I dagarna visar SVT en ny film av den förträfflige Erik Sandberg, Lönesänkarna, som egentligen säger vad som folk, företrädesvis till vänster om SAP:s mitt, sedan länge sagt, självfallet utan att någon makthavare dragit någon slutsats av det: Det är hundra år sedan Sveriges arbetande fått så liten andel av de värden de arbetar ihop. Denna andel minskade (enligt EU:s statistik) från 75 % vid 70-talets mitt till cirka 55% för närvarande, dvs den är åter är nere på nivån omkring 1914. Sandberg baserar sig inte bara på statistiken - han har ett kapitalistiskt kronvittne i en mycket belåten miljardär, f d Trelleborgs Rune Andersson, och på instämmanden från Kjell-Olof Feldt, från Lennart Schön, professor i ekonomisk historia. Samt från Lars Calmfors, professor i nationalekonomi och f d rådgivare till Alliansregeringen. Calmfors har numera fallit i onåd hos regeringen då han antyder att man kanske gått lite väl långt på den väg han varit med om att staka ut.
Sandberg nämner förstås att denna lönesänkning för arbete i förhållande till kapitalet gäller hela Västkapitalismen. Den har härhemma möjliggjorts genom en rad beslut av regering, riksbank - men även av facket. Den politiska färgen hos beslutfattarna tycks i stort sett ha spelat mindre roll. Dessa beslut har motiverats olika, beroende på vilken målgrupp man vänt sig till i sin propaganda. För det så kallade näringslivet var behovet av förbättrad konkurrensförmåga, eller åtminstone ökade vinstmarginaler, självklara motiv. Socialdemokratins och LO:s ledare brukar framhålla att man genom att inte kräva högre löner skulle undvika arbetslöshet - dvs liknande skäl som t ex Annie Lööf brukar andra för sänkta ungdomslöner.
Eftersom denna politik av ökad exploatering av de arbetande nu pågått i minst 35 år föreligger nu ett säkert facit: kapitalägarna fick föga förvånande rätt: ty deras vinster, inkomster, förmögenhet steg onekligen rejält. Arbetarrörelsen och de föregivet vetenskapliga ekonomerna hade däremot fel, om de verkligen trodde att lönebromsen i längden skulle öka investeringarna, rädda välfärden och förhindra ökad arbetslöshet. Detta är ingen nyhet för många av oss, men det är nästan unikt att höra och se det i TV på nästan bästa sändningstid.
Man kan inte få allt i ett TV-program. Exempel saknas i Lönesänkarna mycket av den världspolitiska bakgrund, som gjorde kapitalets offensiv möjlig. Ej heller den ideologiska nedrustning som arbetarrörelsen i väst genomgått, parallellt med nederlaget för och förfallet i de socialistiska länderna. Ej heller. och framför allt, att den ökande ekonomiska klyftan inte bara är en effekt av politiska beslut - den har i sin tur politiska effekter på samhällsmakten. Pengar är makt och makt är pengar.
Man undviker försiktigsvis att kommentera den ökande acceptans som arbetarrörelsen åtminstone från 30-talet visat vis-a-vis kapitalismen. Då upphörde man slutgiltigt att kräva kapitalförhållandets avskaffande. Man krävde inte längre ens en större andel av produktionskakan - bara att själva kakan skulle bli större, vilket man förband sig att hjälpa kapitalisterna med. Nu tycks denna politik nått vägs ände. Trots att vi bakar en flerfalt större kaka anses vi inte längre ha råd med det vi hade för tjugo år sedan.
Att säga även detta vore förstås ett flagrant utslag av "kulturmarxism" och låter sig knappast göras i SVT om man vill hålla på med att sälja sina filmer dit. Men se filmen på http://www.svt.se/dokument-inifran/se-program/del-1-464?autostart=true !

Kommentarer   

0 #2 Hans Isaksson 2013-02-19 11:43
Jo. Fast att efterfrågan ökar då priset på en vara sänks är nog en grundläggande sanning i all ekonomisk sk vetenskap - och inte ens Marx skulle motsätta sig den. D V S - om allt annat vore konstant, vilket det i praktiken aldrig är. Vore denna lag absolut skulle det aldrig finnas någon arbetslöshet i Tredje Världen.
Citera
0 #1 Magnus Berg 2013-02-18 22:57
Tycker det är märkligt att Lars Calmfors m fl tror att företagen skulle anställa fler om lönerna sänktes. Denna tro strider mot allt vad dagens slimmade vinstmaximerade organisationer syftar till, dvs så låga kostnader och så höga vinster som möjligt. Oavsett hur låga lönerna är så anställer företagen inte fler än de behöver.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Formulär-språket håller oss fångna

Anna-Malin Karlsson - 17 juli 2017

Det skrivs mer än någonsin tidigare på våra arbetsplatser i form av blanketter, formulär och...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...

Bildtext

Unga märker orden

Henning Årman - 17 juli 2017

I Sydafrika demonstrerar studenterna för bättre studiemedel, mindre engelska och antikoloniala...

Läs mer...