Normalt ser jag noggrant till attundvika The Economist, en liberal blaska med en högst bristfälligobjektivitet i sin rapportering. I artikeln framställs Sverige ochNorden som föregångare som de skuldsatta länderna i Sydeuropaborde slänga ett öga på och låta sig inspireras av. Att denansedda tidningen förtiger hur Sverige ser ut bortom Rosenbadsglittrande löften om högsta möjliga välstånd till lägstamöjliga pris verkar media inte riktigt förstå.

Det är intressant hur The Economistsartikel om Sverige trissats upp till någon form av lovsång när denegentligen är ett mått av hur mycket man kan ta in av denofficiella bilden av ett land och undgå att se verkligheten.Avregleringar och den så kallade valfriheten i välfärden hyllasokritiskt i artikeln. Var och en som lever i det här landet ser medall önskvärd tydlighet vilken förljugen bild som tecknas av TheEconomist. Det mest anmärkningsvärda är att man i artikeln totaltförbiser vad och vilka som byggt det svenska välståndet. För vivet ju att det är inte en borgerlig regering som åstadkommit detta.Tvärt om, de borgerliga partierna har historiskt motverkat allalandvinningar för bygget av den svenska välfärdsstaten. Från detatt högern motarbetade införandet av åttatimmarsdagen 1918 viaarbetet mot a-kassa 1934 och 3 veckors semester 1951 till arbetet motfri abort 1974. Sverige har varit en välfärdsstat, men det harbyggt på enträgen kamp från arbetarrörelsens sida, inte påbarmhärtiga samariter med runda brillor och hästsvans (här åsyftasfinansminister Anders Borg och inte undertecknad).

 

En annan viktig aspekt är att förståatt förväntningarna också successivt sjunker i takt medambitionsnivån i en välfärdsstat. Ju jävligare man får det jumer tacksam blir man för varje brödsmula, varje liten åtstramningför kapitalisterna till förvärvsarbetarnas fördel. Ambitionsnivånhar under många år, även med socialdemokratisk, förmentarbetarrörelsens, ledning. Detta kallas då för ansvar eftersomansvar är att anpassa sig till den parasitära marknadsekonomins ochföretagens minsta vink. En tumregel för en välfärdsstat bordekunna vara att den ska stå på folkets och inte på företagenssida. Men i Sverige har vi, i synnerhet sedan 2006, fått oss tilllivs en välfärdsstat där välfärden är till för företagen, fördem som ska jobba för att tjäna pengar åt företagen och därmednågon liten lön åt sig själva har Sverige blivit en ofärdsstat.Det är den staten som hyllas i den ansedda finanstidningen TheEconomist.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...