Regi: Olivier Assayas.

Den franske regissören Assayas har inspirerad av sina egna minnen försökt fånga tiden efter majrevolten 68, mer bestämt med start våren 1971. Filmen utspelar sig i en grönskande förort till Paris.

I centrum står ett gäng gymnasiungdomar, där huvudpersonen är esteten Gilles (Clement Metayer), även om man också får följa andra ungdomar såsom den radikala Christine (Lola Créton) och politiskt velige Alain (Felix Armand). Det finns en tro på en närstående kommande revolution. Personerna vi möter i filmen är medlemmar i olika små aktivistgrupper med rötter i främst trotskism och anarkism, men även maoism. Filmen har en naturalistisk ansats med betydande inslag av fria (blott heteronormativa) relationer och sex, droger och rock'n'roll. Ungdomarna skriver artiklar, delar ut flygblad, säljer tidningar och sprayar graffitti med politiska budskap på skolans väggar. Det skickas även ett par molotov-coctails mot ordningsvakter. Trots att deras aktioner och konsekvenserna av deras handlingar eskalerar så kan man ändå skönja att svallvågorna av majrevolten börjar ebba ut. Även om Gilles med hjärtat stödjer alla revolutionära slagord, vill krossa borgerligheten och göra experimentell konst så börjar han långsamt glida in i traditionella mönster som konsthögkola och kommersiella filmprojekt. Hans vänner slits med liknande existentiella problem. Förr eller senare kommer de alla förmodligen att ha vanliga skrivbordsjobb; ungdomarna verkar inte själva vara sprugna från den arbetarklass de vill frigöra. Trots att man känner av pulsen i tidsandan och att det politiska engagemanget väcker intresse så kommer det dock aldrig något förlösande ögonblick där filmens alla delar får en röd tråd. Kanske är det hela tanken, eftersom ungdomen är kaosartad och impulsiv? Ingen skugga ska dock falla över skådespelarensemblen som gör en stark prestation. Det som dröjer sig kvar är reflektion över spänningen mellan det individuella självförverkligandet och det gemensamma drömmandet, ett potentiellt dilemma som kanske är än mer angeläget idag än det var 1971.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...