När Anders Bering Breivik sprängde sinaterrorbomber i Norge hänvisade han till att bomberna riktade sig mot vad han kallade "kulturmarxisterna". Detta begrepp anses således stå fören human flyktingpolitik, en som fascisterna och rasisterna ser det, beskyddande inställning till den "hemliga muslimska invasionen".

Konspirationsteorier har alltid intresserat mig, vilket fått mig ganska impopulär hos gänget kring Zeitgeist, gruppen kring vaken.se (som jag i Clarté kritiserat att vissadelar av vänstern har en obefogad respekt för). Min fascination består iatt människor säger sig se saker, mönster i samhället, som inte finns. Den sionistiska världsregeringen är ett exempel på en av de mer kända tankespökena, även det finns det vissa (tack och lov ganska få) inom vänstern som också har sett. Men inom högern verkar konspirationerna nu flocka sig, såväl den extremhöger som Anders Bering Breivik representerar som den mindre aggressiva höger som innehar regeringsmakten i Sverige.
De två konspirationsteorier som för tillfället intresserar mig mest är de som har en politisk snarare änen religiös eller etnisk bakgrund. Dessa två handlar om kulturmarxismenoch kulturvänstern. När det gäller den förstnämnda så handlar det som nämnts ovan om en konspirationsteori av det mer klassiska slaget så tillvida att den har religiösa förtecken. Dock skiljer den sig från exempelvis teorin om ZOG eftersom den innebär att en icke religiöst homogen utan åsiktshomogen grupp skyddar en religiöst homogen grupp, de konspirationsteorin i detta fall rör är den åsiktshomogena gruppen, det är dessa som är "kulturmarxisterna". När det gäller den senare handlar det på intet sätt om religion. Snarare tvärt om. Denna konspiration rör till stor del 68-generationens påstådda kulturella-, samhällsdebatts- och mediala dominans. Denna konspirationsteori beläggs precis som andra konspirationsteorier med "allmänt vedertagna fakta". Dessa fakta är som brukligt subjektivt utvalda för att styrka den egna tesen. De konspirationsteoretiker som i detta avseende har störst inflytande heterBengt Ohlsson, Lena Adelsohn Liljeroth, Ulf Brunnberg och Wille Craaford. Dessa är modiga föregångare som tagit bladet från munnen och vågar stå upp mot "etablissemanget".
Detta med att stå upp mot etablissemanget är en intressant företeelse som har kommit på senare år till regeringskvarteren (läs sedan 2006). Vad vi här ser är hur de som utgör samhällets toppskikt, statsråd, en handfull journalister och kulturpersonligheter och några till från samhällets toppskikt, bestämmersig för att de helt plötsligt är riktiga underdogs. De motarbetas och förtrycks. Det märkliga är att de ofta motarbetas och förtrycks av folk som har mindre reellt inflytande än de själva har. Detta görs uppenbart för att skapa en stämning där folk i gemen ska känna att det är dessa personer som vågar stå upp för "sanningen" trots att det kostar på.
"Kulturvänstern är en allomfattande elitklass med revolutionära förtecken" hette det på 70talet. Idag används samma mening men "revolutionära" har bytts ut mot "konservativa". Varför, undrar säkert vissa, går inte denna välorganiserade apparat, denna maktfaktor att räkna med, till motangrepp? Svaret på den frågan är enligt undertecknad ganska enkelt. Kulturvänstern är ett samlingsnamn äför människor med vänstersympatier som sysslar med kultur eller media. Detta innebär att det är ett ungefärlika spretigt begrepp som "naturälskare". En så oorganiserad grupp som kulturvänstern är så pass spretig att frågan är om man kan säga att den alls finns. Hur spretig kan en grupp vara och fortfarande vara en grupp?

Först publicerad på Kulturpolitikbloggen

Kommentarer   

0 #1 Indien Solidaritet 2012-04-07 15:39
Kulturvänster är en hedersbeteckning!
Citera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...