Vad skulle krävas för att genomföra Socialdemokraternas ”Nytt mål för jobben”?

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Socialdemokraterna har formulerat ett nytt mål för jobben inför valet 2014.. Det står på hemsidan att "Målet innebär att Sverige mellan 2014 och 2020 ska öka antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU. Med dagens arbetslöshet kräver det att Sverige nästan halverar arbetslösheten från 8,2 procent till 4,7 procent."

Låt oss se vad som skulle krävas för att infria detta löfte.

För svensk statistik gäller att:

"Som sysselsatt och i arbete räknas en person om han/hon under mätveckan utför minst en timmes arbete som avlönad arbetstagare, som egen företagare (inklusive fri yrkesutövare) eller som oavlönad medhjälpare i företag som tillhör familjemedlem i samma hushåll. Som sysselsatt men tillfälligt frånvarande räknas en person om han/hon normalt är sysselsatt enligt definition ovan, men tillfälligt frånvarande från arbetet under hela mätveckan, oavsett om frånvaron är betald eller ej."

Samma princip gäller för EU-statistiken och enligt ILO:s standard.

Mätveckan som nämns i beskrivningen inträffar en gång per månad, så i princip krävs det bara 12 timmar arbete om året, i fall detta läggs ut så att arbetstimmen utförs under mätveckorna för att minska antalet arbetslösa med en person under ett år.

Arbetslösheten, eller som det egentligen heter det relativa arbetslöshetstalet beräknas som kvoten mellan antalet arbetslösa och antalet i arbetskraften. Arbetskraften är en benämning för summan av arbetslösa och sysselsatta.
Inom det som kallas befolkningen i arbetsför ålder (16-64 år eller numera 15-74 år) finns också kategorin "Ej i arbetskraften.

Modellen för gränsdragningar och beräkningar, samt antalet personer i de olika kategorierna redovisar SCB i varje nytt nummer av Arbetskraftsundersökningen. Nedanstående diagram är hämtat ur meddelandet Arbetsmarknadssituationen för hela befolkningen 15–74 år, AKU Fjärde kvartalet 2012.

b_200_0_16777215_00_images_bloggen_arb-markn-kv4-2012.pngDet relativa arbetslöshetstalet kan minskas på flera olika sätt. Dels genom det som i allmänhet förespeglar väljarna när politiker lovar minskad arbetslöshet, genom att ett antal personer går över från "Arbetslösa" till "Sysselsatta".

Men siffran kan också minskas genom att arbetslösa förs över till kategorin "Ej i arbetskraften". Det klassiska exemplet är Kunskapslyftet, då arbetslösa fick en bok i handen, varefter de räknades som studerande i stället. Överföringen minskade siffran för den relativa arbetslösheten, även om i mindre omfattning än övergången till sysselsättning skulle ha gjort, då antalet arbetslösa även ingår i kvotens nämnare.

En tredje metod som de så kallade skattebetalarna ofta klagar på är överföring till förtidspension.

En fjärde metod som inte nämns lika ofta är att långtidsarbetslösa kan tröttna på att söka jobb, bli "discouraged workers". Den diskussionen uppträder i det offentliga Sverige i stället som bekymmer över kommunernas ökande utgifter för socialbidrag. Bidrag till behövande som inte har andra problem än arbetslöshet.

Att uppnå socialdemokraternas löfte enbart genom att föra över arbetslösa till sysselsatta skulle dock inte heller detta kräva så särskilt stor förbättring av arbetarklassens villkor.

Att få ner arbetslöshetstalet från 8,2 procent till 4,7 procent kräver en överföring av 3,5 procent av arbetskraften från kategorin arbetslösa till kategorin sysselsatta. 3,5 procent av arbetskraften innebär under i övrigt lika förhållanden som idag – att arbetskraften förblir ungefär 5 026 000 – ungefär 176 000 nya jobb. Och dessa kan enkelt skapas genom ökat antal arbetstimmar. Det krävs bara att den samlade årsarbetstiden i Sverige ökades med 176 000 * 12 = 2 112 000 timmar.

Numera redovisar SCB "Outnyttjat arbetskraftsutbud", vilket är arbetslösheten sammanräknad till timmar. Detta outnyttjade utbud var 4:e kvartalet 2012 ca 20,7 miljoner timmar i veckan.

Så löftet om minskningen av arbetslösheten och samtidig ökning av antalet timmar skulle kunna genomföras med i stort sett oförändrat överutbud av arbetskraft.
Reformen skulle därmed inte behöva inkräkta nämnvärt på den verkliga - icke enbart statistiska - arbetslöshet som enligt etablerad visdom ("NAIRU") är nödvändig för att bromsa (löne-) inflationen, rädda ekonomin och därmed även arbetstillfällena på sikt.

Att inte inkräkta på Riksbanksdirektionens frihet att bekämpa anställdas försvar av lönerna (reallönestelheten) och arbetslösas försvar av det fackliga löftet (reservationslönen) genom arbetslöshetsskapande manipulationer är självklart nödvändigt även för socialdemokraterna.

Alternativet vore ju att tvingas lämna EU...

Ett löfte som gällde ökad sysselsättning skulle inte ha gått att komma runt med de metoder som jag beskrivit här. Men sysselsättningstalet går att manipulera det också. Till exempel genom att räkna bort vissa årsklasser ur befolkningen i arbetsför ålder. Det svenska sysselsättningsundret och myten om överhettning på arbetsmarknaden på 1980-talet bygger på den inhemska svenska inskränkningen till 16-64 år[i]. Idag uppnås liknande effekt när det gäller sysselsättningsgraden genom att bara räkna "de jure" befolkning[ii].

 

Noter:

[i] "Tidigare avvek den svenska definitionen av arbetslösa från ILO:s (Inter-national Labour Organization) definition. Den 31 maj 2007 beslutade regeringen i enlighet med budgetpropositionen att upphäva 1986 års regeringsbeslut avseende definition av begrepp i arbetskraftsundersök-ningarna. Sedan oktober 2007 klassificeras heltidsstuderande som sökt och kunnat arbeta som arbetslösa. Regeringens beslut om att följa ILO:s definition samt EU-anpassningen som gjordes 2005 betyder att undersök-ningen nu uppfyller både nationella och internationella krav på statistiken." http://www.scb.se/statistik/AM/AM0401/_dokument/AM0401_DO_2012.pdf

[ii] Skillnaden är mellan folkbokförda innevånare "de jure" befolkningen och alla som befinner sig i landet, "de facto" befolkningen. En skillnad som ökar med arbetskraftsimporten.

Ett urval andra artiklar av samma författare

Välfärden och världsläget

publicerad i Clartébloggen 5 februari 2015

Vem sa ”beredskapsjobb”?

publicerad i Clartébloggen 14 mars 2014

Mot en borgerlig marxism?

publicerad i Clartébloggen 24 mars 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016