Det är oroande att se, denreformistiska eller frasrevolutionära vänstern har i allt förmånga fall under de senaste åren antagit en passiv hållning tillimperialistiska krigsinsatser. Ursprungsmodellen har varit att förstlöpa med de imperialistiska lakejerna och heja på humanitärintervention. Efter en kort tid av humanitär intervention har mansedan dragit öronen åt sig och börjat formera ett halvhjärtatkrigsmotstånd.

Förloppet ovan har under 2000taletföljts såväl gällande Afghanistan och Irak som i Libyen. Man kaninte annat än fundera över huruvida situationen kommer bli densammai Syrien. Den por-imperialistiska inställningen har utgått från enlättvindigt populistisk analys av världsläget. Det är många inomde reformistiska och frasrevolutionära partierna som blivit gröna iansiktet av skam när utrikespolitiska talespersoner gjort uttalandensom gjort att man hellre kunnat ta dem för amerikanska stridspiloterän talespersoner i socialistiska partier.

Situationen i Syrien drar ihop sig nu.I det läget förs gärna resonemang inom vänstern i bred mening somgår ut på att rebellgrupperna bör få vänsterns helhjärtadestöd. Det är visserligen en sanning som i många fall stämmer, menatt schablonmässigt anta att en "rebellgrupp" är något bra äratt förenkla situationen. Det är visserligen inte heller helt rättatt mena att rebellgrupperna är reaktionära, dock finns detprogressiva krafter bland de syriska rebellerna. Problemet ärsnarast hur få dessa är i förhållande till de rebeller som gårimperialismens ärenden genom att kräva utländsk intervention iSyrien. 

Den konsekvent antiimperialistiskalinjen måste i alla sammanhang, så även i fallet Syrien, vara attundvika en humanitär intervention i Syrien. Den reformistiska ochden frasrevolutionära vänstern kommer båda att haka på dennalinje, men först när en humanitär intervention redan är ettfaktum. Man bör väl kanske tillfoga att den reformistiska och denfrasrevolutionära vänstern inte består av onda människor. Den ärdock som rörelse ofta naiv och godtrogen, en godtrogenhet som ledertill att ett konsekvent antiimperialistiskt ställningstagande inteär möjligt.

Uppgiften för Clarté och andrakonsekvent antiimperialistiska rörelser måste vara att forma enkonsekvent antiimperialistisk vänster och se till att denna del avvänstern växer och är varaktig även mellan de tillfällen ihistorien där det bränner till och imperialismen går påoffensiven. Det handlar om att hålla den reformistiska och denfrasrevolutionära vänsterns kollektiva minne levande och imöjligaste mån försöka förhindra att den glömmer historien ochdärmed upprepar sina misstag.

Kommentarer   

#2 Tommy Sjöberg 2012-12-14 20:16
Läs och sprid Jean Bricmonts bok " Humanitär
Imperialism" där han reder ut hur stora delar av
"vänstern" har gått vilse i dom humanitära inter-
ventionerna.
Citera
#1 T Roll 2012-12-14 00:56
Om man konsekvent stöder den interventionistika linjen som SP gör, är man inte naiv, utan proimperialistisk och förrädisk mot världens folk och mot vänstern, som konsekvent avvisar allt stöd till imperialistiksa "humanistiska" interventioner. Se vad som har hänt i Bosnien, Afganistan och Libyen.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...