Krim var "autonom" provins i Sovjetunionen, då Nikita Chrusjtjov (f d partichefen i Ukraina) 1954 efter en bättre middag , och utan att rådfråga halvöns ryska majoritet, gav bort det till den ukrainska sovjetrepubliken.

Efter 1991 var inte Chrusjtjovs gåva inte längre en tom gest, ty då vägrade Sovjetunionens ledare Gorbatjov att använda sin makt för att hålla Sovjetunionen intakt, släppte Ukrainas delrepublik och tillät Tyskland att återförenas. I utbyte utfäste sig USA: s president, Bush Senior, att inte expandera Natos gränser österut, och definitivt inte till Rysslands gränser. Fast på den tiden betraktade Washington det avlövade Ryssland som en tredjevärldennation, till vilken man inte behövde hålla sina löften. Bush senior och hans efterträdare, Bill Clinton, började förskjuta västalliansens inflytande österut till Baltikum, Rumänien, Bulgarien, Kosovo, Albanien, Georgien och till Centralasien. NATO erbjöd medlemskap till Ukraina. Moskva såg sig på goda grunder åter inringat.

 

Vad vi nu bevittnar i Ukraina och Krim är antagligen första steget Vladimir Putins rekonstruktion av en del av det forna Sovjetunionen och framför allt dess skyddssfär. Krisen utlöstes av den USA- sponsrade kuppen mot Ukrainas korrupta, men valde, proryska president, Viktor Janukovitj. Inga västerländska ledare borde ha blivit överraskade av Krimhändelserna. Nationernas suveränitet må i världspolitiken ha en retorisk roll, men beträffande stormakternas verkliga politik är det strategiskt inflytande och inflytelsesfärer som gäller. När USA och NATO i mer än 20 års alltmer gett sig in i Rysslands traditionella intressesfär var det oundvikligt att Moskva skulle ripostera.

Västalliansen har, enligt bl a den kunnige USA-analytikern Eric S. Margolis, begått samma misstag i Ukraina att de alltsedan 30-talet gjort i centrala och östra Europa - lämnat säkerhetsgarantier de omöjligen kunde uppfylla. Putins utspel på Krim kommer, enligt Margolis sannolikt därför att fungera. Det finns inget USA eller NATO kan göra åt det, utom att gruffa och införa ömsesidigt drabbande ekonomiska sanktioner, som redan vållat slitningar inom NATO-alliansen. Tysklands Angela Merkel, den mest kompetenta och avlyssnade av de västeuropeiska ledarna, gruffar bestämt, men med försiktighet, till skillnad från de amerikanska nykonservativa - t ex vice utrikesministern Nuland, som i december bjöd demonstrationen på Maidan på kakor. Detta utöver de fem miljarder dollar USA enligt Nuland under senare år lagt ut för att för att få kuppen till stånd . USA-hökarna verkar vara beredda på en väpnad konflikt med kärnvapenmakten Ryssland. Men inte ens att Carl Bildt ser bister ut och pekar med hela handen öster ut skrämmer antagligen Putin.

Genom att flytta tolv F-16 jaktplan till Polen och krigsfartyg till Svarta havet har USA militära visserligen styrkor på plats för att utlösa ett krig, men inte för att vinna det. Putin vet att det är en bluff.

Washingtons fick visserligen tretton av Säkerhetsrådets medlemmar med sig i sitt fördömande av Krims folkomröstning om halvöns framtid. Eftersom man på förhand visat att resolutionen skulle fällas av Rysslands veto var det ganska riskfritt att stödja den. Washingtons nymornade respekt för nationell suveränitet låter onekligen lite ihålig med hänsyn till på de uppenbart riggade val som förestår i USA-dominerade stater som Egypten och Afghanistan.

 

 

 

Kommentarer   

#4 martin oskarsson 2014-07-11 19:57
demokratisk rådsrepublik där politiker snabbt kan bytas ut och de inte har några privilegier utan lever på en arbetarlön. Då skulle östra och västra Ukraiana enas och en inspiration till en liknande politisk revolution i Ryssland ges, för att störta Putins autoritära byråkratiska och hlavt diktatoriska makt
Citera
#3 martin oskarsson 2014-07-11 19:56
Detär maktpolitik på hög nivå. Krig mellaan USA och Ryssland är uteslutet på grund av kärnvapnen. Orsaken till problemen är kapitaismens återinförande i Ukraina som lett till djupa kriser. Rent principiellt har Krim rätt till självbestämmande. Att genom folkomröstning avgöra om man vill vara en del av Ukaraina, en egen stat eller en del av Ryssland. Men uppdelning i små länder löser inget, se på jugoslavien. Vad som krävs är att folket i Ukraina genomför en politisk revolution och tar över statsmaket. Den ersätts sedan med den demokratisk rådsrepublik där politiker snabbt kan bytas ut och de inte har några privilegier utan lever på en arbetarlön. Då skulle östra och västra Ukraiana enas och en inspiration till en liknande politisk revolution i Ryssland ges, för att störta Putins autoritära byråkratiska och hlavt diktatoriska makt
Citera
#2 Pål Steigan 2014-03-20 16:02
Hei
Det er at du skriver om dette, Hasse. Den borgerlige propagandaen har vært og er massiv. Noe ukrainerne nå dessverre skal få føle er hva det vil si å bli lagt under IMFs administrasjon.
Det har jeg skrevet om her: http://steigan.no/2014/02/28/ukraina-sjokkdoktrinen-fase-2/
Citera
#1 Rune Lanestrand 2014-03-17 14:20
T o m Skavlan ställer upp för USA,EU och NATOS uppbackade statskupp i Ukraina.
http://runelanestrand.wordpress.com/2014/03/15/skavlan-putsar-hornen-och-kammar-svansen-pa-overheten/#comment-6969
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...