Att nazismen är en överklassensideologi har vi länge vetat. Detta har dock till stor del varit enteoribildning som handlat om arbetarklassens oförmåga att ena signär det gäller klassens kollektiva situation till följd avpåhittade motsättningar som handlat om religion eller nationalitet.

I en ny bok skriver Erik Eriksson omnazism på Lidingö, den lilla villaidyllen utanför Stockholm. Migveterligen var Lidingö under 1930-1950talet en kommun bland mångaandra, klassklyftorna var stora. Egentligen är de fortfarande stora,2010 kom en SCB-undersökning som meddelade att inkomstklyftorna ärstörst i riket just på Lidingö och i Danderyd. Den myt om Lidingösom en ständigt överklassdominerad kommun som är så etableradspeciellt inom vänstern bygger på att vänstern tacksamt sugit uppöverklassens och borgerlighetens konstruerade bild av ettöverklassens himmelrike. Det gör mig trött och förbannad varjegång jag, för i vanliga fall tänkande individer, måste förklaraatt deras bild av min hemkommun är en bild konstruerad avöverklassen och som de villigt duperats till att tro på.Arbetarrörelsen har härvidlag tyckt att det är lättare attkonstruera sinnebilden av en fiende och har därför svalt högernshistorierevisionism för att hitta ett tacksamt mål för tal 1:a majoch liknande. Ett bra exempel på den saken är när Ung Vänstersskiv- och bokförlag Red Planet gav ut Robert Bloms hiphoplåt "Jaghatar Lidingö" , vips hade (v):s ungdomsförbund konstruerat enklassfiende utan att ens behöva undersöka saken närmare.

Hurdet än må vara med den saken; Erik Eriksson, tidigare författarebland annat till novellsamlingen Konsten att dö i april, har skriviten bok om Lidingö och om nazism på Lidingö under och efter andravärldskriget. Bokens namn är Men fåglarna sjunger om natten. I samband med boksläppet skrev Eriksson en artikel på DN-Debatt . I bloggosfären har boken men framförallt debattartikeln gett ett brett genomslag;
(s)-märkta Röda Berget skriver:
Attöverklassnazismen på Lidingö fortfarande frodas är i mina ögonett ämne som definitivt platsar på DN debatt.
Såskulle det naturligtvis kunna vara, om så var fallet. Jag har varitpolitiskt aktiv i Lidingö kommun i 7 år. Under denna tid har jagaldrig märkt att det skulle odlas en överklassnazism på Lidingö.Över huvud taget är termen "överklassnazism" väldigt märklig.För det första är som ovan påpekas, nazismen en överklassensideologiska vapen, för det andra finns vad jag vet ingen särskildideologisk inriktning inom nazismen som utövas av just överklassen.
(s)-märkta Martin Mobergs betraktelser... skriver:
...dra fram överklassnazismen i ljuset [...] instämmer jag till fulloi. För det fanns
dem i Lidingö, som hade händerna fullamed sockerbitar till den ökända hästen från Troja och som står iskuggorna...
Visserligenfinns goda belägg, bland annat i Bosse Schöns och Tobias Hübinettesarbete som belägger många prominenta människor i samhället somnazister. Detta innebär emellertid inte att dessa är ensamma.Problemet med nazismen var och är när den lockar arbetarklassen.Dock verkar få inse att arbetarklassens nazister, precis somarbetarklassens socialister och liberaler, sätter ett lite lättarefotspår i historien än människor som redan från början har enupphöjd ställning.

Vadsom är anmärkningsvärt är emellertid att Lidingö hade så passmånga nazister som den lilla kommun det var. Detta belägger ErikEriksson i en debattartikel i Dagens Nyheter. 200 nazister ijämförelse med jämnstora kommuner som haft ett fåtal till etttiotal aktiva nazister. Samtidigt måste man förstå Lidingö som enbetydligt mer komplex kommun och stad än vad många inom vänstern isin vidaste mening gör. Det är inte så att det på Lidingö råttnågon typ av överklassdominans. Däremot har det tidigare varit såatt arbetarlängorna rivits, arbetarstadsdelar jämnats med marken.Det måste man förstå. Och att en stark tradition av motståndåtminstone funnits på Lidingö, under 1930talet ända in på1950talet beskriver kommunistiska och nazistiska tidningargatuslagsmål på Lidingö mellan kommunister och nazister. Lidingövar på den tiden en industrikommun med stora industrier somBoghammarsvarvet, AGA och Islinge kolförädlingsverk, på detsistnämnda stället bildades Lidingö Arbetarekommun den 10 januari1907. 1917 bildades också en Kommunistisk Arbetarkommun som ända inpå slutet av 1970talet hade ett 100tal medlemmar.

Vadjag här vill påvisa är helt enkelt att det på Lidingö funnitsovanligt många nazister. Att dessa över lag skulle ha varitöverklass finns däremot inget som helst belägg för. ErikErikssons bok är vad jag kan förstå en roman med Romeo ochJulia-tema. Däremot för den upp en historia om en svensk kommun somabsolut är värd att tala om och diskutera. För mig som skriver enbok om arbetarklassens och socialisternas Lidingö är det däremotväldigt frustrerande att saken ständigt tenderar att diskuteras meden felaktig utgångspunkt i en av överklassen konstruerad och avarbetarrörelsen adopterad bild av Lidingös socioekonomiskasituation under hela 1900talet.

Kommentarer   

0 #7 Dine Malmsten 2012-11-05 22:06
Jag kände en man.nu död, född 1920, han var 8 dels jude
(ett konstigt begrepp ) född i England, uppvuxen i Sverige.
Han spionerade på Nazister och Sveriges handel med Nazityskland under kriget för Englands räkning bland annat.
Var i frihamnen och antecknade båtar osv.
För mig berättade han, hur tids typisk det var , att man öppet satt och läste nazist tidningar, på samtliga tåg till överklass områden i Stockholms län,
på Lidingö-tåget, Saltsjö-banan , Nockeby och Djursholms tåget.
1943, efter slaget vid Stalingrad, försvan nazi-tidningarna, enligt min nu avlidne vän.
Att läsa Karl Geralds självbiografi
(bok börsen)
"om jag inte minns fel"
säger mycket om tidsandan.....han var ju kompis med Aleksandra Kollontaj, och bodde då i Saltsjöbaden
(om jag inte minns fel) kallade sig själv skämtsamt
"salongs bolsjevik"....................
Så nog koncentrerade sig Nazizterna till bostadsområden där överklassen bodde..........
Citera
0 #6 Bengt Johansson 2012-09-24 19:50
Hehe, ja där stack jag ut hakan lite.
Gamle Kalle sa/skrev väl att det inte bara gällde att förklara världen, utan förändra den.

Och det är ur det perspektivet jag resonerar också. Är då Clarte-tidningen något man kan sätta i händerna på tjejen från Angered? Tja många stora marxister har sagt ungefär som så att det gäller att möta människor där de befinner sig - och det betyder inte bara att åka dit där de finns, till exempel i Angered. Man måste också möta dem i en vardag/verklighet de känner och utgår ifrån.

Hur många artiklar i Clarté kan det? Kan din artikel det J Lundgren?

Tyngdpunkten idag borde väl ligga på att skapa ett aktivt motstånd mot den parasitära kapitalismen - och att genom kampen få acceptans för att en bättre värld faktiskt är möjlig, att socialism faktiskt är ett alternativ.

Att skriva och prata om socialism är inte irrelevant. Men det gäller att få med folk också.
Annars blir det i praktiken ett självändamål att ha en tidning som tar upp perspektiv som inte borgerliga media gör.
Citera
0 #5 J.Lundgren 2012-09-17 21:38
Citerar Bengt Johansson:
Jaha, så fick vi då veta lite mer om Lidingö.
Och så pågår den oerhört viktiga och för samtiden så centrala debatten om maoismen.

Två exempel av många som jag tycker visar Clartés oförmåga att vara något annat än en ickehandlingens diskussionsklubb.

Vad ska en ung arbetslös tjej från Angered använda Clarté till? Vilken nytta har hon av denna förening?

Jag tycker att det är synd att du inte verkar ha någon som helst koll på Clarté. Vår verksamhet går ut på att ge ut en tidning som ofta spelar en viktig roll i den svenska vänstern främst genom att lyfta perspektiv vi inte ser i annan media. Min ambition med artikeln ovan var också att göra så, och att döma av tre nedanstående kommentarer har detta lyckats relativt bra.

Vad har en tjej i Angered för nytta av Clarté? Ja, exempelvis att förkovra sig i socialistisk ideologi och samtidsanalys.

Vad beträffar debatten om maoismen: Det är alltid viktigt att diskutera sina historien och lära av den.

Är vi en irrelevant samhällsröst i Sverige? Nej, behövs vi snarare mer än någonsin...
Citera
0 #4 Bengt Johansson 2012-09-13 02:20
Jaha, så fick vi då veta lite mer om Lidingö.
Och så pågår den oerhört viktiga och för samtiden så centrala debatten om maoismen.

Två exempel av många som jag tycker visar Clartés oförmåga att vara något annat än en ickehandlingens diskussionsklubb.

Vad ska en ung arbetslös tjej från Angered använda Clarté till? Vilken nytta har hon av denna förening?
Citera
0 #3 Johannes 2012-08-16 19:22
Nu vet jag inte om det gäller i just fallet Lidingö men det fanns ju ett svenskt nazistparti med stark överklassprägel; Nationalsocialistiska blocket. Om de var starka bland Lidingös bruna så finns det fog för benämningen.
Citera
0 #2 kjell eriksson 2012-08-15 15:46
Bra text, vrider på perspektivet. Det finns självfallet många Lidingö, liksom det finns många Uppsala, där jag växte upp, eller många Barcelona, där jag nu bor.
Varma hälsningar (31 gr)

Kjell Eriksson
Citera
0 #1 Thomas Eklundh 2012-08-11 22:43
Roligt att någon vill skriva om det proletära Lidingö. Precis som du skriver har det funnit en hel del industrier, miljonprogramshus och även ren landsbygd. Man kan nog tala om två (minst!) olika Lidingö, liksom på många andra orter i Sverige. För stockholmare har ordet Lidingö tydlig överklassklang men det beror nog mest på okunskap, och kanske på ordet själv: Liiidiiingö!
Citera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...