Reinfeldt har inte haft någon särskilt bra vår. Att frun gick ifrån honom är egentligen inte så mycket att filosofera över - jag skulle själv gjort detsamma och det är bara den som har skon på sig som bäst kan yttra sig om var den klämmer. Att hans parti enligt alltmer irriterade borgarkommentarer blivit alltmera passivt i politiken är kanske inte ens sant, men om så vore fallet har vi all anledning att andra detta till hans fördel och gratulera svenska folket.

Men opinionsmätningarna, som vi fått i stället för medborgarinflytande, ser inte så bra ut längre. Reinfeldt har visserligen långt större förtroende än han förtjänar, men snart är hans nya copy-katt i S-ledningen i kapp honom, och Alliansen av en haj och tre sardiner tappar mark å det märkligaste.

Och så kom i förra veckan hans Växjöuttalande, där han som vanligt numera bagatelliserade arbetslösheten, men nu med ett nytt pseudoargument : den drabbar mest, förutom ungdomar och åldringar, något som han kallade icke-etniska svenskar.

Begreppet är visserligen klart apokryfiskt. Etnicitet brukar svenska myndigheter inte låtsas att de bryr sig om. Inte sedan början av fyrtiotalet, då Sverige utverkade att vissa invandrare från Hitlertyskland skulle ha ett J stämplat i passet. Men icke desto mindre visste alla ju exakt vad vi trodde vad det skulle betyda - svartskallar.

Alla politiskt korrekta kommentatorer gick samfällt i taket utom Jimmy Åkesson som såg sig äntligen bekräftad. Och AB:s Lena Mellin, förstås, vars förhållande till Reinfeldt inte gärna längre kan betraktas som rent platonskt och som tyckte att han "i sak hade rätt". Men Mellin skulle säkert ha tyckt detsamma, även om M-ledaren hade påstått att haren idisslar och jorden är fyrkantig.

Det är slående hur dessa kommentatorer (med undantag för den entusiastiske Åkesson ) i grunden försvarar Reinfeldt genom att påstå att han "gjort bort sig" genom att "välja en olycklig formulering" eller rent av ha "sluntit med tungan".

Men vad man än kan säga om Reinfeldt så är det inte att han skulle sakna kontroll över de nervbanor som förbinder hjärnbarken med munnen. En man som i snart års tid har kunnat föra en klart arbetarfientlig politik och samtidigt kunnat posera som en landsfader för oss alla - och kommit undan med det - vet vad han säger.

Åtminstone borde någon ha dragit parallellen med Frankrike, där Renfeldts partibroder Sarkozy - visserligen förgäves - just försökt att spela ut ras-kortet. " I sak" handlar det om samma desperata behov hos Reinfeldt och hans nya sekreterare Persson att vända en sviktande opinion genom att vädja till det sämsta hos oss. Det är inte ägnat att förvåna att de förr eller senare skulle göra detta.

Kommentarer

0 #1 sl 2012-05-27 23:21
Minoritetsregering. De vill avreglera och inte höja skatterna. SD vill inte avreglera och hindra invandring, mp vill kanske avreglera men framför allt höja skatterna, s vill ingenting pga inbördes splittring och v vill reglera och höja skatterna. Ingen att förhandla med utom mp i små tillfälliga frågor. Inte heller de rödgröna har någon gemensam idé tillsammans med sd, så det finns inget regeringsdugligt alternativ, om inte s biter ihop och börjar diskutera kärnkraftens modernisering och andra infrastrukturinvesteringar med moderaterna och folkpartiet. Eftersom s sätter partiet före landet, precis som 1980, verkar det inte hända. Politiskt stillestånd. Landet tuffar på bra ändå, det är ju näringslivet som gör jobbet.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Lenins teori om imperialismen och prognoserna om framtiden. Svar till Peter Sundborg, del två

Benny Andersson - 10 december 2017

Jag fick min politiska skolning på 1970-talet, då myten om de ofelbara ”stora” låg tåg tung över vänsterns smågrupper. En myt som måste ha fått den balsamerade Lenin att vrida sig i sin sarkofag. Alla som besvärat sig med att sätta sig in i Lenins gärning, slås av hans osentimentala och jordnära...

Läs mer...

Rapport från Café Clarté: Om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister

Magnus Göransson - 8 december 2017

Shabane Barot talade på café Clarté i Stockholm i tisdags (5 december), om betydelsen av 1917 för 2000-talets socialister. Det är, i alla fall i Stockholm, framförallt 1968-vänsterns politiska organisationer av olika schatteringar som uppmärksammat 1917. Shabane, som kommer från den autonoma...

Läs mer...

Stoppa det orättvisa drevet mot Ebba Busch Thor

Dan Israel - 8 december 2017

Det pågår ett orättvist drev mot Ebba Busch Thor, i vilket kristdemokraternas partiledare framställs som en okunnig produkt av en Livets Ord-friskola. I själva verket försökte Busch Thor på ett diskret sätt avfärda de författare och böcker som inte bör ingå i en svensk kanon. Avsikten med en sådan är...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Mörkrets nya ansikten

Mathias Wåg - 17 juli 2017

Modern rasism och fascism ser inte ut som på 30-talet. I tankesmedjor, sajter, bokförlag och...

Läs mer...

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...

Bildtext

Temaintroduktion - Makten bakom orden

Olle Josephson - 17 juli 2017

Språkstrider är förtäckta klasstrider - och inte alltid så förtäckta. Det framgår av de fem...

Läs mer...