Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Det ser inte ut som om USA satsar på att militärt anfall mot Syrien i just nu. De tre större operationer man företagit mot stater i den muslimska världen redan under innevarande sekel har inte blivit någon succé. Inte ens med USA:s egen måttstock - där effekterna i form av någon miljon människoliv och miljoner flyktingar inte ingått i kalkylen.
Trots att USA har militär närvaro i minst 150 länder över hela jorden och har en krigsmakt större de tjugo största ländernas i världen tillsammans, inklusive Ryssland och Kina, tycks man inte längre inte ha möjlighet att engagera sig i stora konventionella krig.

 

Pentagon hade planerat att avfyra sina Tomawakmissiler mot Syrien från Röda havet över Saudiarabien och Jordanien. Man hade redan förvarnat Israels regim för svarsaktioner. Syrien och dess icke-statliga allierade skulle ha svarat med ett regionalt krig, med att dra in USA i en konflikt som var mer än landet numera kan klara. När den ryska flottan utplacerades längs Syriens Medelhavskust förefaller Obamaregimen således att ha skjutit upp anfallet mot Syrien. Skälen härför är flerfaldiga och relativt uppenbara:
1. Efter andra Irakkriget har USA-regimen, trots massiv propaganda, klara svårigheter med att få sina medborgare entusiastiska inför nya krig som skulle innebära egna soldatkängor på marken. Att varaktigt vinna krig enbart med hjälp av bombningar, kommandoräder och joy-stickpiloter torde vara omöjligt. I denna form av krigföring kommer USA:s försprång dessutom inte att bli så långvarigt.
2. Skaran av "villiga" internationella allierade har blivit allt glesare - till och med den entusiastiske brittiske premiärministern misslyckades denna gång - för första gången sedan 1782 - med att få sitt parlament med sig på ett fälttåg. Ett litet antal USA-allierade, rika, men folkfattiga, dvärgar, d v s oljestaterna vid Persiska viken - samt i någon mån Turkiet - håller ännu med sina leveranser inbördeskriget mot regimen i Damaskus vid liv. Detta kan i längden knappast vara något att bygga på för USA:s strategi i området.
3. Sist, men inte minst: USA kan inte i längden kosta på sig 40 % av världens militärutgifter. Den ekonomiska krisen har från 2008 tvingat Washington att skära ned även i detta avseende. På ett år har Pentagon avskedat en femtedel av sin armé och stoppat flera av sina forskningsprogram. Även om Obama lyckas med att lyfta lånetaket, undvika statsbankrutt och föra sitt högst modesta sjukersättningsprogram i hamn så kommer detta att kombineras med fortsatta nerskärningar inom fr a den sociala sektorn. Den dag nalkas, då även USA:s befolkning inser att de så småningom måste välja mellan smör och kanoner.
I sitt tal i FN motiverade president Obama USA:s behov av fortsatt militär övermakt med att ingen annan nation vill axla "USA:s börda". Om man uppträder som världspolis (och domare och bödel) skulle det just vara för att göra världen säker för demokrati och jämlikhet mellan människor. Detta resonemang tycks vissa svenska ledarskribenter fortfarande köpa. Man bortser härvid från att USA åtar sig dominera resten av världen endast på ett villkor: att resten av världen accepterar att åtnjuta jämlikhet endast som undersåtar.

 

 

 

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Bernadette Devlin porträtterad på väggmålning, Derry. Foto: Kenneth Allen

Priset för min själ

Kerstin Stigsson - 16 februari 2018

För några år sedan hittade jag en bok på ett antikvariat. Den var skriven av en författare som jag redan tidigare beundrade. Så jag köpte boken. Boken som heter Priset för min själ är skriven av en fantastisk och karismatisk kvinna som har spelat en stor roll för mig. Och för andra kvinnor. I dag...

Läs mer...

Imperialismen, Lenin och prognoserna som slog fel. Slutreplik.

Benny Andersson - 13 februari 2018

Denna artikel utgör slutreplik i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Trots att jag anfört ett flertal textavsnitt där Lenin skriver att en socialistisk...

Läs mer...

Migration, klasskamp och välfärd. Ett lästips valåret 2018

Olle Josephson - 8 februari 2018

Här ett litet lästips inför valrörelsen: Läs gärna om Anders Nilssons och Örjan Nyströms bok från 2016, Flyktingkrisen och den svenska modellen (Celanders förlag)! Allt talar nämligen för att migrationspolitiken blir en stor fråga i årets valrörelse. Den dyker upp i välfärdsfrågorna: antingen som...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Lenin om revolutionen

V.I. Lenin - 26 december 2017

Ryssland var inte moget för revolutionen. Tesen har upprepats många gånger sedan 1917. Här är...

Läs mer...

Bildtext

Sanandajis räknesätt är föraktet för underklassen

Sandro Scocco - 26 december 2017

Massarbetslöshet, masskravaller, massvandalism, massövergrepp och massantändning av bilar. Så...

Läs mer...