Reinfeldt har inte haft någon särskilt bra vår. Att frun gick ifrån honom är egentligen inte så mycket att filosofera över - jag skulle själv gjort detsamma och det är bara den som har skon på sig som bäst kan yttra sig om var den klämmer. Att hans parti enligt alltmer irriterade borgarkommentarer blivit alltmera passivt i politiken är kanske inte ens sant, men om så vore fallet har vi all anledning att andra detta till hans fördel och gratulera svenska folket.

Men opinionsmätningarna, som vi fått i stället för medborgarinflytande, ser inte så bra ut längre. Reinfeldt har visserligen långt större förtroende än han förtjänar, men snart är hans nya copy-katt i S-ledningen i kapp honom, och Alliansen av en haj och tre sardiner tappar mark å det märkligaste.

Och så kom i förra veckan hans Växjöuttalande, där han som vanligt numera bagatelliserade arbetslösheten, men nu med ett nytt pseudoargument : den drabbar mest, förutom ungdomar och åldringar, något som han kallade icke-etniska svenskar.

Begreppet är visserligen klart apokryfiskt. Etnicitet brukar svenska myndigheter inte låtsas att de bryr sig om. Inte sedan början av fyrtiotalet, då Sverige utverkade att vissa invandrare från Hitlertyskland skulle ha ett J stämplat i passet. Men icke desto mindre visste alla ju exakt vad vi trodde vad det skulle betyda - svartskallar.

Alla politiskt korrekta kommentatorer gick samfällt i taket utom Jimmy Åkesson som såg sig äntligen bekräftad. Och AB:s Lena Mellin, förstås, vars förhållande till Reinfeldt inte gärna längre kan betraktas som rent platonskt och som tyckte att han "i sak hade rätt". Men Mellin skulle säkert ha tyckt detsamma, även om M-ledaren hade påstått att haren idisslar och jorden är fyrkantig.

Det är slående hur dessa kommentatorer (med undantag för den entusiastiske Åkesson ) i grunden försvarar Reinfeldt genom att påstå att han "gjort bort sig" genom att "välja en olycklig formulering" eller rent av ha "sluntit med tungan".

Men vad man än kan säga om Reinfeldt så är det inte att han skulle sakna kontroll över de nervbanor som förbinder hjärnbarken med munnen. En man som i snart års tid har kunnat föra en klart arbetarfientlig politik och samtidigt kunnat posera som en landsfader för oss alla - och kommit undan med det - vet vad han säger.

Åtminstone borde någon ha dragit parallellen med Frankrike, där Renfeldts partibroder Sarkozy - visserligen förgäves - just försökt att spela ut ras-kortet. " I sak" handlar det om samma desperata behov hos Reinfeldt och hans nya sekreterare Persson att vända en sviktande opinion genom att vädja till det sämsta hos oss. Det är inte ägnat att förvåna att de förr eller senare skulle göra detta.

Kommentarer   

#1 sl 2012-05-27 23:21
Minoritetsregering. De vill avreglera och inte höja skatterna. SD vill inte avreglera och hindra invandring, mp vill kanske avreglera men framför allt höja skatterna, s vill ingenting pga inbördes splittring och v vill reglera och höja skatterna. Ingen att förhandla med utom mp i små tillfälliga frågor. Inte heller de rödgröna har någon gemensam idé tillsammans med sd, så det finns inget regeringsdugligt alternativ, om inte s biter ihop och börjar diskutera kärnkraftens modernisering och andra infrastrukturinvesteringar med moderaterna och folkpartiet. Eftersom s sätter partiet före landet, precis som 1980, verkar det inte hända. Politiskt stillestånd. Landet tuffar på bra ändå, det är ju näringslivet som gör jobbet.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...