Det är oroande att se, denreformistiska eller frasrevolutionära vänstern har i allt förmånga fall under de senaste åren antagit en passiv hållning tillimperialistiska krigsinsatser. Ursprungsmodellen har varit att förstlöpa med de imperialistiska lakejerna och heja på humanitärintervention. Efter en kort tid av humanitär intervention har mansedan dragit öronen åt sig och börjat formera ett halvhjärtatkrigsmotstånd.

Förloppet ovan har under 2000taletföljts såväl gällande Afghanistan och Irak som i Libyen. Man kaninte annat än fundera över huruvida situationen kommer bli densammai Syrien. Den por-imperialistiska inställningen har utgått från enlättvindigt populistisk analys av världsläget. Det är många inomde reformistiska och frasrevolutionära partierna som blivit gröna iansiktet av skam när utrikespolitiska talespersoner gjort uttalandensom gjort att man hellre kunnat ta dem för amerikanska stridspiloterän talespersoner i socialistiska partier.

Situationen i Syrien drar ihop sig nu.I det läget förs gärna resonemang inom vänstern i bred mening somgår ut på att rebellgrupperna bör få vänsterns helhjärtadestöd. Det är visserligen en sanning som i många fall stämmer, menatt schablonmässigt anta att en "rebellgrupp" är något bra äratt förenkla situationen. Det är visserligen inte heller helt rättatt mena att rebellgrupperna är reaktionära, dock finns detprogressiva krafter bland de syriska rebellerna. Problemet ärsnarast hur få dessa är i förhållande till de rebeller som gårimperialismens ärenden genom att kräva utländsk intervention iSyrien. 

Den konsekvent antiimperialistiskalinjen måste i alla sammanhang, så även i fallet Syrien, vara attundvika en humanitär intervention i Syrien. Den reformistiska ochden frasrevolutionära vänstern kommer båda att haka på dennalinje, men först när en humanitär intervention redan är ettfaktum. Man bör väl kanske tillfoga att den reformistiska och denfrasrevolutionära vänstern inte består av onda människor. Den ärdock som rörelse ofta naiv och godtrogen, en godtrogenhet som ledertill att ett konsekvent antiimperialistiskt ställningstagande inteär möjligt.

Uppgiften för Clarté och andrakonsekvent antiimperialistiska rörelser måste vara att forma enkonsekvent antiimperialistisk vänster och se till att denna del avvänstern växer och är varaktig även mellan de tillfällen ihistorien där det bränner till och imperialismen går påoffensiven. Det handlar om att hålla den reformistiska och denfrasrevolutionära vänsterns kollektiva minne levande och imöjligaste mån försöka förhindra att den glömmer historien ochdärmed upprepar sina misstag.

Kommentarer   

0 #2 Tommy Sjöberg 2012-12-14 20:16
Läs och sprid Jean Bricmonts bok " Humanitär
Imperialism" där han reder ut hur stora delar av
"vänstern" har gått vilse i dom humanitära inter-
ventionerna.
Citera
0 #1 T Roll 2012-12-14 00:56
Om man konsekvent stöder den interventionistika linjen som SP gör, är man inte naiv, utan proimperialistisk och förrädisk mot världens folk och mot vänstern, som konsekvent avvisar allt stöd till imperialistiksa "humanistiska" interventioner. Se vad som har hänt i Bosnien, Afganistan och Libyen.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...