När Anders Bering Breivik sprängde sinaterrorbomber i Norge hänvisade han till att bomberna riktade sig mot vad han kallade "kulturmarxisterna". Detta begrepp anses således stå fören human flyktingpolitik, en som fascisterna och rasisterna ser det, beskyddande inställning till den "hemliga muslimska invasionen".

Konspirationsteorier har alltid intresserat mig, vilket fått mig ganska impopulär hos gänget kring Zeitgeist, gruppen kring vaken.se (som jag i Clarté kritiserat att vissadelar av vänstern har en obefogad respekt för). Min fascination består iatt människor säger sig se saker, mönster i samhället, som inte finns. Den sionistiska världsregeringen är ett exempel på en av de mer kända tankespökena, även det finns det vissa (tack och lov ganska få) inom vänstern som också har sett. Men inom högern verkar konspirationerna nu flocka sig, såväl den extremhöger som Anders Bering Breivik representerar som den mindre aggressiva höger som innehar regeringsmakten i Sverige.
De två konspirationsteorier som för tillfället intresserar mig mest är de som har en politisk snarare änen religiös eller etnisk bakgrund. Dessa två handlar om kulturmarxismenoch kulturvänstern. När det gäller den förstnämnda så handlar det som nämnts ovan om en konspirationsteori av det mer klassiska slaget så tillvida att den har religiösa förtecken. Dock skiljer den sig från exempelvis teorin om ZOG eftersom den innebär att en icke religiöst homogen utan åsiktshomogen grupp skyddar en religiöst homogen grupp, de konspirationsteorin i detta fall rör är den åsiktshomogena gruppen, det är dessa som är "kulturmarxisterna". När det gäller den senare handlar det på intet sätt om religion. Snarare tvärt om. Denna konspiration rör till stor del 68-generationens påstådda kulturella-, samhällsdebatts- och mediala dominans. Denna konspirationsteori beläggs precis som andra konspirationsteorier med "allmänt vedertagna fakta". Dessa fakta är som brukligt subjektivt utvalda för att styrka den egna tesen. De konspirationsteoretiker som i detta avseende har störst inflytande heterBengt Ohlsson, Lena Adelsohn Liljeroth, Ulf Brunnberg och Wille Craaford. Dessa är modiga föregångare som tagit bladet från munnen och vågar stå upp mot "etablissemanget".
Detta med att stå upp mot etablissemanget är en intressant företeelse som har kommit på senare år till regeringskvarteren (läs sedan 2006). Vad vi här ser är hur de som utgör samhällets toppskikt, statsråd, en handfull journalister och kulturpersonligheter och några till från samhällets toppskikt, bestämmersig för att de helt plötsligt är riktiga underdogs. De motarbetas och förtrycks. Det märkliga är att de ofta motarbetas och förtrycks av folk som har mindre reellt inflytande än de själva har. Detta görs uppenbart för att skapa en stämning där folk i gemen ska känna att det är dessa personer som vågar stå upp för "sanningen" trots att det kostar på.
"Kulturvänstern är en allomfattande elitklass med revolutionära förtecken" hette det på 70talet. Idag används samma mening men "revolutionära" har bytts ut mot "konservativa". Varför, undrar säkert vissa, går inte denna välorganiserade apparat, denna maktfaktor att räkna med, till motangrepp? Svaret på den frågan är enligt undertecknad ganska enkelt. Kulturvänstern är ett samlingsnamn äför människor med vänstersympatier som sysslar med kultur eller media. Detta innebär att det är ett ungefärlika spretigt begrepp som "naturälskare". En så oorganiserad grupp som kulturvänstern är så pass spretig att frågan är om man kan säga att den alls finns. Hur spretig kan en grupp vara och fortfarande vara en grupp?

Först publicerad på Kulturpolitikbloggen

Kommentarer   

#1 Indien Solidaritet 2012-04-07 15:39
Kulturvänster är en hedersbeteckning!
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...