Magnus Utviks bok kommer bli ett standardverk

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Som jag tidigare skrivit om såbeställde jag Magnus Utviks bok, Med Stalin som gud. Nu harjag läst den. Detta kommer att bli ett standardverk om denpro-albanska delen av den svenska m-l-rörelsen. Inte därför attden inte är ett bekännelseverk som egentligen mest liknar detGuillou beskriver som: "I min ungdom var jag kommunist och allautom jag var galna" utan för att det är en av få böcker sombeskriver denna del av den svenska vänstern. Och egentligen är justdet det stora problemet.

Mig veterligen är Magnus Utviks bokden enda som faktiskt beskriver Sveriges kommunistiska förbund(marxist-leninisterna)/Kommunistiska Partiet i Sverige (SKF(m-l)/KPS)verksamhet något så när. Det tråkiga är svartmålandet. Syftetmed boken tycks vara precis det jag trodde, att svära sig fri frånsina tidigare åsikter genom att ta ett så starkt avståndstagandeatt det i praktiken blir onyanserat.
   Däremot tycker jag att det finns enproblematik i den inställning som finns hos oss som idag ärengagerade i vänstern och som läser denna litteratur. Vårinställning tenderar att vara att kategoriskt förneka problematiksom målas upp av personer som Utvik. Vad som skapas är en situationdär två parter helt enkelt står och beskyller varandra förlögner. Det är nödvändigtvis inte så att det faktiskt inte finnsett enda uns av sanning eller finns något område på vilket vi kanha nytta av denna typ av litteratur.

Jag kan tänka mig två områden därvi inom vänstern av idag kan ha användning för böcker som MedStalin som gud, dels när vi ska analysera våra egnaorganisationers och rörelsers för- och nackdelar och dels när viska bygga upp ett försvar mot den faktiska revisionismen. Föruppenbart är väl att det finns två typer av historierevisionisminblandad i bekännelselitteraturen? Det finns dels den typ avrevisionism som är mindre väsentlig, den som handlar om en enskildindivids agerande, göranden och låtanden, och dels den som handlarom en hel rörelses ageranden.

Vad Utvik emellertid pekar på mycket iMed Stalin som gud och som jag tycker att han på ettförtjänstfullt sätt utmålar är problemen med stalinismen iorganisationsbygget och hur alla delar av Stalins politik applicerasi en organisation, alltså inte 30/70-teorin som marxist-leninisternai KFMP/SKP applicerade under 1970-talet, utan en total tilltro tillhans idéer och teorier. Det finns något onyanserat i den s.k.bokstavsvänsterns bokstavstro, nästan katekesiskt, som vi kan läraoss av, hur totalitarismen kan förstöra inte bara organisationerutan även de kamrater som jobbar i organisationerna.

Ett urval andra artiklar av samma författare

En lans för Lööf

publicerad i Clartébloggen 26 maj 2016

Sekularism på avvägar 

publicerad i Clartébloggen 19 november 2015

Organisering 2.1?

publicerad i Clartébloggen 26 november 2014

Svenska vapen till diktatur (igen)

publicerad i Clartébloggen 3 september 2014

Kulturen är själva golvet

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Clarté som fredsrörelse

publicerad i Clartébloggen 19 februari 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016