Jag har ganska lätt att bli förbannad,vissa säger att det har med min ålder att göra, andra menar attjag blir det för att jag är engagerad. Något som tenderar attlyckas med uppdraget att göra mig irriterad är när journalisterska avslöja saker som är kända sedan länge. Janne Sundlingsartikel "Då: vänster - nu: mediehöjdare" i Resumé, enartikel som uppenbarligen kommit till i all hast, utan eftertanke ochi någon form av total stiltje i medierna.

Janne Sundling briljerar i Resumé meden artikel där inget han kommer fram är nytt och där inget somkommer fram är upprörande. Vad som konstateras i artikeln är att32 speciellt granskade mediepersonligheter har ett förflutet inomvänstern. Att artikeln är upplagd som ett avslöjande ger närmasten komisk prägel åt Resumés publicering men samtidigt kan jag intelåta bli att fundera över hur man responerat när man publiceratdenna artikel. I texten framställs det som något väldigtsignifikant att dessa personer har en bakgrund inom vänstern.Samtidigt undviks att berätta vad de idag håller på med och stårför.

Bland de uppräknade i Janne Sundlingsartikel finner vi föga förvånande Pelle(Lill-Pelle) Andersson (anställd på Gnistan), Robert Aschberg(tidigare medlem i KFML/SKP och anställd på Oktoberförlaget, någotSundling verkar ha missat) och Peppe Engberg (tidigare redaktör förGnistan) och Dick Sundvall (tidigare organisationssekreterare förKFML/SKP). Vad Janne Sundling har missat är att skriva, eller heltenkelt hoppat över att skriva, är att 22 av de 32 angivnajournalisterna jobbade på tidningar som gavs ut av KFML/SKP och attdet som i artikeln svepande kallas för "vänstern" var betydligtstörre än så.

JanneSundling verkar i sin serena upphöjdhet ha tolkat det som att dessapersoners bakgrund inom vänsterorganisationer skulle varasignifikant för vad de idag gör och arbetar med. Kanske bordeSundling, om det inte hade rubbat hans verklighetsbild, ha skrivitnågot litet om att något mer signifikant för media av idag skullekunna mätas i det faktum att två av de två störstamorgontidningarna och en av de två största kvällstidningarna ärborgerliga. Gällande TV så ägs Aschbergs produktioner främstsänds i Stenbeckkoncernens TV3.
   Huruvidadetta eller ett eventuellt vänsterförflutet är det avgörande förderas journalistiska gärningar kanske säger sig självt? För egendel skulle jag nog påstå att en av anledningarna till att mångainom 1970-talets vänstergrupper slutade som journalister ijämförelse med tidigare är två; dels att denna s.k. 68-vänster istort var baserad på medel- och överklassens politiska uppvaknandeoch att dessa välutbildade människor i regel var mer och bättrerustade för eventuella journalistkarriärer än vad tidigaregenerationers progressiva var eftersom dessa i regel var arbetarklassmed låg- eller ingen utbildning. Dels att vänstergrupperna hadefärre sätt att kommunicera sitt budskap och detta medförde att de,till antalet ganska många, vänstergrupper som fanns var tvungna attstarta tidningar, dessa måste drivas av någon och på så sätt lärman sig hantverket.

Vadsom är märkligt är också hur Janne Sundling valt att kategoriseramedlemmar i de olika vänstergrupperna. I slutet av den kortaartikeln finns en sammanfattning av de 32 personernas nuvarandeuppdrag och vad de ingått i för vänstergrupper. Denna uppräkningborde ha sett annorlunda ut om Sundling hade något så när koll påvad han skrev om. I kategorin "Journalister från bokstavsvänstern"ingår därför flertalet medlemmar i redaktionerna för Gnistan,Stormklockan och Rödluvan samt några medlemmar i KFML/SKP. Därefterföljer en förteckning över "Andra på vänsterkanten". I dennakategori finns före detta FNL-aktivister, Kommunistisk Ungdom, enoorganiserad frihetlig vänsteraktivist, en trotskist (ja, i störstaallmänhet) och en medlem i Förbundet Kommunist. Om Janne Sundlinghaft koll på vad han skrev om hade han kategoriserat de somtillhörde den maoistiska vänstern (KFML/SKP, MLK eller Clarté) försig och de som tillhörde övriga vänstergrupper för sig.

Kommentarer   

0 #4 Lundgren 2011-12-28 17:57
Tommy: Här är artikeln http://www.resume.se/nyheter/reklam/2011/12/15/da-vanster-nu-mediehojdare/

Hannu: Att etikettera kan vara intressant för att bättre förstå de olika socialistiska inriktningarna. Anledningen till min vilja att ettiketera och kategorisera på det sätt jag gör är att det är vad Sundling gör. Jag menar att hans kategorisering verkar helt gripen ur luften och därför är en mer rättvisande bild viktig att framföra.

Mvh
/Jonas
Citera
0 #3 Lundgren 2011-12-26 00:11
Hej

Vad som gör indelning av socialitstiska inriktningar relevant i sammanhanget är snarast att författaren till den kritiserade artikeln själv gör en indelning och att denna som det tycks barA har bäring på hans egna nycker.

Vad som gör det relevant att klacifisera grupper inom vänsyern är att det underlättar förståelsen av dem.

Mvh
/Jonas Lundgren
Citera
0 #2 Hannu Komulainen 2011-12-23 23:05
Jag förstår inte riktigt varför du tycker att det är viktigt att dela upp den svenska vänstern på 70-talet i maoister och "övriga". På den tiden överdrevs skillnaderna mellan "maoism", "stalinism", "trotskism", "eurokommunism" m.m. men idag är det lätt att se att likheterna mellan dessa schatteringar var stora.
Citera
0 #1 Tommy Sjöberg 2011-12-22 09:09
Hittar inte artikeln? Mer information tack.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Ledare - Nej till Nato, Nej till Aurora

Daniel Cederqvist - 17 juli 2017

I höst kommer Aurora, en av de största militärövningarna på många år, att genomföras i Sverige....

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...

Bildtext

Mörkrets nya ansikten

Mathias Wåg - 17 juli 2017

Modern rasism och fascism ser inte ut som på 30-talet. I tankesmedjor, sajter, bokförlag och...

Läs mer...