Det meddelas från Dallas, Texas att skådespelaren Larry Hagman har avlidit i sitt 82:a levnadsår . Hagman spelade huvudpersonen, J R Ewing, i en av tidernas mest sedda TV-serier, lämpligt nog döpt efter just Dallas. Denna såpopera kördes 1978 -1991 i 356 episoder och sågs som mest av 300 miljoner i 57 länder. Ett halvhjärtat försök att återuppliva den lär skola fortsätta, även sedan JR nu måste "skrivas ut". Annars hade vare sig Warner Bros, publiken eller dramakonsten gått miste om något väsentligt.

Privat verkar Larry Hagman i många stycken ha levt ner till JR:s överdådiga livsstil. Utanför hans villa vajade en fana med texten "Livet är en fest". Detta var inget tomt skryt, om det var sant som han påstått, att han under större delen av  Dallasserien dagligen konsumerade fem flaskor champagne. Över hans säng hängde ett (förmodligen osignerat) foto av hans första leverdonator.

Den som inte är allför ung minns kanske framför allt personerna i Dallas. Serien handlar om rivaliteten mellan  oljekapitalisterna och ranchägarna, familjerna Barnes och Ewing, och om deras alltmera komplicerade inre och inbördes relationer, dominerande av affärer och i någon mån erotik, eller i varje fall kättja. Ewingfamiljen och JR - familjens när det behövdes charmige, girige men alltid klart psykopatiske huvudman - stod i centrum.  Ewings hade vanan att börja gräla redan vid frukosten på Southfork. Maten hade dukats fram av de mycket anonyma mexikanska passopperna, men hann aldrig ätas klart pga allt bråk.

Dallas började sändas i svensk TV 1981. Det var samma år som Ronald Reagan inledde sina åtta år som president i USA och påbörjade nedmonteringen av allt som återstod efter 30-40-talens välfärdsreformer och ett redan magert inflytande av arbetarklassen. I England hade Reagans syskonsjäl Margret Thatcher kommit makten 1979 och inlett elva år av  avregleringar, sk flexibla arbetsmarknader, privatiseringar och krossandet av fackföreningar. Det globala inflytande som Reaganismen-Thatcherismen skulle utöva under kommande decennier skulle ytterligare förstärkas genom Sovjets nederlag i Kalla Kriget och dess upplösning. I allt har en ytterligare förskjutning av samhällsmakten i en stor del av världen skett, från de arbetande till de ägande. Och denna pågår alljämt.

Dallas var långt ifrån den första berättelse som inifrån skildrar det samhällsskikt som har den ekonomiska makten - ty sådana har alltid mera varit regel än undantag. Men TV-mediets intimitet och genomslagskraft och kvantitativa övertag ger det en politisk genomslagskraft, även när det bara verkar underhållande och opolitiskt.  Under åren lärde vi känna JR, Cliff Barnes, Sue-Ellen, Jock, Lilla Lucy, Pam. Vi engagerade oss i deras personliga, medicinska och ekonomiska problem. Vi umgicks med dem mer än med våra grannar. Dessa figurer var, enligt Dallas, "de riktiga människorna" - hur osympatiska och plastiga de stundom tedde sig. Nu var det inte längre "fult att vara rik", tvärtom. Under tretton år och under 356 avsnitt om oljebranschen fick vi däremot aldrig se en enda av de oljearbetare, som gjorde Ewings och Barnes´ rika, långt mindre hur de arbetar, lever och tänker.

Det är möjligt, till och med troligt, att vårt nyliberala samhället skulle ha framfötts utan Dallas. Men nog hjälpte JR och Warner Bros efter förmåga till vid nedkomsten.

Kommentarer   

0 #1 Tommy Sjöberg 2013-01-25 01:11
När jag gick på Folbildarlinjen 1989 på Brunnsviks
Folkhögskola då hade vi Henry Blid som lärare,
folkbildare i Tanzania bl.a
Han påstod att Dallas var på pricken lik en av de
kändaste grekiska dramerna från anno dazumal.

Tommy Sjöberg
Citera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Makt och motstånd präglar språken

Ola Wikander - 17 juli 2017

Imperier växer fram och går under. Några språk blir redskap för deras makt, andra förtrycks eller...

Läs mer...

Bildtext

Unga märker orden

Henning Årman - 17 juli 2017

I Sydafrika demonstrerar studenterna för bättre studiemedel, mindre engelska och antikoloniala...

Läs mer...

Bildtext

Språkpolitik på folkrörelsegrund

Arne Rubensson (intervju) - 17 juli 2017

Fyra frågor till Arne Rubensson, vice ordförande i nätverket Språkförsvaret.

Läs mer...