Sjöwall-Wahlöös polisdekalog som är på väg i nyutgåva håller än, men omläsningen är en blandad upplevelse. Även för mig som inte brukar läsa deckare är det roligt att se med vilka medel de en gång förnyade genren. De är spännande och realistiska och erbjuder möjligheten att lära känna och verkligen umgås med ett gäng karlar som jobbar ihop.

Det var just det. En homosocial bindning kännetecknar böckerna. De kvinnor som medverkar är få, och av varierande kapacitet. Förutom de summa två någorlunda kompetenta kvinnliga poliserna möter vi: En trist och gnatig fru. En öm och eldig fru. Ett sjölik. Ett förvirrat barn som mördar. Samt en rad lata överklasskärringar och bedrövliga fnask.
Sjöwall-Wahlöös inställning till prostitution (dit de i någon mån räknar överklassfruarna) är hämningslöst moralistisk och försiktigt materialistisk. Genom sin kritik av kapitalismen går de i fällan att ursäkta överklassmännen, som ändå i något avseende kan anses arbeta. De verkliga parasiterna är enfaldiga, sysslolösa hustrur. Och längst ned på samhällets botten finns "fnasken", kvinnorna som av någon för läsaren outgrundlig anledning valt att knulla sig genom livet. Några "fnask" betraktas som lite för mer, det är de som är bra på vad de gör och ärligt tar betalt för en vara. Den värsta sorten är de som av poliserna kallas "gratisluder", de som utan beräkning bara ger efter för sin lust till sex eller knark.
Kanske, tänker jag, såg Sjöwall-Wahlöö igenom det sena 60-talets gladporr. Kanske såg de att p-piller-vågen gick ut på att skaffa fler villiga tjejer, kanske försökte de bromsa de nya krav som ställdes på kvinnor som sexkamrater. Men nej - bokseriens goda kvinnor är just det: villiga, bra i sängen, åtråvärda och tillgängliga, nota bene för "sin" man. I Sjöwall-Wahlöös tappning är fnaskproblemet inte att kvinnor utnyttjas, utan att de har sex på fel sätt. Det är inte mycket annat än sex som anses viktigt för oss kvinnor, eller för dem, vilket är kvinnornas position i romanserien.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...