Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen..
. (Ensamhet)
Vem tror sig inte känna igen detta behov? I synnerhet på morgonen och strax efter frukost?
Men sannolikt har denna bild hos Tranströmer en än vidare syftning än den rent biologiska.
Tranströmer är säkert en värdig Litteraturpristagare - och enligt samtämmiga experter både mystisk och glasklar i sin metaforrika gestaltning av det Mänskliga vardagstänkandet.

Jag skulle själv inte tveka att utnämna honom till Lyrikens Ingmar Bergman. Liksom denne utgör han Vår Dalahäst mot Världen, och jag har samma mått av beundran för dem båda. Och båda är numera världsberömda i hela Sverige. Den som därför retar upp sig på Tranströmer har sannolikt i sin okänslighet missförstått honom, trots hans glasklarhet. Visst har det genom tiderna funnits skeptiker, vars halvkvädna synpunkter har stört konsesus:


Inne bland snåren hördes ett mummel av ord
...(Dagsmeja)
Mumlandet stiger och sjunker.. (Ensamhet).


Och "alla log bak uppfällda kragar" (C-dur).

Och Björn Wiman i DN sträcker upp båda händer och gråter. Och när till och med Göran Greider mer eller mindre sträcker vapen i väntan på bättre tider är det dags för en ståndsmässig begravning som den sista av endast åtta svenska Nobelpristagare. Och jag håller helt och hållet med dem som påpekar att Tranströmer inte skall straffas för att han haft olyckan att födas i ett land med ett unikt överflöd av litterära genier. Ske alltså:


Jag beordras ut i en hög med stenar
som ett förnämt lik från järnåldern.
(Posteringen)


Mig retar TT inte, fast om jag läser något av någon, som definitivt
inte tänker som jag som världen (och det är tyvärr alltför ofta), vill jag för min del gärna lära något som jag inte visste förut. Fast jag inser att med stigande ålder och visdom börjar detta villkor bli allt svårare att uppfylla för en poet.

Kommentarer   

0 #2 Hans Isaksson 2011-10-10 11:58
Det var nog parallellen med bådas, i TT:s fall endast antydda, behov att att lägga mycket tid på toaletten (fast IB hade nog mest problem med lös mage) som förde mig på spåren.
Fast i grunden är det förstås inte dessa skickliga konstnärer jag vill göra mig lustig över, som över den s k kulturelit som gång på haussar folk som inte har något (för mig) väsentligt att säga men är skickliga att säga det.
Citera
0 #1 Dan Jerrestam 2011-10-09 02:47
Tänk att vi får samma (spontana) igenkännande av Ingmar Bergman i Tranströmers diktning. Det innebär att vi är åtminstone två som tycker att hans diktning är mest privat och inte en angelägenhet utanför hans egen sfär.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Tagga ner! Här är bästa språkpolitiken

Olle Josephson - 17 juli 2017

Här är bästa språkpolitiken.

Läs mer...

Bildtext

Två texter

Cecilia Persson - 17 juli 2017

Proletär poesi i dialog med det akademiska Förhindrade åtgärder

Läs mer...