Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Förra veckan höll migrationsministern, Tobias Billström (M) presskonferens och presenterade partiets nya arbetsgrupp som skulle ta reda på hur man kan "påverka volymerna av asylsökande som kommer till Sverige".
Billström har fångat upp stämningen bland sina sympatisörer och väljare som enligt honom är "väldigt, väldigt tydlig - de vill ha en förändring när det gäller migrationspolitiken".
Billström säger inte rent ut, eftersom det inte behövs, att han vill minska "volymen" av flyktingar. Men enligt SOM-institutets senaste mätning tycker 47% av M-väljarna att detta vore ett bra förslag - en andel överträffad endast bland SD väljarna. Och Jimmy Åkesson inkasserar med stor rätt M-förslaget om att kunna "påverka volymen" som något av ett genombrott för hans hjärtesak. Man värjer sig på moderat håll mot varje antydan om att SD eventuellt nu lyckas med vad Dansk Folkeparti gjort - och vad alla övriga partier svurit på att inte låta ske - att vinna över en borgerlig regeringskoalition i trångmål till sin främlingsfientliga agenda.
Att spela ut "invandrarkortet" har med växlande framgång, fast alltid med stora humana kostnader, sannerligen provats förut: T ex av Margaret Thatcher inför valet 1979, då hon ett utspel mot "främlingar" lyckades vinna genom att det halvfascistiska National Fronts sympatisörer röstade på henne.
I Sverige lyckades Lars-Ingvar Ljungman, det moderata kommunalrådet i Vellinge, "bekämpa" Sverigedemokraterna genom att ta över deras politik.
En första försöksballong släpptes av hans egen partiledare, som i ett tal i fjol förgäves sökte bortförklara det ökande antalet arbetslösa genom att framhålla att det "bara" rörde sig om "icke-etniska" svenskar.
Ingen seriös bedömare anser att det är "volymen" av asylsökande som ligger bakom den utdragna krisen för kapitalismen i väst eller i Sverige. Ej heller att Billström eller Reinfeldt i år blivit vare sig mer eller mindre främlingsfientliga än vad de tidigare har varit. Men man förstår att det mest var en tidsfråga innan detta kort skulle spelas igen. Och att det skulle spelas från moderathåll är inte ägnat att förvåna, sedan Folkpartiets blygsamma försök under Leijonborg efter en initial framgång runnit ut i sanden.
SOM-instutets mätningar av svenskarnas alternativa partisympatier ger onekligen vissa besked, som för M kan vara såväl oroande som lockande, beträffande möjligheten att överleva även nästa val som regeringsbildare. Visserligen är det bara var tjugonde av M:s sympatisörer som kan tänka sig att i andra hand välja Jimmy Åkessons parti - dvs. samma andel som i S. Det är kanske därför inte främst fruktan att förlora väljare till SD som dominerar.
Bland SD-sympatisörer är dock M det överlägset största andrahandsalternativet på samma nivå (37%) som bland moderaternas allianspartners. Eftersom partikannibalismen inom Alliansen medfört att i varje fall C:s och KD:s existens som riksdagspartier nu allvarligt hotas och då ytterligare försök att rekrytera f d S-väljare av ideologiska, interna skäl kan vara äventyrliga, återstår logiskt sett endast att vinna över SD:s sympatisörer.
Det är inte troligt att Alliansen kan vinna ett tredje val 2014 genom att än en gång hävda att man är bäst för sysselsättningen. Genom det aktuella moderata utspelet kan man underlätta att, som SD alltid har önskat, i stället föra upp invandringen överst på dagordningen.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Anwar Shaikh

Anwar Shaikh - monopolkapitalismteorins främste kritiker

Benny Andersson - 16 januari 2018

Ulf Grönkvist skrev till webbredaktionen och efterlyste exaktare källor till de uppfattningar jag tillskriver ekonomen Anwar Shaikh i början av mitt blogginlägg om imperialismens teori och verklighet. De följer här. Eftersom Shaikh är en av vår tids viktigaste Marxinfluerade ekonomer och dessutom är...

Läs mer...

Reformister, revolutionärer och historiens dynamik. Svar till Benny Andersson

Peter Sundborg - 15 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas...

Läs mer...

Imperialismen, teori och verklighet. Svar till Peter Sundborg del tre

Benny Andersson - 11 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvannHundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. I slutet av 1800-talet hade kapitalismen, enligt Lenin och många andra...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Lenin om revolutionen

V.I. Lenin - 26 december 2017

Ryssland var inte moget för revolutionen. Tesen har upprepats många gånger sedan 1917. Här är...

Läs mer...

Bildtext

Sovjeterna vann och förlorade makten

Benny Andersson - 26 december 2017

Bolsjevikernas styrka var förankringen i de demokratiskt organiserade sovjeterna. Därmed kunde...

Läs mer...

Bildtext

Bröd och fred!

Sture Källberg - 26 december 2017

Bolsjevikerna segrade med folkligt stöd: Februarirevolutionen, oktoberrevolutionen,...

Läs mer...