsen om att han var en viktig spion för ryssen och fick livstid.

Dan Josefsson har nyligen i ämnet utkommit med en ovanligt utförlig och tankeväckande bok. Den handlar om en annan storljugare och är på 552 sidor inklusive noter: "Mannen som slutade ljuga" (Lind&Co; 2013). Här förklarar författaren på ett ganska trovärdigt sätt hur det kom sig att den notoriske pedofilen, inkompetente bankrånaren, alkoholisten, narkomanen och mytomanen Sture Bergwall hamnade i förvaring på Säterkliniken i över 20 år. Så småningom lyckades han övertyga i tur och ordning läkare, terapeuter, förhörsledare, advokater, åklagare, domstolar och publicister och kanske till och med sig själv om att han från 14 års ålder hade mördat, ibland styckat och delvis ätit upp 39 personer - och detta utan all teknisk bevisning och ibland utan ens något bevisat offer.

Själv har jag i en sur anmälan av Jan Guillous bok "Häxornas försvarare" 2002 försökt att övertyga clarteläsarna om att bl a författaren hade mycket fel, då han tidigt ifrågasatte Bergwalls bekännelser och därvid dragit parallellen till 1600-talets häxprocesser och 1900-talets överambitiösa pedofildrev. Ändå är fejkade bekännelser mycket välkända i kriminalhistorien - på 30-talet inkom cirka 200 bekännelser från folk som hävdade att de bortfört och mördat Charles Lindberghs gosse, trots att den verkliga förövaren sedan länge satt och väntade på avrättning.

Bergwalls - alias Thomas Quicks - ömkansvärda liv har sedan åtskilliga stimulerat till åtskilliga litterära analyser, som i efterhand sagt hade bort ägnas åt mer väsentliga föremål. Det som gör att Föreningens Vetenskap och Folkbildning gjorde ett bra val, då man utnämnde Dan Josefsson till 2013 års Folkbildare är inte främst hans skildring av Bergwalls avvikande psykologi. Det är, som andra har påpekat, skildringen av den psykoanalytiska sekt, som Margit Norell (1914-2005) från sjuttiotalet slut samlat omkring sig.

Professorsdottern Norell var åtminstone sedan 40-talet en politiskt radikal psykolog. Hon utträdde ur Svenska psykoanalytiska föreningen på 1960-talet och tog 1968 initiativ till bildandet av "Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys" som hon dock relativt snart kom på kant med. Hon omfattade "objektrelationsteorin" som utvecklades från början av 1900-talet i opposition mot Freuds senare, driftrelaterade teori. Objektrelationsteorin lägger stor vikt vid barnets tidiga relationer och hur representationer av tidiga relationer påverkar den vuxna individen. För anhängarna spelar förträngda minnen, i synnerhet av incestuösa episoder i mycket tidig ålder för en stor del av patienter med neurotiska/psykotiska symptom. Objektrelationsteorin bär -som psykoanalysen överhuvud - många kännetecken av pseudoteori, men skulle åtminstone under 1900-talets sista decennier spela en viss roll inom viss psykoterapeutisk verksamhet.

Inom den akademiska världen skördade Norell aldrig några framgångar och hennes publikationslista verkar rymmas på en tumnagel. Sin styrka hade hon i sin karisma och sin förmåga att göra såväl patienter som sina handledda terapeuter beroende av sig. Hon skulle så småningom få ett stort inflytande över rättspsykiatrin på Säterkliniken och därmed över de domstolar som var beroende av psykiatrisk expertis vid handläggningen av grova kriminella.

Karriärerna för Sture Bergwall och Margit Norell löpte under ett decennium parallellt och var ett idealiskt exempel på symbios. Sture Bergwall slapp

det liv i frihet som han definitivt inte hade klarat av, hade fri och riklig tillgång till legala droger, mot att från 1991 efterhand leverera bekännelser om påhittade bestiala brott. Norell fick professionell och akademisk upprättelse och status. Hon såg sin bisarra teori om brott som brottslingens "återgestaltning" av infantila traumata bekräftad - att ansåg sig genom terapi mobilisera förträngda minnen även av traumatiska händelser.

Genom sina entusiastiska anhängare och analysander, som prostitutionsutredaren Hanna Olsson, Säteröverläkaren Källgren och genom andra terapeuter fick hon ett ödesdigert inflytande över handläggningen av Sture Bergwalls fall. Detta förstärktes genom "vänster"publicister som Kerstin Vinterhed - systern till den renommerade juristen, sedermera DO, Claes Borgström - nära vän till Justitierådet Göran Lambertz. Borgström hamnade som Stures försvarsadvokat i den bisarra situationen att han inför rätta fick, och accepterade uppgiften att troliggöra klientens skuld för alla de bestialiska dåd han hittat på. Hela kedjan av Bergwalls hjälpare tycks ha bestått av mer eller mindre progressiva och idealistiska personer, för vilka Margit Norells påstående var lag, att det vore det grymmaste trauma mot en redan hårt drabbad man som han ifrågasätta hans under terapin framtagna minnen. Borgström tycks senare ha varit den som i efterhand övertygat Assanges båda sexpartners vid det ödesdigra Stockholmsbesöket att de blivit utsatta för våldtäkt, med nästintill historiska konsekvenser.

Få av dem som tidigare "hjälpt" Sture Bergwall att i terapi och senare att inför rätta bekänna tycks i efterhand vara benägna att tvivla på hans skuld till dåden. Efter Råstams och Josefssons undersökningar är det dock lika svårt att tro på hjälparna, som det uppenbarligen var svårt att tro på Bergwalls oskuld. Göran Lambertz rykte har lidit stor skada genom att han offentligt deklarerat att domstolarna dömt rätt i beaktande av den bevisning som förelåg - trots att hans granskning i ämbetet av domarna uppenbarligen måste ha varit summarisk och präglad av hans förutfattade mening i skuldfrågan - och kanske av vänskapskorruption. Någon annan bevisning - fr a teknisk - utöver Bergwalls drogdrivna bekännelser i terapi förelåg faktiskt inte, vilket en kompetent jurist som Lambertz borde ha kunnat konstatera, lika väl som Josefsson senare och ytterligare andra gjort det. När Bergwall berövades sina droger, nyktrade till och med början inför Hannes Råstam började medge att ha hittat på sina ruggiga berättelser försvann också denna subjektiva bevisning, som dessutom redan förut borde ha varit otillräcklig för ett fällande dom. Rättsskandalen bestod således i att  utredare, åklagare och domstolar åsidosatte den viktigaste principen i rättskipning: att bara döma utifrån vad som i avsaknad av rimligt tvivel kunnats bevisas, inte utifrån vad den anklagade och auktoriteter säger i skuldfrågan.

 

 

Kommentarer   

0 #3 Bo Johansson 2014-04-15 12:10
Margit Norell och hennes tillskyndare av teorier kring bortträngda minnen har med facit i hand tillfogat rättssystemet en av dess största skandaler. Tyvärr är det inte första gången som teoribildare, också goda sådana, gör våld på sanning och rätt. Under den så kallade styckmordsrättegången, den mot allmänläkaren och obducenten, var det tyvärr feministerna och vänstern som orkestrerade mediedrevet mot de två läkarna som med största sannolikhet var oskyldiga till såväl mord som styckning av Catrine da Costa. Feministerna hade fått sina patriarkala kräk och vänstern hade fått sina båda "överklassvin". Varför ifrågasätta en bra story. Hanna Olsson (nämnd här ovan, tror jag) gjorde sin grej med boken "Catrine och rättvisan" och lobbade för fällande mordåtal. Christian Diesen skrev rent fruktansvärda artiklar i Proletären. När så Per Lindeborg kom ut med boken "Döden är en man" vände hela skutan och de tidigare så talföra tystnade med ens. Men alla har skakat av sig och har sina karriärer.
Citera
0 #2 Leif Strandberg 2014-04-07 11:44
det står "åsikt"… men ska förstås vara "osökt"
:-)
Citera
0 #1 Leif Strandberg 2014-04-07 11:11
Som ett kuriosum tar jag fram från bokhyllan boken ”Kring Röda torget, Sovjet i fest och vardag” av Annie Quensel, utgiven 1926 på Åhlén & Åkerlunds förlag i Stockholm. I förordet skriver författaren: ”Jag kunde obehindrat studera allt som där borta intresserade mig och har åtminstone mig veterligt ej visats den äran att vallas bland några Potemkinkulisser.” Men hon hade stor nytta av Olga Kamenevs rådgivningsbyrå. Jag kommer åsikt att tänka på dessa rader när jag sedermera tog del av (genom Dan Josefsson bok) dotterns ”studier” av seriemördare och andra psykopater på Säter. Dotterns namn? Margit Norell.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...