Sjöwall-Wahlöös polisdekalog som är på väg i nyutgåva håller än, men omläsningen är en blandad upplevelse. Även för mig som inte brukar läsa deckare är det roligt att se med vilka medel de en gång förnyade genren. De är spännande och realistiska och erbjuder möjligheten att lära känna och verkligen umgås med ett gäng karlar som jobbar ihop.

Det var just det. En homosocial bindning kännetecknar böckerna. De kvinnor som medverkar är få, och av varierande kapacitet. Förutom de summa två någorlunda kompetenta kvinnliga poliserna möter vi: En trist och gnatig fru. En öm och eldig fru. Ett sjölik. Ett förvirrat barn som mördar. Samt en rad lata överklasskärringar och bedrövliga fnask.
Sjöwall-Wahlöös inställning till prostitution (dit de i någon mån räknar överklassfruarna) är hämningslöst moralistisk och försiktigt materialistisk. Genom sin kritik av kapitalismen går de i fällan att ursäkta överklassmännen, som ändå i något avseende kan anses arbeta. De verkliga parasiterna är enfaldiga, sysslolösa hustrur. Och längst ned på samhällets botten finns "fnasken", kvinnorna som av någon för läsaren outgrundlig anledning valt att knulla sig genom livet. Några "fnask" betraktas som lite för mer, det är de som är bra på vad de gör och ärligt tar betalt för en vara. Den värsta sorten är de som av poliserna kallas "gratisluder", de som utan beräkning bara ger efter för sin lust till sex eller knark.
Kanske, tänker jag, såg Sjöwall-Wahlöö igenom det sena 60-talets gladporr. Kanske såg de att p-piller-vågen gick ut på att skaffa fler villiga tjejer, kanske försökte de bromsa de nya krav som ställdes på kvinnor som sexkamrater. Men nej - bokseriens goda kvinnor är just det: villiga, bra i sängen, åtråvärda och tillgängliga, nota bene för "sin" man. I Sjöwall-Wahlöös tappning är fnaskproblemet inte att kvinnor utnyttjas, utan att de har sex på fel sätt. Det är inte mycket annat än sex som anses viktigt för oss kvinnor, eller för dem, vilket är kvinnornas position i romanserien.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...