Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Ett av få riktigt hårda belägg för att ett samhälle blir bättre är att våra liv blir längre. Detta har skett i Sverige och i de flesta andra länder. Medellivslängden har ökat från under 60 till om kring 80 på de sista hundra åren. I alla förnuftiga samhällen skulle detta betraktas som ett oerhört framsteg. Men nu får vi lära oss att betrakta det som ett problem.

I ekonomkretsar finns det traditionellt huvudsakligen två mycket enkla mediciner, vilka oavsett läget, fast i något olika beredningar, brukar ordineras: De som arbetar måste antingen 1. arbeta mera för samma lön eller 2. med bibehållen arbetsvolym få mindre lön.

Den försöksballong som Fredrik Reinfeldt släppte förra veckan handlar denna gång om att arbeta mera. Han talade ånyo om nödvändigheten av minskad livslön, dvs av höjd pensionsålder - trots att den senare i Sverige redan är bland de tre högsta i världen. "Frihet är insedd nödvändighet" sade visserligen en gång Friedrich Engels, och vår statsminister framställer, då det passar, det som en frihetsreform att i framtiden få "rätt" att arbeta till 75.

Reinfeldts begrepp om frihet påminner om Biskop Tegnérs månande om friheten för unga bonddrängar att slippa folkskolan, eller om Åkarpslagens, stundtals handgripliga, värnande om "arbetets frihet" för strejkbrytare. Och allianspressen vimlar just nu av intervjuer med lyckliga och arbetande åldringar. Men vår retoriskt mindre försigkomna pensionsmyndighet nöjer sig med att i sina oranga kuvert hota med en pensionärstillvaro i armod för den som inte vill utnyttja Reinfeldts frihetsreform, utan envisas med att gå i pension vid 65.

Vi som levde i Sverige åren redan 1960 -1990 behövde sällan frukta arbetslöshet. Vi erövrade minskad arbetstid, sänkt pensionsålder, ökad välfärd och bättre och längre utbildning via en utökad gemensam sektor. Att bejaka en diametralt motsatt utveckling betraktas nu av våra ledare som högsta förnuft och som en absolut nödvändighet. Varför de arbetande på 2000-talet, då 21% av ungdomen saknar arbete, då vi per timma producerar det dubbla mot för 30 år sedan och då kvinnornas inträde på arbetsmarknaden har fördubblats, måste arbeta längre tid än förr - det måste man för att förstå vara nationalekonom. En sådan betraktar nämligen marknadsekonomi, fria kapitalrörelser över gränserna, exportberoende och konkurrenskraft gentemot utlandet - men inte längre god vård och bekymmersfri ålderdom - som naturlagar och som orubbliga krav på ett samhälle. De flesta av oss är dock inte beredda att lägga oss ner och dö vid 65 bara för marknadsekonomin strängt taget skulle föredra att vi gjorde det.

Alternativet vore att, som engelsmännen säger (men inte gör!), tänka "utanför boxen" dvs att förorda ett ekonomiskt system som bygger på produktion av nyttigheter för folkets behov, inte på utbyte av varor på en (världs-)marknad och på finansiella spekulationer.

Kommentarer

0 #1 Bosse 2012-02-23 00:22
Bra text! Särskilt det där om hur det var i Sverige mellan åren 1960 och 1990. Jag skulle dock vilja hävda att det började hårdna redan på 80-talet. Dessa tre decennier var Sveriges guldålder. Det var lätt att få jobb till en lön man kunde leva på. Man behövde inte vara 23 år och ha dubbla examina från universitetet för att kunna få ett hyfsat jobb. Det var ordning och reda på arbetsmarknaden. Idag råder närmast Vilda Västern.
Att det har blivit så beror naturligtvis på att Sverige inte längre har samma plats i världsekonomin som vi hade under rekordåren. Världen är nu en annan.
För alla som gitter rekommenderar jag Ingrid Samuelssons underbara dokumentär från 1962. Den sändes i SVT för någon vecka sedan. Den går att se på SVT Play. Sök på "Så går en dag i Linnaryd". Då var allt begripligt. Alla hade en plats i samhällsbygget. Framtidstron var enorm. Allt var möjligt. Det var en härlig tid! Nu rör vi oss baklänges genom historien.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Birgit Ståhl-Nyberg: Happy Boys (1974)

Borgerlig konstkritik

Mikael Nyberg - 20 april 2018

Min mor, Birgit Ståhl-Nyberg, var van att från den borgerliga kanten få nedlåtande recensioner av sina bilder. ”... det här är fråga om en konstnärlig begåvning som snörd i politisk korsett ännu inte fått komma till sin rätt", skrev Eugen Wretholm i Vecko-Revyn 1974. Camilla Hammarström skriver i...

Läs mer...

Danmark och integrationen

Olle Josephson - 4 april 2018

Med jämna mellanrum nås vi av häpnadsväckande rapporter om dansk flyktingpolitik. Nu föreslås att inga kvotflyktingar över huvud taget ska tas emot, och att asyl bara ska kunna sökas från ett annat land. Särskilda lagar ska tillämpas i områden där det bor många utrikes födda. Alla internationella...

Läs mer...

Nya Tider?

Henrik Persson - 3 april 2018

I en artikel av Margareta Zetterström som publicerats här på Clartébloggen har en del av diskussionen i kommentarerna handlat om synen på tidningen Nya Tider. Här publiceras en kritisk kommentar till den karakteristik av Nya Tider som Frank Nilsson framfört i denna diskussion. SVT har gjort en...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/17 Nu spricker bostadsbubblan

Bildtext

Mörkrets välde

Mathias Cederholm - 31 mars 2018

En kolonial myt härjar än i dag: imperialismen drar med sig åtskilligt elände men lovar ändå...

Läs mer...

Bildtext

Dubbla självmål av fackliga ledare

Kurt Junesjö - 31 mars 2018

Regeringen har gått till generalangrepp på strejkrätten. En statlig utredning arbetar med stora...

Läs mer...