Det var Ohlsson och Linderborg och Sjöstedt och jag - om hotet från kulturvänstern

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Det är en stilistisk njutning att läsahur Bengt Ohlsson dundrar mot "kulturvänstern" i sindebattartikel på DN-kultur den 4/1-2012. Ohlsson har länge gjortdenna typ av utspel, exempelvis stöd för Israel och andra saker somkan tolkas som klassiska högerfrågor. Jag tycker inte som Ohlssonmen det är en förlustelse att läsa hans text, den dryper avindignation och vilja att distansera sig, men tar han bladet frånmunnen? Nej, inte i huvudfrågan.

Varför slås Ohlssons artikel upp såstort? Jag tror att huvudfokus tack vare, eller på grund av, ensådan här fråga flyttas från det verkligt relevanta till att gåtill frontalangrepp mot de som möjligen skulle kunna lyfta fråganvilket gör att dessa går på defensiven och inte har tid med såmycket annat än att täcka rygg.
   Vad jag menar är den verkligtrelevanta frågan är att diskuteramaktkoncentrationen inom svensk media som har förändrats mycketlite de senaste 30 åren och där ett fåtal stora ägarfamiljer ochkoncerner äger stora marknadsandelar. Detta är nämligen inte endiskussion som skulle gynna dem som idag slåss mot"kulturetablissemanget" och "kulturvänstern".

Jagförstår också att högerdebattörer få ståfräs av att för engångs skull kunna betrakta det som att de slår underifrån mot ettelakt kulturetablissemang. Många av de som nu är ute och utdelar såvida rallarsvingar att de får sin egen knytnäve i ansiktet ärockså samma människor som brukar påstå saker som att SVT, UR ochSR styrs av kommunister. På denna nivå förs också debatten omkulturvänstern, en debatt som egentligen helt enkelt utgår frånatt man vill slippa diskutera problematiken som egentligen ärBonnier, Schibsted, Stenbeck och gänget.

Vadsom också är rätt kul med denna debatt är att den förutsätteratt det finns en homogen grupp som skulle kunna betecknas på dettasätt, detta är väldigt roligt eftersom inte ens "vänstern" isig är en homogen grupp. Att denna rörelses mest envetetindividualistiska personer skulle utgöra en homogen grupp blir i sigen vandrande motsägelse även om det är ganska roligt att läsa omhur de angrips och därefter se hur vi alla slår tillbaka, (för jaggissar att jag efter att under gårdagen ha mottagit ett mail frånMikael Wiehe där han meddelar att jag måste lägga in en nymailadress till honom eftersom han bytt, tillhör denna grupp) allapå våra egna och egenartade sätt.

Någongång hoppas jag att debatten ska vakna till och inse vad som är detrelevanta, tidningar som Clarté och Folket i Bild/kulturfront ärinte svensk norm, svensk norm är att Schibsted äger 91 % avAftonbladet, 35 % av Metro, Svenska Dagbladet, Blocket.se ochHitta.se. Bonnier äger Allt om-tidningarna (Allt om resor, Allt ommat osv), Privata affärer, Kamratposten (den första tidning jagmedarbetade aktivt i) och många fler. Detta är dagens situation.Partibidragen är inte offentliga än, men man bör kunna räkna utatt det finns intressenter i den borgerliga regeringen som inte ärintresserade av att diskutera denna typ av problematik utan skickarlakejer som Bengt Ohlsson att dra igång pseudodebatter som den om"kulturvänstern".

Ett urval andra artiklar av samma författare

En lans för Lööf

publicerad i Clartébloggen 26 maj 2016

Sekularism på avvägar 

publicerad i Clartébloggen 19 november 2015

Organisering 2.1?

publicerad i Clartébloggen 26 november 2014

Svenska vapen till diktatur (igen)

publicerad i Clartébloggen 3 september 2014

Kulturen är själva golvet

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Clarté som fredsrörelse

publicerad i Clartébloggen 19 februari 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016