I förra veckan publicerade DN - sannolikt efter moget övervägande - en mycket påkostad annons för en s k faktabok "Invandring och mörkläggning" av etnologen Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin, socionom och journalist. Båda är sedan många år kända som, milt sagt, invandringfientliga högerdebattörer. Båda har sedan länge hävdat att en "vänstervriden" journalistkår, och till och med Alliansregeringen, som går i dess ledband, döljer sanningen om invandrare och har sammansvurit sig mot dem på grund av deras omutliga sanningskärlek. På nätet jublar idag ökända rasistsajter över att boken på Bokus försäljningsbarometer klättrat till fjärde plats, Den sägs redan vara slutsåld och befinner sig nu sannolikt under huvudkudden på alla läskunniga och ambitiösa SD:are .

DN har i efterhand försvarat sin publicering av annonsen. En ledarskribent riktar bannstrålen mot kritiker av främlingsfientliga idéer när hon, som själv vanligen inte brukar dra sig för att göra just detta, menar att: "Det är att sätta sig på höga hästar och att säga att jag förstår det här, men andra – mindre smarta – gör det inte."

Ledarskribenten nummer två, den tänkande Augustprisvinnaren Lena Andersson, hämtar som vanligt visst stöd i formallogiken och sätter likhetstecken mellan en generös och en "mindre generös" invandringspolitik, ty : "En 'generös invandringspolitik' är inget väsensskilt från den mindre generösa siffra som SD förespråkar." D v s den avvisande hållning som övriga riksdagspartier hittills har intagit mot rasism och fascism skulle enligt henne sakna annan grund än en rent kvantitativ och den borde därmed vara förhandlingsbar.

I det som denna ledarskribent anser vara huvudfrågan, nämligen gemenskapstanken - av vissa kallad solidariteten - står alla partier enligt henne på samma sida.: "Att kollektivet svenskar alls har möjlighet att besluta om var utsocknes får leva och arbeta .... Vi måste skydda ´våra egna', annars ryker den gemensamma välfärden och kollektivavtalen, lyder i klartext den hållning som gemenskapstanken rymmer".

Detta är inte första - eller sista gången - som välfärdspolitik, d v s solidaritet hos arbetande, av liberala ledarskribenter påstås ligga till grund för de flesta av våra sociala missförhållanden i landet. Nu beskylls byggnadsarbetare och långtradarchaufförer i deras spalter för protektionism och rasism då de kräver att utländska inhyrda arbetare skall ha samma lön och villkor som svenska. För ett decennium sedan hävdade Maciej Zaremba att det just var den offentliga sektorns utökade ambitioner - och kostnader - som från 30-talet under fyra decennier till och med motiverade tvångssteriliseringarna.

"Vi kan inte hjälpa alla" är en till synes oomkullrunkelig halvsanning som ofta utgör en yttersta försvarslinje för de "invandringskritiska". Lena Andersson antyder, delvis med rätta, att det just är "hjälptanken" som är problemet - fast ingen har faktiskt bett oss att hjälpa alla. Mot kravet på att samhället skall hjälpa sätter hon sin liberala princip: "Vi får inte hindra andra". Resultatet av tillämpningen av denna princip ser vi redan genom att tusentals människor nu återigen sitter och tigger sitt bröd på trottoarerna.

I alla tider har folk vandrat ut och in i Sverige. Det har vi i allmänhet inte lidit av. Många av oss (obs!) är själva invandrare, eller är deras ättlingar. Just nu har invandringen ökat. Men vi har genom tiderna kunna styrka oss med den lika orubbliga sanningen att "med varje mun följer ett par armar".

Det finns fortfarande gott om utrymme i landet och massor av jobb, som skulle behöva utföras. I den mån invandrare (eller infödda svenskar) nu inte får någon försörjning av arbete, hamnar på gatan och angelägna uppgifter därför förblir ogjorda beror det inte på de enskilda individerna utan på en absurt ojämn fördelning mellan nationer och individer beträffande ekonomisk utveckling, förmögenhet och på det ekonomiska system som skapar, och vars intressenter till och med slåss för att vidga och bevara, dessa klyftor.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Stoppa det orättvisa drevet mot Ebba Busch Thor

Dan Israel - 8 december 2017

Det pågår ett orättvist drev mot Ebba Busch Thor, i vilket kristdemokraternas partiledare framställs som en okunnig produkt av en Livets Ord-friskola. I själva verket försökte Busch Thor på ett diskret sätt avfärda de författare och böcker som inte bör ingå i en svensk kanon. Avsikten med en sådan är...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Formulär-språket håller oss fångna

Anna-Malin Karlsson - 17 juli 2017

Det skrivs mer än någonsin tidigare på våra arbetsplatser i form av blanketter, formulär och...

Läs mer...

Bildtext

Robotar och alienation

Johan Alfonsson - 17 juli 2017

Skyll inte på tekniken - det är kapitalismen som spökar. På World Economic Forums årliga möte i...

Läs mer...

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...