I dagarna meddelade Apotekskedjan Kronan att man nästa år, fr a på grund av lönsamhetsproblem planerar att lägga ner ett antal av de filialer man 2009 köpt upp i glesbygden. 33 glesbygdsapotek ligger illa till, sedan Kronan köpt dem och nästa år kan börja plocka russinen ur förvärvet.

Privatiseringen av apoteken var, lika litet som övriga inom vård och omsorg , ett initiativ som främst kom från konsumenterna. Av 946 statliga apotek valdes 466 för att säljas ut till större kedjor och ytterligare 150 stycken till ingå i ett statligt ägt småföretagsbolag. Resten skulle fortsatt drivas av Apoteket AB. Detta, i kombination med att receptfria mediciner samtidigt fick börja säljas i dagligvaruhandeln, skulle innebära ett ordentligt prisras, menade direktören i Apoteket AB , Eva Fernvall. Exempelvis skulle Alvedon, som 2009 kostade strax under två kronor på tablett, kanske komma att kosta några ören, tyckte hon.

Fernvall gick f ö 2005, efter att från sin post i Vårdförbundets ledning ha blåst av sköterskestrejken, öppet över till arbetsgivarsidan som direktör på Apoteket AB. Som merit kunde hon säkert räkna att hon bl a tidigare inom Vårdförbundet hade verkat för indivividuell lönesättning, för privatiseringar in om vården och ansett MBL vara "skadligt".

Fernvall ingår numera i Fores, en nyliberal "tankesmedja", som 2007 bildades som ett initiativ från Centerpartiet tillsammans med bl a Bertil Ohlininstitutet. Hon var icke oväntat entusiastisk inför avregleringen av Apoteket. Fler apotek, billigare medicin och möjligheten att kunna köpa huvudvärkstabletter även på en söndag, lovade socialminister Göran Hägglund (KD) inför privatiseringen av Apoteksväsendet.

Det är rätt att det faktiskt numera lättare att vid akut behov köpa rynkkräm, sexleksaker och receptfri avmaskning till katten - så länge apoteket och livsmedelsbutiken finns kvar på orten, ty det är inte bara apotek som har problem med lönsamheten.

I oktober 2011 fanns 317 fler apotek än före avregleringen - en ökning med 34 procent. Så långt hade Hägglund i AB förra veckan alldeles rätt. Av de 317 nyöppnade privatapoteken ligger 315 dock i storstäder/större tätorter, dvs där det redan fanns apotek. Och en ask Alvedon som 2009 kostade 30 kronor kostade 2011 38 kronor. Priserna på receptfria läkemedel har gått upp 11% sedan avregleringen. Receptläkemedlens priser är fortsatt reglerade, men det har varit problem med att få dem levererade inom 24 timmar.

Hägglund tecknar som väntat en ljus bild av näringens framtid i landsorten. Apoteket AB, Apoteksgruppen och Apotek Hjärta har inga planer på att lägga ner sina verksamheter, påstår Hägglund att de påstår. Ingen filial har ju hittills lagts ner sedan privatiseringen, påpekar han vidare. Han "glömmer" därvid att de enligt ägardirektivet ju förbundit sig att hålla igång till mars 2013.

Hägglund, antyder att Kronan med sitt "ansvarslösa utspel" om nedläggningar efter mars vill skrämma till sig mera bidrag. Ansvar mot vem? Om man privatiserar en verksamhet måste man inse att företagets "ansvar" inte längre i första hand gäller gentemot medborgarna, ministern eller samhället - det gäller gentemot kapitalägaren. En av huvudägarna till Kronan, KF, har de senaste decennierna sannerligen bevisat att de menar allvar då det gäller att lägga ner sin detaljhandel på landsbygden. Man kommer  "inte stillatigande att titta på" om någon försöker försämra apotekservicen på landsbygden, säger Hägglund, men aktar sig för att lova mera stödpengar. Han påpekar att "staten fortfarande är aktiv inom branschen via Apoteket AB". Men veterligen har hans regering inför privatiseringen förbundit sig att inte öppna nya nya apoteksenheter. Enligt Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket har de små apoteken på landsbygden problem med ekonomin, varför Hägglunds löfte, att alla ska ha tillgång till ett apotek, kommer att vara svårt att uppfylla.

Om du bor på landsbygden, håll dig för säkerhets skull frisk! Och annars också, ty kompetenta farmacefter är efter privatiseringen en bristvara.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...