Guillous överklassdandy

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Nu har jag avslutat läsningen av densenaste av böckerna i Jan Guillous serie Det stora århundradet.Personligen har jag alltid tyckt att Guillou är ganska braförströelselitteratur. Hur Guillou har tänkt sig att komma framtill den 11 november 2001, vilket om jag inte minns fel är hansuttalade mål med boken, när han i två romaner behandlar sammatidsperiod är lite svårt för mig att förstå, men det ärförfattarens och inte läsarens huvudvärk. I Dandy skildrar Guillouden homosexuelle norrmannen Sverre som efter universitetsstudier tillingenjör i Dresten har flyr till England samman med sin pojkvänAlbert, lord av Wiltshire.

I boken beskriver Guillou på ettintressant vis transformationen från arbetarklass till överklassoch därefter till bohem. Sverre, bokens huvudperson, kommer frånbörjan från väldigt enkla förhållanden i Norge. När Sverre ochbröderna Laurits och Oskar, vilka vi får följa i den förstaboken, Brobyggarna, får chansen att studera till ingenjörer iTyskland öppnar sig nya möjligheter som enbart beror på lyckligaomständigheter. När Sverre träffar lord Albert, Alby kallad, ochde förälskar sig i varandra bestämmer sig Sverre för att följamed sin kära lord till dennes hemland vari resten av handlingenutspelar sig.

 

Guillou skildrar i Dandy den engelskaöverklassens överflöd och sedvänjor. Han skildrar också detbohemiska livet i dåtidens England bland konstnärer och författare,bland andra Oscar Wilde. Det intressanta med boken är egentligeninte vad den skildrar utan vad den inte skildrar. I boken finnsingredienser som är nödvändiga i en historisk roman som beskriverEngland under första världskriget så som de tysk-fransk-engelskaspänningarna, suffragetterna och liknande. Saker som inte nämns ärexempelvis de imperialistiska övergrepp som kolonialmakten Englandunder denna tid begick i olika afrikanska länder. Detta utelämnastrots att Guillou under en icke obetydlig passage i boken förläggerhandlingen till just olika Afrikanska länder (vilka minns jag iskrivandets stund inte).

 

Man skulle kunna tolka Dandybiografiskt i viss mån. Den handlar på sätt och vis om Guillousjälv. Sverre i boken kommer visserligen från enkla förhållandenfrån början vilket inte Guillou gör. Däremot blir han snabbt endel av den engelska överklassen. Från detta övergår han till enmer bohemisk tillvaro, kanske Guillous egen tid i Folket iBild/kulturfront? Hur som helst kan man konstatera att det finnsvissa brister i Guillous bok, främst det faktum att han helt bortserfrån arbetarklassens belägenhet i Dandy och under den period bokenöverspänner. Dessa skildras visserligen ibland i korta passager däröverklassen intellektualiserar över arbetarklassens svårabelägenhet. Jag tror att en författare som Guillou hade kunnat göramer nytta genom att beskriva den engelska arbetarklassens belägenheti det industrialiserade Storbrittanien och under förstavärldskriget. Anledningen till att han inte gör detta äremellertid lättförklarad: Guillou menar på att Det storaårhundradet är en släktkrönika och hans släkthistoria ser heltenkelt inte ut på det sättet. Emellertid borde intrigören kunnatgöra mer nytta i den "socialistiska" anda Guillou säger sigföreträda än den nu gör.

 

Är Dandy en läsvärd bok över huvudtaget, jag har ju bara kritiserat den här ovan? Ja, det tycker jagutan tvekan. Visserligen är jag kritisk mot boken av ovan redogjordaanledningar. Dock betyder inte detta att boken inte är bra för attpå ett lättillgängligt sätt förstå den engelska överklassenslivsvillkor under sent 1800tal och tidigt 1900tal. Det behövs säkerten bok som denna för att beskriva även deras historia. Problemet äratt överklassen alltid skriver historien och så även i Guillousbok, av många anledningar, den är skriven av en man frånöverklassen och också överklassens historia.

Kommentarer   

 
0 #1 Hans Isaksson 2012-10-13 18:38
Ja, den gode Guillou är ibland lite tröttsam i sin fascination inför den andligt och ekonomiskt välbemedlade överklassen. Och dessa jävla tråkiga jakthistorier!
Men man får ta honom som han är. I den serie 1900-talsskildringar han avser att komma ut med är hans lovvärda syfte, av att döma av de båda utkomna delarna, att i någon mån till nackdel för det Brittiska Imperiet revidera vår officiella historieskrivning. Föraktet mot det franska och så småningom klappjakten på germanofiler inom den brittiska överklassen har vi inte sett så mycket av förut.
Intressant skall bli del 3-4 när Guillous hjältar kommer på rutigt papper när nazismen uppträder.
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

En lans för Lööf

publicerad i Clartébloggen 26 maj 2016

Sekularism på avvägar 

publicerad i Clartébloggen 19 november 2015

Organisering 2.1?

publicerad i Clartébloggen 26 november 2014

Svenska vapen till diktatur (igen)

publicerad i Clartébloggen 3 september 2014

Kulturen är själva golvet

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Clarté som fredsrörelse

publicerad i Clartébloggen 19 februari 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Daniel Hedlund ny ordförande i Clarté

Clartéredaktionen - 22 maj 2017

Vänsternationalism

Kerstin Stigsson - 18 maj 2017

Nationella Frontens ekonomiska dubbelspel

Benny Andersson - 4 maj 2017

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017