Jag deltog på ett seminarium om August Strindberg på Teater Tribunalens festival Två veckor i maj förra året. Jag lade då fram teorin att Stindberg, om han varit född idag av invandrarföräldrar och uppvuxen i en förort, hade kastat sten på polisen. Det finns ett rödglödgat hat under en period i Strindbergs liv. Ett hat mot klassamhället.

 

Vad jag menar är att när verktyg och alternativ saknas kommer desperationen krypande. Samhällets representanter tenderar att hålla sig väldigt långt ifrån förorterna. Jag bor delvis i en annan stad än Stockholm. I den staden bor jag i en förort där arbetslösheten är över 55 procent. För några månader sedan var min förort på allas läppar. Orsaken? En man hade blivit skjuten på parkeringen vid Netto. Händelsen fick frustrationen bland de unga att rinna över. De brände ner hyresvärdens kontor, de kastade rökgranater mot brandkåren. De brände bilar. Liknande saker har hänt förr men då i något mindre skala. Jag och min sambo var ute och snackade med en civilpolis. Vi undrade om vi borde flytta på bilen. Polisen var lite rädd. Det märktes. Det var oss och våra grannar han var rädd för. Arbetsmarknadsministern intervjuades om vår förort. Han berättade att det behövs fler poliser här. Fler? Det är här polisen finns. Inte som en trygghet utan mer som ett hot.

När man aldrig ser representanter för det som håller en kvar i en vardag utan hopp, i arbetslöshet, undermåliga bostadsområden och liknande. Då fylls man av frustration. Är det konstigt? Nej. Är det sunt? Ja. Jag tror helt ärligt talat att om samhället inte hade gjort ungarna i min förort otjänsten att inte ge dem det de behöver, grundtrygghet, jobb, utbildning, säkerhet. Då hade inte polisen, den yttersta representanten för det rådande samhällsfelet och den enda representanten som dyker upp i vår förort, inte utsatts för stenkastning. Inga rökgranater hade kastats mot brandkåren.

Självklart är det lättare för samhället att låta nervösa poliser dra vapen mot ungdomar i Husby än att göra något åt problemet. Problemet är att klassamhället de senaste åren har tagit sig allt mer aggressiva uttryck. Detta är inget försvar för bilbränder. Det är knappt en kritik mot polisen. Det är en kritik mot ett samhälle som vänt de svaga ryggen och skickat sitt våldsmonopol på dem för att slippa tänka på segregation och klassklyftor och istället koncentrera sig på att diskutera hur man ska göra för att övervaka medborgarna på ett tillräckligt effektivt sätt för att nästa gång kunna komma tidigare. Nästa gång.

Kommentarer   

0 #2 Dine Malmsten 2013-05-27 13:53
Jag känner,så pensionär jag är ,ett hat över hur min dotter och jag ,som förälder blev behandlad av Husby skolan.
Priset :min dotter var 24 år då hon fick sin gymnasiekompetens!
Sundbybergs folkhögskola.
Jag anmälde Husby skolan till skolverket och fick rätt, men skadan var redan skedd.
IG i samtliga ämnen utom gymnastik och musik, klassad som obildbar. Vi hade aldrig föräldramöten,då vi ansågs ha "sociala problem".
Vi var nyinflyttade,så jag kände inte andra föräldrar, jag anmärkte på en bok,som jag ansåg var vålds ponografisk, "Isabell" av "Mecka Lind",som var obligatorisk läsning på Husbyskolan. samt att min dotter hänvisades att läsa "Veckorevyn" och "Frida". Då jag inte fick svar, fick jag in ett inlägg på "klarspråk" därmed hade jag krängt ,lärarkåren och förstört min dotters skolgång, Det var tre års helvete! De ända ,som gav oss stöd var "PBU" "Somaliska riksförbundet" och en Sosse vid namn "Abdirilsak" som sedan petades , stämplad som "terorist"
Citera
0 #1 Dine Malmsten 2013-05-27 13:32
Husby ,en vacker förort, nära Järva fältet,bodde där 1998-2005.
Vi hade en var en fin grann gemenskap. Det jävliga var kontakten med myndigheterna.
Min dotters skolgång blev en helvete, (en lång historia).
Många föräldrar har det värre!
De som har söner och som inte pratar bra svenska så bra.
Många tjänstemän och lärare hävdar sig själva ,genom att takrasera och trycka ner folk i förorten och de granskas aldrig, ty de är lojala och är själva "experter"
.Samtliga politiska partier representerar den represiva tjänstemana klassen! VP har gått i spetsen för en feminism, där man över partigränserna "bekämpar patriarkatet" i förorten, vilket resulterat i att 85% av all verksamhet för unga endast är för "tjejer" den här politiken har aldrig granskats av någon, då den slår mot de som ej har en röst i den ofentliga debatten. Likaså blir man inte trodd då man berättar om övergrepp från socialtjänsten, skolan och polis, övergrepp, som oftast drabbar unga män!
Citera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Språkpolitik på folkrörelsegrund

Arne Rubensson (intervju) - 17 juli 2017

Fyra frågor till Arne Rubensson, vice ordförande i nätverket Språkförsvaret.

Läs mer...

Bildtext

Robotar och alienation

Johan Alfonsson - 17 juli 2017

Skyll inte på tekniken - det är kapitalismen som spökar. På World Economic Forums årliga möte i...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...