I förra veckan publicerade DN - sannolikt efter moget övervägande - en mycket påkostad annons för en s k faktabok "Invandring och mörkläggning" av etnologen Karl-Olov Arnstberg och Gunnar Sandelin, socionom och journalist. Båda är sedan många år kända som, milt sagt, invandringfientliga högerdebattörer. Båda har sedan länge hävdat att en "vänstervriden" journalistkår, och till och med Alliansregeringen, som går i dess ledband, döljer sanningen om invandrare och har sammansvurit sig mot dem på grund av deras omutliga sanningskärlek. På nätet jublar idag ökända rasistsajter över att boken på Bokus försäljningsbarometer klättrat till fjärde plats, Den sägs redan vara slutsåld och befinner sig nu sannolikt under huvudkudden på alla läskunniga och ambitiösa SD:are .

DN har i efterhand försvarat sin publicering av annonsen. En ledarskribent riktar bannstrålen mot kritiker av främlingsfientliga idéer när hon, som själv vanligen inte brukar dra sig för att göra just detta, menar att: "Det är att sätta sig på höga hästar och att säga att jag förstår det här, men andra – mindre smarta – gör det inte."

Ledarskribenten nummer två, den tänkande Augustprisvinnaren Lena Andersson, hämtar som vanligt visst stöd i formallogiken och sätter likhetstecken mellan en generös och en "mindre generös" invandringspolitik, ty : "En 'generös invandringspolitik' är inget väsensskilt från den mindre generösa siffra som SD förespråkar." D v s den avvisande hållning som övriga riksdagspartier hittills har intagit mot rasism och fascism skulle enligt henne sakna annan grund än en rent kvantitativ och den borde därmed vara förhandlingsbar.

I det som denna ledarskribent anser vara huvudfrågan, nämligen gemenskapstanken - av vissa kallad solidariteten - står alla partier enligt henne på samma sida.: "Att kollektivet svenskar alls har möjlighet att besluta om var utsocknes får leva och arbeta .... Vi måste skydda ´våra egna', annars ryker den gemensamma välfärden och kollektivavtalen, lyder i klartext den hållning som gemenskapstanken rymmer".

Detta är inte första - eller sista gången - som välfärdspolitik, d v s solidaritet hos arbetande, av liberala ledarskribenter påstås ligga till grund för de flesta av våra sociala missförhållanden i landet. Nu beskylls byggnadsarbetare och långtradarchaufförer i deras spalter för protektionism och rasism då de kräver att utländska inhyrda arbetare skall ha samma lön och villkor som svenska. För ett decennium sedan hävdade Maciej Zaremba att det just var den offentliga sektorns utökade ambitioner - och kostnader - som från 30-talet under fyra decennier till och med motiverade tvångssteriliseringarna.

"Vi kan inte hjälpa alla" är en till synes oomkullrunkelig halvsanning som ofta utgör en yttersta försvarslinje för de "invandringskritiska". Lena Andersson antyder, delvis med rätta, att det just är "hjälptanken" som är problemet - fast ingen har faktiskt bett oss att hjälpa alla. Mot kravet på att samhället skall hjälpa sätter hon sin liberala princip: "Vi får inte hindra andra". Resultatet av tillämpningen av denna princip ser vi redan genom att tusentals människor nu återigen sitter och tigger sitt bröd på trottoarerna.

I alla tider har folk vandrat ut och in i Sverige. Det har vi i allmänhet inte lidit av. Många av oss (obs!) är själva invandrare, eller är deras ättlingar. Just nu har invandringen ökat. Men vi har genom tiderna kunna styrka oss med den lika orubbliga sanningen att "med varje mun följer ett par armar".

Det finns fortfarande gott om utrymme i landet och massor av jobb, som skulle behöva utföras. I den mån invandrare (eller infödda svenskar) nu inte får någon försörjning av arbete, hamnar på gatan och angelägna uppgifter därför förblir ogjorda beror det inte på de enskilda individerna utan på en absurt ojämn fördelning mellan nationer och individer beträffande ekonomisk utveckling, förmögenhet och på det ekonomiska system som skapar, och vars intressenter till och med slåss för att vidga och bevara, dessa klyftor.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Bolsjevikernas centralkommitté sammanträder den 10 oktober 1917.

Petrograd, 10 oktober 1917

Benny Andersson - 9 oktober 2017

Den 10 oktober 1917 vaknade Petrograds invånare till vad som såg ut att bli ännu en dag av regn och kalla vindar från Neva och Finska viken. Vänstermensjeviken Sukhanov lovade sin hustru att sova över på arbetet, som han brukade när vädret var dåligt. Strax före tio på kvällen började det knacka...

Läs mer...

MODERN av Bertolt Brecht på Teater Tribunalen

Webbredaktionen - 8 oktober 2017

Revolution kräver kamp. Kamp kräver kunskap. Kunskap kräver medvetenhet. Pelagea Wlassowa är en enkel kvinna. Hon sköter hemmet, tar hand om sin son och accepterar stilla att hon inte har någon möjlighet att påverka sitt liv. Men en dag kommer hon i kontakt med en grupp revolutionärer. Ofrivilligt dras hon...

Läs mer...

NMR:s senaste göteborgshistoria

Hans Isaksson - 1 oktober 2017

NMR-marschen i Göteborg den sista september blev trots massiv förhandspublicitet och dito polisskydd mot tiotusentals förbannade göteborgare  ingen odelad framgång för nazisterna. Såvitt man inte vill kalla en eskorterad promenad från den ena ICA-butiken till den andra och åter för en framgång. Jimmy...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...