Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Försöken att hylla regeringen med hjälp av statistik blir allt mer krystade. Ett extremt exempel är Ivar Arpis Trösklarna måste sänkas , där denne ledarskribent på SvD försöker sig på att frammana en konspirationsteori kring att oppositionen idag använder uttrycket massarbetslöshet.

Om vi jämför dagens läge med oktober 2006, då Reinfeldt klargjorde vad han då ansåg vara massarbetslöshet, visar det sig att läget idag av allt att döma är värre. Siffran från SCB för 2:a kvartalet 2006 var 257 000 arbetslösa. Medan antalet arbetslösa första kvartalet i år var 433 000. För jämförbarhetens skull drar vi i från de 161 000 heltidsstuderande men siffran är ändå högre än 2006; 272 000.

 

Jag noterade detta i debattfältet. Samt att:

 

Reinfeldts uttalande måste egentligen bygga på någon annan variabel än arbetslöshetstalet, eftersom han hävdade att "Över en miljon människor står utanför". I fall vi ska försöka ge saken en förnuftig mening så syftade han på antalet icke sysselsatta, dvs. på befolkningen i arbetsför ålder minus dem som har sysselsättning (anställning, företagande el. dyl.)

Denna grupp var 1kv 2006 enligt SCB 1 233 000. I år var den nästan dubbelt så stor, 2 531 000, vilket framför allt förklaras av att befolkningen i arbetsför ålder utsträckts uppåt till 75 år.

För att inte vara orättvisa måste vi alltså räkna bort antalet personer som befinner sig i årsklasserna 65 tom. 75 år. Eller kanske inte. Reinfeldt förespråkar ju ett arbetsliv upp till 75 år. Då måste rimligtvis alla upp till och med 75 år räknas som i arbetsför ålder också?!

Detta fick stå obesvarat ett bra tag i debatten, men slutligen kom en invändning från signaturen quesnay att:

- I stället för att sitta och räkna själv genom att räkna bort och lägga till lite siffror man kommer på så kan man titta på antalet människor som försörjs med bidrag från SCB. 2006 var det 1 022 168 (19,1%) och 2011 var det 794 998 (14,4%).

Jag svarade att:

Det är alldeles riktigt att antalet personer (helårsekvivalenter) som får sin försörjning från de sociala försäkringssystemen, inklusive kommunernas försörjningsstöd (socialbidraget) har minskat, samtidigt som antalet arbetslösa, lika lite som andra typer av behövande har minskat i motsvarande utsträckning. Resultatet syns tydligt i den översta inkomstdecilens ökade disponibla inkomster (pga. minskade skatter) och i den understa inkomstdecilen, hos den fattigaste tiondelen av Sveriges befolkning, genom att dessa i stället fått minskade disponibla inkomster. Minskningen av den genomsnittliga inkomsten för den fattigaste tiondelen var drygt 9 procent, eller räknat i kronor 6 500:- i minskad årsinkomst. Detta bara mellan 2006 och 2008, det senaste året som redovisas. s.12 i SCB:s Inkomstfördelningsundersökningen 2008 .

Jag borde ha behärskat mig, men fortsatte:

Samtidigt var ökningen av den genomsnittliga disponibla årsinkomsten för den mest högvälavlönade tiondelen bara 5 200:- under samma tid, så en del måste ha försvunnit i administrationen.

Då försvann både mitt inlägg, resten av debatten och hela debattfältet från platsen under Arpis ledare.

Ökningen av den genomsnittliga disponibla årsinkomsten för den mest högvälavlönade tiondelen var 5 200:- mellan åren 2006 och 2008, är dock en slags faktoid vilket jag hoppades att få reda ut i den fortsatta debatten.

Det är nämligen bara en mindre del av den 10:e decilen som får någon betydande del av de ökande inkomsterna. Mycket av de ökande inkomsterna i den 10:e decilen beror inte på höga löner utan på inkomster från kapital och vinster vid realisering av kapitaltillgångar - på vanlig svenska spekulationsvinster.

Och i den översta percentilen (hundradelen av inkomsterna) visar sig sedan att de verkligt betydande inkomstförbättringarna inte alls tillfaller dem som får inkomst från räntor och utdelning - vanliga aktieägare och fondsparare - utan sedan mitten av 1990-talet bara finans och spekulationskapitalet. (se tex diagrammet på sid. 31 i On the Role of Capital Gains in Swedish Income Inequality Jesper Roine, Daniel Waldenström.

Om jag hade lyckats få in detta under den fortsatta debatten skulle jag ha kunnat förstå hur SvD nu reagerade. Jag tycker dock att SvD:s läsare borde kunna acceptera när man påpekar att Sverige blivit ett 9/10-dels samhälle. Att det blivit ett 99/100-samhälle med enbart börsspelare som förmånstagare skulle däremot kunna tänkas vara väl magstarkt även för SvD prenumeranternas högvälavlönade och kapitalinkomsttagare.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Anwar Shaikh

Anwar Shaikh - monopolkapitalismteorins främste kritiker

Benny Andersson - 16 januari 2018

Ulf Grönkvist skrev till webbredaktionen och efterlyste exaktare källor till de uppfattningar jag tillskriver ekonomen Anwar Shaikh i början av mitt blogginlägg om imperialismens teori och verklighet. De följer här. Eftersom Shaikh är en av vår tids viktigaste Marxinfluerade ekonomer och dessutom är...

Läs mer...

Reformister, revolutionärer och historiens dynamik. Svar till Benny Andersson

Peter Sundborg - 15 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas...

Läs mer...

Imperialismen, teori och verklighet. Svar till Peter Sundborg del tre

Benny Andersson - 11 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvannHundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. I slutet av 1800-talet hade kapitalismen, enligt Lenin och många andra...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Bröd och fred!

Sture Källberg - 26 december 2017

Bolsjevikerna segrade med folkligt stöd: Februarirevolutionen, oktoberrevolutionen,...

Läs mer...

Bildtext

Sovjeterna vann och förlorade makten

Benny Andersson - 26 december 2017

Bolsjevikernas styrka var förankringen i de demokratiskt organiserade sovjeterna. Därmed kunde...

Läs mer...