Någon måste påminna krigsvänstern om deras misstag

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Det är oroande att se, denreformistiska eller frasrevolutionära vänstern har i allt förmånga fall under de senaste åren antagit en passiv hållning tillimperialistiska krigsinsatser. Ursprungsmodellen har varit att förstlöpa med de imperialistiska lakejerna och heja på humanitärintervention. Efter en kort tid av humanitär intervention har mansedan dragit öronen åt sig och börjat formera ett halvhjärtatkrigsmotstånd.

Förloppet ovan har under 2000taletföljts såväl gällande Afghanistan och Irak som i Libyen. Man kaninte annat än fundera över huruvida situationen kommer bli densammai Syrien. Den por-imperialistiska inställningen har utgått från enlättvindigt populistisk analys av världsläget. Det är många inomde reformistiska och frasrevolutionära partierna som blivit gröna iansiktet av skam när utrikespolitiska talespersoner gjort uttalandensom gjort att man hellre kunnat ta dem för amerikanska stridspiloterän talespersoner i socialistiska partier.

Situationen i Syrien drar ihop sig nu.I det läget förs gärna resonemang inom vänstern i bred mening somgår ut på att rebellgrupperna bör få vänsterns helhjärtadestöd. Det är visserligen en sanning som i många fall stämmer, menatt schablonmässigt anta att en "rebellgrupp" är något bra äratt förenkla situationen. Det är visserligen inte heller helt rättatt mena att rebellgrupperna är reaktionära, dock finns detprogressiva krafter bland de syriska rebellerna. Problemet ärsnarast hur få dessa är i förhållande till de rebeller som gårimperialismens ärenden genom att kräva utländsk intervention iSyrien. 

Den konsekvent antiimperialistiskalinjen måste i alla sammanhang, så även i fallet Syrien, vara attundvika en humanitär intervention i Syrien. Den reformistiska ochden frasrevolutionära vänstern kommer båda att haka på dennalinje, men först när en humanitär intervention redan är ettfaktum. Man bör väl kanske tillfoga att den reformistiska och denfrasrevolutionära vänstern inte består av onda människor. Den ärdock som rörelse ofta naiv och godtrogen, en godtrogenhet som ledertill att ett konsekvent antiimperialistiskt ställningstagande inteär möjligt.

Uppgiften för Clarté och andrakonsekvent antiimperialistiska rörelser måste vara att forma enkonsekvent antiimperialistisk vänster och se till att denna del avvänstern växer och är varaktig även mellan de tillfällen ihistorien där det bränner till och imperialismen går påoffensiven. Det handlar om att hålla den reformistiska och denfrasrevolutionära vänsterns kollektiva minne levande och imöjligaste mån försöka förhindra att den glömmer historien ochdärmed upprepar sina misstag.

Kommentarer   

 
0 #2 Tommy Sjöberg 2012-12-14 20:16
Läs och sprid Jean Bricmonts bok " Humanitär
Imperialism" där han reder ut hur stora delar av
"vänstern" har gått vilse i dom humanitära inter-
ventionerna.
Citera
 
 
0 #1 T Roll 2012-12-14 00:56
Om man konsekvent stöder den interventionistika linjen som SP gör, är man inte naiv, utan proimperialistisk och förrädisk mot världens folk och mot vänstern, som konsekvent avvisar allt stöd till imperialistiksa "humanistiska" interventioner. Se vad som har hänt i Bosnien, Afganistan och Libyen.
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

En lans för Lööf

publicerad i Clartébloggen 26 maj 2016

Sekularism på avvägar 

publicerad i Clartébloggen 19 november 2015

Organisering 2.1?

publicerad i Clartébloggen 26 november 2014

Svenska vapen till diktatur (igen)

publicerad i Clartébloggen 3 september 2014

Kulturen är själva golvet

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Clarté som fredsrörelse

publicerad i Clartébloggen 19 februari 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016