Ja, det frågar sig börskrönikören Per Lindvall på SvDs ekonomibilaga (4okt). Bankernas samlade balansräkning är 4,5 ggr större än den svenska ekonomin i sin helhet (vår bruttonationalprodukt), skriver han. Det är i nivå med de brittiska bankerna , som nu svajar ordentligt. Och betänker man, att våra svenska banker bara äger 5% av den enorma kapitalmassa de omsätter, så förstår han att det är "ett system som inte tillåter något att gå snett".

Tillväxtoptimisterna har nu växlat ner sina prognoser till 1,5% tillväxt i svensk ekonomi - medan storbankerna räknar med 15% tillväxt för egen del, ett absurt lönsamhetsmål, enligt Lindvall. För att nå denna "överlönsamhet" spelar bankerna med tre samhälls-onyttiga verktyg: hög risk (den extrema belåningen) - monopolvinster (svårigheter att etablera nya banker och oligopolstrukturen) - statliga subventioner ("samhället träder in om bankerna skulle köra i diket") Enda sättet att nå målet är kreditexpansion, vilket skulle göra stora samhällsskada via nya bubblor, den svenska bostadsmarknaden på tur,allt enligt Lindvall.

Det är samma oroliga visa överallt på ekonomisidorna, även om inte alla är så franka som Lindvall. En ekonomikrönikör i International Herald Tribune skriver initialt raljerande om Occupy Wall Street-rörelsen, för att strax övergå till att på punkt efter punkt ge rörelsen rätt i all dess kritik av den amerikanska ekonomiska politiken.

Ekonomijournalister brukar ju gå i fronten och bejubla den förda kapitalistiska ekonomipolitiken. Nu sackar allt fler inför den uppenbara risken för härdsmälta. Och naturligtvis speglar denna feghet att vi, gemene man, börjar få upp ögonen för systemets ohållbarhet. Grekiska folkets pågående uppror mot sin regerings politik, framtvingad av IMF och EU; 15-majrörelsen i Spanien, som spritt sig från det centrala torget ut i städernas lokalsamhällen ; ständigt nya explotioner av arbetslösa och studenter i Storbrittanien; Occupy Wall Street, som spritt sig som en präriebrand över USA; och vad händer i Frankrike, när nu storbanken Dexia skall räddas av skattebetalarna för andra gången?

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Margareta Zetterström - 29 december 2016

Jan Myrdal har fått kritik för sin medverkan i Nya Tider. Han försvarar sig med att tidningen inte är...

Läs mer...