Karl Marx beskrev på 1870-talet i Kapitalet nationalekonomer som kapitalisternas lakejer. Hundra år senare var denna beskrivning bara delvis riktig. På 1970-talet förekom o-ortodox ekonomisk forskning även inom den svenska akademiska världen. Därefter har dock 1870-talets eländiga ordning återställts. Återställningen inleddes genom att svenska kapitalisterna skapade eller reformerade förment vetenskapliga propagandacentraler som SNS vilka i sin tur köpte in tjänster av ekonomer, publicerade resultatet och därmed både vann ekonomernas lojalitet och gav sitt klassegoistiska budskap en framtoning som att det skulle vara något slags allmängiltig – och allmännyttig(!) - vetenskap.

En central fråga för den borgerliga kontra-reformismen i Sverige var att åter skapa massarbetslöshet. Denna klassdiskriminerande politik kallas numera i de nationalekonomiska omgivningarna för den naturliga arbetslösheten1. Första steget var att öka den genomsnittliga årsarbetstiden för alla anställda och därigenom friställa en avsevärd del av arbetskraften inom alla yrken och branscher. Det nu nationalekonomiskt motiverade anfallet riktades mot arbetarklassens svagaste medlemmar. Mot dem som var ofta sjuka, sjukliga på annat sätt, som det därefter heter i debatten; sjukbenägna.
För att isolera slagfältet och hindra att solidariteten från de lyckligare lottade bland de arbetande skapade svårigheter spreds myten om att det förekom omfattande fusk med sjukförsäkringen. Egentligen var eventuellt fusk en totalt betydelselös faktor, då utbetalningarna från sjukförsäkringen, då som nu var överfinansierade – genom de sociala avgifter som arbetsgivarna drar från de anställdas lön tillsammans med inkomstskatten innan lönen betalas ut.

En tidig variant av hetsen mot rätten till ersättning för inkomstbortfall vid frånvaro som orsakats av sjukdom var det omfattande statistiska arbete som syftade till att förankra åsikten att sjukförsäkringen utnyttjades till att stanna hemma och titta på TV, var den så kallade OS-sjukan. Den hetsen förekom redan i min ungdom, på 1970-talet, vill jag minnas.

Broschyren jag tar upp här, Bruk och missbruk av sjukförsäkringen2, av Magnus Henrekson, Kari Lantto och Mats Persson © 1992 Författarna och SNS Förlag, är alltså inte vare sig den första eller sista i ämnet.
Inte heller vare sig den första eller sista i ämnet för författarna eller SNS. Och dessutom har mängder av andra författare, tankesmedjor, enmansutredare och förlag haft sina slevar i grytan.
Men den aktuella broschyren är till skillnad från många andra faktiskt ett försök att bevisa att propagandan för avveckling/privatisering av de sociala försäkringssystemen har något slags vetenskaplig grund. Närmare bestämt att den generella sjukförsäkringen med hög ersättning på lönegrundad nivå från sjukfallets första dag skulle skapa oöverstigliga kostnader genom ”moral hazard” dvs. fusk.

Jag ska inte trötta läsarna med någon genomgång av hela broschyren.

Jag nöjer mig med det centrala. Först och främst författarnas underbyggnad för myten om måndagssjukan, ”anställda som stannar hemma från arbetet på måndag efter en helg av utsvävningar”.3 Intressant nog refererar SNS ekonomerna till en tidigare utredning, av Törnevik och Eeg-Olofsson (1984) vilka ”trots konstaterandet att insjuknandet oftast inträffade på måndagar och mycket sällan på lördagar och att, dessutom, fredagen påfallande ofta var den sista ersatta dagen – ’inga belägg för ett allmänt utbrett missbruk av sjukpenningen i form av korttidsfrånvaro’. De bedömde att det funna mönstret var en ’naturlig konsekvens av sjukdomspanoramat i befolkningen och RFV:s regler’" (s. 31).

Författarna till ”Bruk och missbruk” skriver att de skulle fördjupa Törevik – Eeg-Olofssons analys.
Men det gör de icke. I stället kommer de med en brasklapp: ”Vi står inför ’sample selection bias’ i meningen att korta sjukfall (de fall som uppstod under helgen men också avslutades då) aldrig kommer med i statistiken. En korrekt analys kräver en relativt avancerad statistisk studie.” (Bruk och missbruk s.106, not 10)

Den analys som presenteras i broschyren är alltså inte korrekt. Så långt kan man instämma i författarnas beskrivning av sitt verk. Däremot är det knappast någon avancerad statistisk analys som krävs för att motbevisa påståendet i avsnittet Slutsatser att: ”måndagssjukan, om den finns, verkar minst lika mycket bero på att man varit ute och slarvat under helgen som på planerad frånvaro.”

Fig 1

Det statistiska underlaget för måndagssjukan i ”Bruk och missbruk…” fokuserades på 1988, det år då sjukersättningen i princip betalades ut från första dagen – noll karensdagar(!) och dessutom omedelbart gav 90 procent av lönen i ersättning.
Diagrammet nedan finns med i ”Bruk och missbruk…”. Författarnas systematiska vantolkning av detta är själva kärnpunkten i deras bedrägeri.

Ovanstående är alltså vad som står i RFV:s register, det verkliga utfall som vi skall undersöka om det kan tänkas påvisa någon måndagssjuka. ”Ärvärdet” som det också kallas.
Med tanke på att antalet sjukanmälningar på måndagen utgör 30,0 procent av samtliga anmälningar framstår kanske måndagssjukan som sannolik. Till exempel om man jämför med ett börvärde, ett antagande om hur det skulle vara annars där anmälningsfrekvensen var lika stor söndag som måndag som tisdag osv. hela veckan, dvs. 100 % dividerat med sju, ungefär 14,3 procent varje dag.

Enligt författarnas brasklapp registrerades dock icke anmälningsdagar som enbart omfattade arbetsfri lördag och/eller söndag.
Det är sant men långtifrån hela sanningen.
Enligt regeringens Proposition Prop. 1986/87:69 gällde att:

För den dag då anmälan om sjukdomsfallet gjordes hos den allmänna försäkringskassan och de följande 13 dagarna i sjukperioden utges sjukpenning som svarar mot sjukpenninggrundande inkomst av anställning endast under förutsättning att den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om han inte hade varit sjuk.
Utges sjukpenning för tid före anmälan skall dock vad som föreskrivs i första stycket gälla som om den första ersättningsdagen var sjukanmälningsdag4.

Av propositionen framgår också att detta skulle införas december 1987, så det är knappast någon tvekan om att den var det som gällde vid den tidpunkt som Figur 4.1b gäller, mars 19885.

Kalendereffekter:

Låt oss börja analysen av regelverkets konsekvenser för de längre sjukfallen: För sådana sjukfall som omfattade minst 14 dagar betalades ersättning ut för samtliga (vecko-)dagar, oberoende av om den sjuke skulle ha arbeta eller varit ledig.

För sjukfall som omfattar mindre än 14 dagar gällde att de dagar då den sjuke skulle ha varit ledig inte gav rätt till ersättning. Detta får till effekt bland annat vissa sjukfall som pågått under 19 kalenderdagar kunde komma att räknas som så lite som 13 sjukpenningdagar. Detta när sjukanmälningsdagen var torsdag, fredag eller lördag.

De verkligt korta fallen, ”de fall som uppstod under helgen men också avslutades då”
Räknas bara i fall de anmäls måndag till fredag (1 dagsfall) respektive söndag till fredag (2 dagarsfall).

Kalendereffekterna hindrar dock inte alls att man räknar fram ett börvärde som kan användas för att avgöra i fall variationerna i frekvens mellan veckodagarna kan tänkas vara orsakade av regelverket. Regelverkets kalendereffekter medför bara att även det påhittade börvärdet med lika antal alla dagar måste behandlas på samma sätt.

För att få fram ett börvärde som täcker in alla möjliga kombinationer krävs att vi kollar effekten på 7 * 13 = 91 fall. Sju veckodagar gånger 13 olika fall, ett fall vardera med sjuktiden 1, 2, 3, osv. till och med 13 dagar.
Vi börjar med en sådan så kallad sanningstabell som bara tar upp och visar bortfallet.

Tabell 1

De blå rutorna i tabellen markerar de fall som faller bort helt genom regelverkets konstruktion.
För att kunna skapa ett någotsånär trovärdigt börvärde att jämföra med måste dessa bortfall återställas.
Dessutom duger det inte med 1:or i alla cellerna. Det är mycket vanligare att sjuka bara behöver stanna hemma någon enstaka dag än att de förblir sjuka och borta från jobbet i flera veckor.
Siffror ur verkligheten för att ersätta 1:orna med finns också i broschyren ”Bruk och missbruk”. Fast i ett annat sammanhang.

Figur 2För att de siffror som går att läsa ut ur diagrammet ska kunna användas vid framställning av vårt börvärde måste diagrammets nivåer för en- och tvådagarsfallen lördag-söndag - de blå rutorna i Tabell 1. - höjas till den nivå de skulle ha uppnått i fall även dessa fall räknats.
Till endagsfallens volym där det saknas två fall, skall det till den redovisade volymen (100%) adderas 2 st. saknade fall dividerat med 5 redovisade fall (2*(100/5) = 40 %) vilket ger resultatet 140. Tvådagars fallens volym justeras blir enligt motsvarande till 81,6 % * 1,166 = 95,2

Tabell 2

Därefter delas de olika långa fallens procenttal upp på veckans dagar och får ersätta 1:orna i Tabell 1.

Tabell 3

De blå rutorna visar som tidigare på de sjukfall som bortfallit helt ur RFV-statistiken. De gula rutorna visar de sjukfall där anmälningsdagen kommer att överföras till måndag (”uppsamling” som det kallas i Bruk och missbruk)6.

När resultatet av bortfallet och överföringen av anmälningar från lördag-söndag till måndag ”uppsamlingen” sedan normaliserats så att summan för veckodagarna åter blir 100 % har vi fått fram ett börvärde som är byggt på antagandet att lika många sjukfall av varje varaktighet i sjukdagar räknat anmäls varje veckodag. Detta börvärde har sedan bearbetats enligt samma regelverk som de verkliga siffrorna. Slutesultatet framgår nedan.

Tabell 4

Det står läsaren fritt att tolka skillnaderna mellan börvärde och ärvärde hur han eller hon vill. Men det verkar inte vara läge för att påstå att det höga antalet registrerade anmälningar på måndagen kan ge anledning att ens misstänka att det förekommer någon måndagssjuka. Misstänkliggörandet måste byggas på något annat. Den som vill göra karriär på detta kan exempelvis utnyttja det oväntat stora antalet anmälningar på söndagen.
Go ahead, make my day!

Noter

Not 1. Riksbanken resonerar numera i termer av ”den långsiktigt hållbara arbetslösheten” http://www.riksbank.se/Documents/Rapporter/PPR/2012/120704/rap_ppr_ruta2_120704_sve.pdf

Not 2. Finns att hämta som *.pdf på http://www.ifn.se/eng/people/research_fellows/mh/file_archive_1/books_4/21cd1ef6-ad10-4090-bb88-061068d9761b

Not 3. Bruk och missbruk s. 33

Not 4. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Forslag/Propositioner-och-skrivelser/om-forbattrad-kompensation-vid_GA0369/

Not 5. Till exempel skrev Daniela Andrén 2007 I SHORT-TERM ABSENTEEISM DUE TO  SICKNESS: THE SWEDISH EXPERIENCE,1986 – 1991: “Starting with December 1987, the waiting day was abolished, and a sickness cash benefit was provided from the day the sickness was reported to the social insurance office. However, a cash benefit was now only provided for scheduled workdays during the first fourteen days of absence. “(författarens kursiv/FT) https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/2877/1/gunwpe0046.pdf

Not 6. Bruk och missbruk s. 34 ”kan förklaras av en naturlig uppsamling av sjukfall som börjat på lördagen och söndagen. Hur mycket av mönstret som förklaras av uppsamling respektive måndagssjuka har vi inte kunnat avgöra i detta sammanhang”.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...