Näthatet är en disciplineringsåtgärd

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Ett falskt medvetande vaggar oss ofta i tron om att vi lever i ett jämlikt samhälle. Så tyst kan ibland patriarkatet göra sig, att till och med jag själv inbillar mig att vi är jämlika. Men så blir även jag tyst ibland. På seminariet på högskolan, på mötet i partilokalen, på lönesamtalet. Tystad. Pierre Bourdieu lär oss att patriarkatet bor i oss och i allt vi vilar våra ögon på. Ibland blir vi tysta, kvävda inifrån. Oftast för att vi står ensamma, lojalitetslösa. Inte sällan är det klokast att vara tyst, det mest rationella. Vi väljer våra strider. Och ibland väljer vi att inte vara tysta. Att ta plats. Den rättmätiga platsen som det falska medvetandet övertalat oss om att vi har. Då tar patriarkatet till andra sätt att tysta oss.

Patriarkatet handlar i det yttersta om manlig lojalitet. Näthatet handlar också om manlig lojalitet. De näthatande männen är inget annat än patriarkatets soldater. Den vita mannens egna lilla garde. Kackelackor som rör sig i mörkret. Programmerade att hämta energi i det manliga samförståndet.
Med medias hjälp kommer nu kvinnohatet tillfälligt till ytan. Förtvivlat söker vi efter grunden till detta stinkande förakt. Medialt försvaras de näthatande männen som maktlösa, trasiga, ledsna och eländiga. Forcerat utmålas de som å ena sidan en liten grupp högerextrema och å andra sidan som plattformslösa arbetarmän. Sanningen är den att kvinnohatet är klassöverskridande. Föraktet genomsyrar samhällets alla klasser, det tar bara olika uttryck. Att hatet nu har letat sig ut på nätet beror på att kackelackorna har hittat nya gångar, rättat sig efter tekniken.
Än är det offentliga rummet mannens. Och så länge vi lever i ett patriarkat kommer detta rum att vaktas. Där patriarkatet slutar att begränsa den enskilda individen tar utomstående disciplineringsmekanismer vid. Dock uteblir disciplineringsåtgärder åt andra hållet, dvs i försvar av dessa kvinnor. Inget tydliggör patriarkatet mer än just våld och hot mot kvinnor. För det stannar oftast där. Sällan tas hoten på det allvar som lag och rätt förordar.
Föraktets budskap är tydligt. Du är oälskad, oönskad, ful och tjock. Äcklig. Du ska våldtas. Du ska vara tyst.
Den vita mannens fotsoldater hymlar inte. De sitter i sina gömda gångar och tjänar inte på att maskera kvinnoföraktet i patriarkatet. Perverst nog kan man till och med som feminist tycka att det är uppfriskande ärligt.
Kapitalism, individualism, nedskärningar - den feministiska kampen arbetar i stark motvind. I marknadsekonomin kommer feminismen inte nå några större framgångar. I kommersialismens tecken är kvinnor mer sak än människa. Därför är den feministiska rörelsen i grunden antikapitalistisk. Det är kapitalets herrar som tjänar på att kvinnor disciplineras, tystas. Det är samma herrar som låter kackelackerna göra grovjobbet.
Feministerna borde därför inte gå ner i kloaken och leta efter det stinkande föraktet. Vi bör lyfta blicken till den icke-fungerande rättstat som tittar på. Vi bör lojalisera oss i antikapitalistiska organisationer. Den patriarkala kapitalismen fruktar antikapitalistisk feministisk kamp. Det är ju den som slutligen kommer att bli dess undergång.

Kommentarer   

 
0 #5 Jonas L, Clarté 2013-02-19 21:36
Jag tycker att Frida har klara poänger i sin väldigt välskrivna artikel. Den av Olof och Fredrik framförda kritiken brukar företrädesvis komma olika typer av högerytters i stil med Pär Ström. Att kalla patriarkala maktstrukturer för "konspirationer" är en ganska verklighetsfrånvänd beskrivning. Snarare är det väl så att vänstern av idag har tagit ett steg bort från den förlegade tron att klasskampen är svaret inte bara på hur vi vinner jämlikheten utan även jämställdheten. Det är egentligen inte så märkligt att det är män som reagerar negativt på den typ av tankar Frida ger uttryck för i sin artikel. Det kan vara lite hårdsmält att man som man måste jobba med sig själv för att inte utgöra en del av problemet.

För arbetarklassens kvinnor finns ett dubbelt förtryck, dels det rent klassmässiga och dels det patriarkala. Det sistnämnda förtrycket utövas av såväl män ur överklassen som från den egna klassen.

Jag har själv erfarenhet av näthat, en förljugen artikel på en av extremhögerns mest välbesökta sidor, det näthatet ledde till faktiska angrepp mot min bostad från nazisterna. Ja, näthat kan ha olika orsaker. Men näthatet måste tas på allvar och näthatet mot kvinnor följer andra mönster än det som riktas mot män. Att negligera detta är att stillatigande acceptera hur kvinnliga kamrater utsätts för hot och trakasserier som vi aldrig accepterat om de riktats mot en man.
Citera
 
 
0 #4 Frida Jansson 2013-02-19 14:44
Bästa Fredrik Forsberg
Tack för att du rider in och kommer den vita mannen till undsättning. Din kommentar är i sig ett bevis på den lojalitet som (ofta undermedvetet) finns (vita) män emellan.
Smickrande hur du låter min text representera hela den svenska vänstern.
Jag tror inte på ondska. Jag tror på att vi lever i ett patriarkalt klassamhälle.
Citera
 
 
0 #3 Frida Jansson 2013-02-19 11:43
Bästa Olof Andersson
Patriarkatet är ingen konspiration. På det sätt som kvinnor begränsas inom patriarkatet är inte styrt av "ondska" utan via strukturer. I kvinnohatet hittar vi säkerligen tusentals, miljontals mansberättelser om orsaken till deras förakt. Men förenklat så handlar det inte om tusentals svikna män (av samhället och sina närstående kvinnor) utan om en strukturell disciplinering. Jag skulle vilja säga att det är dessa män som är fundamentalisterna i sammanhanget, och inte jag.
Citera
 
 
0 #2 Fredrik Forsberg 2013-02-19 00:02
Frida Janssons text får mig att undra över var svensk vänster egentligen är på väg.

Tror det kommer straffa sig i längden om man projicerar alla sina ideer om allmän ondska/kapitalism/imperialism/ rasism på vita män. De flesta vita män blir nog ärligt talat överraskade när de får höra att de besitter någon större makt. Inte heller finns det någon djupare solidaritet mellan män av det slaget som krävs för att upprätthålla den typen av patriarkala system som artikelförfattaren har en klockartro på.

Känns som svensk vänster har målat in sig i ett hörn där man skrämmer iväg vanligt folk samtidigt som de troende inom vänstern får utlopp för sekteristiska föreställningar.
Citera
 
 
0 #1 Olof Andersson 2013-02-18 23:02
Svårt att undvika känslan av att det finns en stor konspiration i artikelförfattarens värld, och allt tolkas utifrån den. Ute i den verkliga världen så har "näthatet", som det mesta annat många olika orsaker. Innan man deklarerar "näthatarna" som ondskans förtrupper så borde man göra en ansats att förstå dom faktiska orsakerna snarare än att tolka allt utifrån ens egna politiska teori. Klarar man inte den nyanseringen så kommer man att hamna i det svartvita tänkande som artikeln ger uttryck för. Har man väl hamnat där så är man inte längre någon god kraft, utan bara ytterligare en i gruppen av fundamentalister som genom sin blindhet skadat mänskligheten.
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Daniel Hedlund ny ordförande i Clarté

Clartéredaktionen - 22 maj 2017

Vänsternationalism

Kerstin Stigsson - 18 maj 2017

Nationella Frontens ekonomiska dubbelspel

Benny Andersson - 4 maj 2017

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017