FN:s och Arabförbundets sändebud Lakhdar Brahimi sade vid en presskonferens i Genève idag att en kemisk ”substans” sannolikt brukats vid gasattacken mot Gouta utanför Damaskus. Uppgifterna om offer varierar våldsamt - kanske 300 eller 1000 döda skall ha krävts.

USA och Storbritannien säger sig ha "ovedersägliga bevis" för att det är regeringssidan i Syrien som använt giftgas mot sin befolkning. Detta i strid mot internationell lag, som man, när det passar, åberopar. Brahimi framhåller att FN och arabförbundet " är mycket intresserade av att höra vilka bevis det handlar om".  Ordvalet speglar viss skepsis, baserad på tidigare erfarenheter av vederbörandes sanningsenlighet i liknande förkrigssituationer. De flesta av oss minns ännu hur USA:s stackars utrikesminister inför det andra Irakkriget presenterade en rad satellitbilder med liknande "ovedersägliga bevis" för att Irak hade massor av masstörelsevapen. Världen var även då med rätta skeptisk, men det hindrade inte de villiga att starta ett "preventivkrig". Jo, nog kommer de som förbereder sitt angrepp att presentera sådana "bevis" - men bör man också denna gång sätta tilltro till dem?

Vart tog den mera opartiska Carla del Pontes rapport till FN vägen, åklagarens vid den Internationella Brottsdomstolen i Haag? Hon hade inte funnit att det fanns några bevis på att den syriska regimen använt kemvapen, medan vissa saker på att rebellerna möjligen hade gjort det.

Alltsedan USA:s president i fjol deklarerade att en användning av kemiska stridsmedel skulle vara den "röda linje" som, om den överskreds, skulle motivera att hans och hans villiga allierade ingrep militärt har den mycket blandade rebellrörelsen, dock utan några hållfasta bevis, upprepat slagit larm om sådan användning från regeringens sida.

Det är en händelse som ser ut som en tanke, att den aktuella gasattacken mot civilbefolkningen skedde just under FN:s nedrustningschef Angela Kanes besök i Syrien i syfte att värdera anklagelserna mot Syrien. Man måste nog vara en (av pietetsskäl icke namngiven) Eko-kommentator i Sveriges Radio - eller möjligen Carl Bildt - för att entydigt fastslå vad FN:s undersökare misslyckats med att finna, nämligen att det 1) var Assadregimen som stod bakom gasattacken och dess motiv var att 2) "visa världen vem som bestämmer". Men samtidigt förnekar regimen ansvar för attacken - om det inte rent av var ett vådaskott?

Självfallet har den som skriver detta inte heller tillgång till sanningen om vad som hände i Gouta i torsdags. Att de som idag hotar med att militärt anfalla Syrien kan däremot mycket väl ha det - vi vet ju vid det här laget att de har resurser att ta reda på det mesta. Men har sanningen om Gouta verkligen för en gångs skull någon betydelse för deras beslut om krig och fred?

En effekt av den barbariska användningen av gas som krigsredskap är hur som helst att fredsförhandlingarna (Genève 2) som planerats grundligt torpederats. Där skulle stormakterna delta och Syriens regering var, till skillnad från "rebellerna", beredd att delta och sitta vid samma bord som motparten och förhandla om en politisk lösning på inbördeskriget. Detta kan eventuellt vara ett uppslag om man vill leta efter gärningsmän.

 

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Mellanöstern, juni 2017

Mathias Cederholm - 17 juli 2017

Efter några månader med Trump förefaller världen börja vrida sig i nya riktningar, utom i...

Läs mer...

Bildtext

Unga märker orden

Henning Årman - 17 juli 2017

I Sydafrika demonstrerar studenterna för bättre studiemedel, mindre engelska och antikoloniala...

Läs mer...

Bildtext

Formulär-språket håller oss fångna

Anna-Malin Karlsson - 17 juli 2017

Det skrivs mer än någonsin tidigare på våra arbetsplatser i form av blanketter, formulär och...

Läs mer...