Jag tror att jag var 15 år, okej, detär inte så länge sedan om man tänker på min ringa ålder, ochinte vill jag låta som någon gubbe. Jag läste mycket, gärna medöronen. Jag läste deckare, skönlitteratur, poesi, biografier. Jagvar socialist. Det jag längtade efter att hitta var det där omvanliga människor. Beskrivning och berättelse om människors livoch gärning. Maj Sjövall och Peter Wahlöö hade på sätt och visöppnat upp deckargengren ur det perspektivet för mig något årtidigare med sina halvmisslyckade, alkoholiserade och tröttasossepoliser i böckerna om Martin Beck, Gunvald Larsson, Kollbergoch de andra.

Jag tror det var mormor och morfar somintroducerade mig för min sedermera trognaste litterära vän. Hanhade skrivit om två saker som ligger mig varmt om hjärtat ochdessutom i kombination. Han skildrade den vanliga strävsammaarbetarklassens människor och deras liv och leverne iMälardrottningens stad. Det var en stilistisk fullträff somsparkade mig på smalbenet och fick mig att rycka till och sträckalite på mig, nyvaket men alert. Jag förstod någonstans attanledningen till att man kan vara stolt och hederlig, rejäl som jaggillar att uttrycka saken, trots att man inte har mycket i livet atthurra åt på den materiella sidan, var att man hade och harvarandra. Så länge man har det, stödet, så är man en svårknäcktnöt även för den kapitalistiska rovdrift som är den faktor somsuger ut människor i samhället, oavsett om man jobbar på kontor,bemanningsföretag, i Pressbyrån eller i hamnen. Man behöver enuppbackning av kollektivet i flera lager, som en lök. Man behöveruppbackning av sin familj, sina vänner, sina arbets- ellerstudiekamrater, sin organisation, sin klass. Så länge man får ochger det stödet, den solidariteten, så kan man inte krossas vare sigunder riddarens sporre, handelsmannens damask, adelsdamens klackeller arbetsköparens Armani. Det är denna obetvinglighet hosarbetarklassen som driver vår historia och bygger vårt samhälle.

Mina drömmars stad-serien är någotsom i sin språkmelodi och sin uppriktighet beskriver Stockholmshistoria sett ur en arbetarfamiljs perspektiv på ett sätt så attman faktiskt förstår att klasskampen är ett flöde, en långsammen envis kamp som inte går att hejda. Den sipprar liksom framoavsett hur överheten försöker underkuva den.

När jag vill ha en lugn stund menändå känna mig som att jag gör något meningsfullt läser jag PerAnders Fogelströms böcker. De har liksom hängt med. De hängermed. Som en ryggsäck med vingar och sten i. Historiens vingslag. Ochklassmedvetenhet.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

Ryska revolutionen 100 år

Martin Fahlgren - 24 augusti 2017

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina,...

Läs mer...

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Recensioner

Redaktionen - 29 december 2016

Eyvind

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...