Arbetslöshetsförsäkringens nya regler - målet är sanktioner

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

De nya reglerna för att få ersättning från a-kassan eller aktivitetsstöd är avsedda att få arbetsförmedlarna att oftare än idag skicka in anmälningar mot sina klienter till a-kassorna. De tidigare hårdare straffsatserna - oftast 45 dagars avstängning från ersättningen - hade nackdelen att förmedlarna alltför ofta såg saken ur de arbetslösas synvinkel, att det finns inga jobb att söka och därför ingen orsak döma ut straff för småförseelser.

Detta framgår av de verkliga förarbetena, framställda nationalekonomer inom statliga utredningsinstitut. Till exempel IFAU, ESO och Konjunkturinstitutet.

De ekonomer som författat rapporterna visar både med resonemang och språkbruk att de anammat den nya nationalekonomins borgerliga cynism.

ESO har det radikalaste förslaget på hur staten ska kunna lösa problemet med att arbetsförmedlare drabbas av sympati för sina arbetslösa kunder i. De föreslår att Arbetsförmedlingen delas upp i två myndigheter: "Den andra åtgärden är att separera den stödjande från den kontrollerande och rapporterande funktionen. Detta kan ske genom att den kontrollerande och rapporterande funktionen läggs på en annan myndighet. Det skulle bidra till en långtgående separation av de olika uppdragen; repressiv kontroll respektive stödjande förmedling och matchning av arbeten."

Vad var då den första åtgärden som föreslås? Jo att: Arbetsförmedlingen skall kontrollera och skicka underrättelser i mycket högre grad än vad som sker i dag. ESO utredaren klagar över att "Arbetsförmedlingen använder sig i dag i stor utsträckning av anvisningar för att kontrollera sökaktiviteten ..." Detta är otillräckligt när det inte finns jobb att anvisa åt alla sökande, så "För det första bör regelverket tydliggöra att det är ersättningstagaren som ansvarar för att redovisa sin sökaktivitet. ... Det blir (då) inte längre lättare att kontrollera de som står närmast arbetsmarknaden än de som varit arbetslösa en tid eller har sämre kvalifikationer."

En ytterligare fördel med detta är enligt rapportförfattaren att "... spektrat av avanmälningar och sanktioner för bristande sökaktivitet breddas."

Vad är det som blir bättre av att arbetslösa är mera aktiva i sökandet, eller rättare sagt oftare straffas med minskad inkomst, när det faktiskt inte finns några jobb att få?

Och alldeles speciellt; varför skall "informella sökaktiviteter" som genom sociala medier personliga kontakter vara obligatoriska och den arbetslöses aktivitet inom sådant tiggeri kontrolleras och till med leda straff i fall omfattningen anses otillräcklig? "Återrapporteringen av sökaktivitet bör dessutom konstrueras så att en eventuell snedvridning mellan formella och informella sökmetoder minimeras."

Hur ska över huvud taget informella sökmetoder kunna mätas?

Enligt rapportens författare Åsa Olli Segendorf, fil dr i nationalekonomi finns det "övertygande evidens för att ökad sökintensitet ökar flödet från arbetslöshet till arbete.(fotnot 5)"

I denna fotnot står "Se Devine och Kiefer (1991) för en översikt." och det verkar ju betryggande?

Det är dock inte helt oviktigt vilka typer av arbete de arbetslösa får och på vilka villkor som de förmås att arbeta.

Där är faktiskt IFAU till hjälp. IFAU har gjort en utredning av effekterna här i Sverige så pass nyligen som 2009ii och sammanfattar resultatet: "Vi finner att arbetslösa som drabbas av en sanktion påverkas i hög grad. De lämnar arbetslöshet för arbete 23 procent snabbare än vad de annars skulle ha gjort. Effekten kvarstår länge efter att sanktionen utfärdats. Samtidigt accepterar de jobb som ger cirka 4 procents lägre lön och tar oftare ett deltidsjobb istället för ett heltidsjobb. Dessa effekter kvarstår också länge, vilket betyder att en sanktion har en långsiktig negativ effekt på jobbkvaliteten. Våra resultat visar vidare att löneeffekten delvis drivs av att de arbetslösa tar mindre kvalificerade jobb."

Det handlar alltså om att arbetslösa underkastar sig löne- och villkorsdumpning på grund av sanktionerna.

Hur skulle detta kunna vara till någon fördel för ekonomin i största allmänhet?

Konjunkturinstitutet påstår att "... förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen, sänker jämviktsarbetslösheten på sikt.(fotnot 19)

I fotnoten står: För en utförligare beskrivning över vilka drivkrafter som bidrar till en lägre jämviktsarbetslöshet se kapitlet "Jämviktsarbetslöshetens bestämningsfaktorer och utveckling" i Lönebildningsrapporten, 2012.

I Jämviksarbetslöshetens bestämningsfaktoreriii meddelas bland annat att "Lägre reservationslön (reservationslönen är = sämsta anställningsvillkor arbetslösa är beredda att godta/ FT) till exempel för att ersättningsgraden sänks ... uttrycks som ett skift nedåt i lönesättningskurvan ... sådana åtgärder gör det mer kostsamt för arbetstagarna att driva upp lönerna, eftersom den extra arbetslöshet som detta skapar slår hårdare ju lägre ersättningen efter skatt är i förhållande till lönerna."

Så långt tillförs i stort sett intet nytt från Konjunkturinstitutets. De hårdare villkoren mot arbetslösa är framför allt avsedda att påverka löner och övriga villkor för anställda. Nedåt.

Lite tidigare i texten framgår dock att "Arbetstagarna antas i förhandlingarna väga högre lön mot lägre sysselsättning.".

Denna avvägning sker dock inte i någon förhandlingssituation utan ensidigt, genom statens - speciellt Konjunkturinstitutets förutsägelser om vilken sysselsättningseffekt vissa lönekostnader antas medföra. Kapitalismen betraktas alltså fortfarande som förutsägbar. Dvs. inte heller börskraschen nummer 2 på Wall S:t, den 2008, har fått påverka prognosmakeriet. Trots att denna krasch medfört en nivå på den reellt existerande arbetslösheten i dagens Sverige som överträffar den beräknade optimala jämviktsarbetslösheten med flera procentenheteriv.

Slutligen bjuds det från Konjunkturinstitutet faktiskt ändå en nationalekonomiskt framklämd liten morot: "Resultatet av de lägre lönekraven som följer av en lägre reservationslön stramare arbetsmarknad i jämvikt, högre jobbchans, lägre jämviktsarbetslöshet och något lägre löner än annars."

Som vi tidigare konstaterat innebär "lägre jämviktsarbetslöshet" inget tak för hur hög arbetslösheten får bli. Konjunkturarbetslöshet och sådan arbetslöshet som uppkommer på grund av börskrascher räknas numera som ett tillägg ovanpå jämviktsarbetslösheten.

En "stramare arbetsmarknad" betyder enligt KI:s definition ett arbetsmarknadsläge där det finns "relativt många vakanser och få arbetslösa". De skriver även tidigare i texten att "Ju stramare arbetsmarknadsläget är i jämvikt, desto större blir den långsiktiga jobbchansen."

Det är rätt besvärligt att betala mat och hyra med hjälp av en jobbchans. Desto mer om chansen bara är på lång sikt.

Det som däremot framstår som tämligen säkert är att "Resultatet av de lägre lönekraven som följer av en lägre reservationslön (vilket är det som åstadkoms genom sanktioner mot de arbetslösa /FT) blir ... lägre löner än annars."

Inte mycket för politikerna att erbjuda ens som "pie in the sky" till valrörelsen alltså.

 

Fotnötter:

[i] Hjälpa eller stjälpa? En ESO-rapport om kontrollfunktionen i arbetslöshetsförsäkringen ESO2012_6

[ii] Hur påverkas de arbetslösa av sanktioner i arbetslöshetsförsäkringen? Gerard J. van den Berg Johan Vikström RAPPORT 2009:16 .

[iii] Lonebildningsrapporten-2012

[iv] "Sammantaget gör Konjunkturinstitutet bedömningen att jämviktsarbetslösheten i princip år oförändrad 2006-2012 och uppgår till knappt 7 procent 2012." Den verkliga arbetslöshet som redovisas i diagram 120 på sidan innan varierar sedan 2008 omkring 8 procent. Och nivån på den verkliga arbetslösheten förväntas inte gå ner till jämviktsarbetslöshetens nivå förrän möjligen 2016. Dvs. om inga nya kriser eller krascher intråffar.

Ett urval andra artiklar av samma författare

Välfärden och världsläget

publicerad i Clartébloggen 5 februari 2015

Vem sa ”beredskapsjobb”?

publicerad i Clartébloggen 14 mars 2014

Mot en borgerlig marxism?

publicerad i Clartébloggen 24 mars 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016