Ja, det frågar sig börskrönikören Per Lindvall på SvDs ekonomibilaga (4okt). Bankernas samlade balansräkning är 4,5 ggr större än den svenska ekonomin i sin helhet (vår bruttonationalprodukt), skriver han. Det är i nivå med de brittiska bankerna , som nu svajar ordentligt. Och betänker man, att våra svenska banker bara äger 5% av den enorma kapitalmassa de omsätter, så förstår han att det är "ett system som inte tillåter något att gå snett".

Tillväxtoptimisterna har nu växlat ner sina prognoser till 1,5% tillväxt i svensk ekonomi - medan storbankerna räknar med 15% tillväxt för egen del, ett absurt lönsamhetsmål, enligt Lindvall. För att nå denna "överlönsamhet" spelar bankerna med tre samhälls-onyttiga verktyg: hög risk (den extrema belåningen) - monopolvinster (svårigheter att etablera nya banker och oligopolstrukturen) - statliga subventioner ("samhället träder in om bankerna skulle köra i diket") Enda sättet att nå målet är kreditexpansion, vilket skulle göra stora samhällsskada via nya bubblor, den svenska bostadsmarknaden på tur,allt enligt Lindvall.

Det är samma oroliga visa överallt på ekonomisidorna, även om inte alla är så franka som Lindvall. En ekonomikrönikör i International Herald Tribune skriver initialt raljerande om Occupy Wall Street-rörelsen, för att strax övergå till att på punkt efter punkt ge rörelsen rätt i all dess kritik av den amerikanska ekonomiska politiken.

Ekonomijournalister brukar ju gå i fronten och bejubla den förda kapitalistiska ekonomipolitiken. Nu sackar allt fler inför den uppenbara risken för härdsmälta. Och naturligtvis speglar denna feghet att vi, gemene man, börjar få upp ögonen för systemets ohållbarhet. Grekiska folkets pågående uppror mot sin regerings politik, framtvingad av IMF och EU; 15-majrörelsen i Spanien, som spritt sig från det centrala torget ut i städernas lokalsamhällen ; ständigt nya explotioner av arbetslösa och studenter i Storbrittanien; Occupy Wall Street, som spritt sig som en präriebrand över USA; och vad händer i Frankrike, när nu storbanken Dexia skall räddas av skattebetalarna för andra gången?

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...