Försöken att hylla regeringen med hjälp av statistik blir allt mer krystade. Ett extremt exempel är Ivar Arpis Trösklarna måste sänkas , där denne ledarskribent på SvD försöker sig på att frammana en konspirationsteori kring att oppositionen idag använder uttrycket massarbetslöshet.

Om vi jämför dagens läge med oktober 2006, då Reinfeldt klargjorde vad han då ansåg vara massarbetslöshet, visar det sig att läget idag av allt att döma är värre. Siffran från SCB för 2:a kvartalet 2006 var 257 000 arbetslösa. Medan antalet arbetslösa första kvartalet i år var 433 000. För jämförbarhetens skull drar vi i från de 161 000 heltidsstuderande men siffran är ändå högre än 2006; 272 000.

 

Jag noterade detta i debattfältet. Samt att:

 

Reinfeldts uttalande måste egentligen bygga på någon annan variabel än arbetslöshetstalet, eftersom han hävdade att "Över en miljon människor står utanför". I fall vi ska försöka ge saken en förnuftig mening så syftade han på antalet icke sysselsatta, dvs. på befolkningen i arbetsför ålder minus dem som har sysselsättning (anställning, företagande el. dyl.)

Denna grupp var 1kv 2006 enligt SCB 1 233 000. I år var den nästan dubbelt så stor, 2 531 000, vilket framför allt förklaras av att befolkningen i arbetsför ålder utsträckts uppåt till 75 år.

För att inte vara orättvisa måste vi alltså räkna bort antalet personer som befinner sig i årsklasserna 65 tom. 75 år. Eller kanske inte. Reinfeldt förespråkar ju ett arbetsliv upp till 75 år. Då måste rimligtvis alla upp till och med 75 år räknas som i arbetsför ålder också?!

Detta fick stå obesvarat ett bra tag i debatten, men slutligen kom en invändning från signaturen quesnay att:

- I stället för att sitta och räkna själv genom att räkna bort och lägga till lite siffror man kommer på så kan man titta på antalet människor som försörjs med bidrag från SCB. 2006 var det 1 022 168 (19,1%) och 2011 var det 794 998 (14,4%).

Jag svarade att:

Det är alldeles riktigt att antalet personer (helårsekvivalenter) som får sin försörjning från de sociala försäkringssystemen, inklusive kommunernas försörjningsstöd (socialbidraget) har minskat, samtidigt som antalet arbetslösa, lika lite som andra typer av behövande har minskat i motsvarande utsträckning. Resultatet syns tydligt i den översta inkomstdecilens ökade disponibla inkomster (pga. minskade skatter) och i den understa inkomstdecilen, hos den fattigaste tiondelen av Sveriges befolkning, genom att dessa i stället fått minskade disponibla inkomster. Minskningen av den genomsnittliga inkomsten för den fattigaste tiondelen var drygt 9 procent, eller räknat i kronor 6 500:- i minskad årsinkomst. Detta bara mellan 2006 och 2008, det senaste året som redovisas. s.12 i SCB:s Inkomstfördelningsundersökningen 2008 .

Jag borde ha behärskat mig, men fortsatte:

Samtidigt var ökningen av den genomsnittliga disponibla årsinkomsten för den mest högvälavlönade tiondelen bara 5 200:- under samma tid, så en del måste ha försvunnit i administrationen.

Då försvann både mitt inlägg, resten av debatten och hela debattfältet från platsen under Arpis ledare.

Ökningen av den genomsnittliga disponibla årsinkomsten för den mest högvälavlönade tiondelen var 5 200:- mellan åren 2006 och 2008, är dock en slags faktoid vilket jag hoppades att få reda ut i den fortsatta debatten.

Det är nämligen bara en mindre del av den 10:e decilen som får någon betydande del av de ökande inkomsterna. Mycket av de ökande inkomsterna i den 10:e decilen beror inte på höga löner utan på inkomster från kapital och vinster vid realisering av kapitaltillgångar - på vanlig svenska spekulationsvinster.

Och i den översta percentilen (hundradelen av inkomsterna) visar sig sedan att de verkligt betydande inkomstförbättringarna inte alls tillfaller dem som får inkomst från räntor och utdelning - vanliga aktieägare och fondsparare - utan sedan mitten av 1990-talet bara finans och spekulationskapitalet. (se tex diagrammet på sid. 31 i On the Role of Capital Gains in Swedish Income Inequality Jesper Roine, Daniel Waldenström.

Om jag hade lyckats få in detta under den fortsatta debatten skulle jag ha kunnat förstå hur SvD nu reagerade. Jag tycker dock att SvD:s läsare borde kunna acceptera när man påpekar att Sverige blivit ett 9/10-dels samhälle. Att det blivit ett 99/100-samhälle med enbart börsspelare som förmånstagare skulle däremot kunna tänkas vara väl magstarkt även för SvD prenumeranternas högvälavlönade och kapitalinkomsttagare.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Ledare - Nej till Nato, Nej till Aurora

Daniel Cederqvist - 17 juli 2017

I höst kommer Aurora, en av de största militärövningarna på många år, att genomföras i Sverige....

Läs mer...

Bildtext

Språkpolitik på folkrörelsegrund

Arne Rubensson (intervju) - 17 juli 2017

Fyra frågor till Arne Rubensson, vice ordförande i nätverket Språkförsvaret.

Läs mer...