Något försenade tankesträck om bekännelselitteratur

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Nu är boken beställd. Magnus Utvik ärju mest känd som recensent i SVT:s Gomorron Sverige. Men han ärockså författare. Författare till ett verk som jag upptäckt förstnu och gärna vill läsa, främst för att jag hatar denna ständigabekännelselitteratur.

Upprinnelsen är följande:

Brytningen mellan Hoxhas Albanien ochkineserna är påfrestande och även för den svenskamarxist-leninistiska rörelsen. Denna brytning är skälettill bildandet av KPS, Kommunistiska Partiet i Sverige. Det nyapartiet har god kontakt med Albanska Arbetets Parti och en av medlemmarna är Gösta Torstensson, nu redaktör för EU-kritiska fakta.
   KPS drev KommunistiskaArbetarförlaget och tidningen Kommunisten. Derasungdomsförbund hette Ungkommunisterna. Tanken var att KPS skulleslås ihop med en annan utbrytning ur KFML, Sveriges kommunistiskaparti (marxist-leninisterna)/Sveriges kommunistiska arbetarparti(SKP(m-l)/SKA). Så blev det inte och 1993 lades KPS ner. Däremotgick redaktionerna för Kommunisten och SKA:s tidning KommunistiskaArbetartidningen ihop och resultatet blev tidningen NyaArbetartidningen (NAT) som lades ner som papperstidning 2009 menfortfarande finns kvar på internet med Per-Åke Lindblom som endrivande kraft och är än idag väl värd ett besök då och då.

I detta parti var Magnus Utvik medlem.Detta har han skrivit en bok om, Med Stalin som gud. Minmagkänsla säger mig att detta är precis den typ avbekännelselitteratur som vissa ägnar sig åt och som får Forum förLevande Historia att dregla och prata om "röda glasögon", mennågot säger mig att Utvik är mer nyanserad än så. Det får vihoppas.

Däremot så kan detta kanske varaintressant i ljuset av den debatt om den svenska m-l-rörelsen visett i Clarté på senaste tiden genom Lennart Rahms artikel Såförlorade vi allt, i nummer 4-2010 och Per-Åke Lindbloms svar,Rätt och fel om SKP, i nummer 1-2011. Personligen tycker jagdet är väldigt intressant att diskutera åsiktsriktningar ochmotsättningar inom den svenska m-l-rörelsen. Det har skrivits förfå verk i ämnet, det är ett som är säkert. StandardverketMaoisterna av Lars-Åke Augustsson och Stig Hansén lämnar endel i övrigt att önska men är det bästa som finns att tillgå ochhar så varit sedan den kom ut på Ordfront förlag 1997. Jag hoppasatt läsningen av Magnus Utviks bok ska ge nya perspektiv på denrörelse i vilket vi clartéister av idag har en del av vårhistoria, även om den delen inte är så stor som många vill tro.

Kommentarer   

 
0 #5 Jonas 2011-09-27 14:06
Hej Per

Ber om ursäkt om jag missuppfattat relationen mellan KPS och SKP(m-l). Jag kan bara hänvisa till Wikipedias text: "Försök att ena SKA med Kommunistiska partiet i Sverige (KPS) slutade med att redaktionerna för respektive organisations tidning 16 maj 1993 gick ihop för att ge ut Nya Arbetartidningen. Såväl SKA som KPS upphörde att existera ungefär vid denna tid."

Bristen på fakta beror väl helt enkelt på precis det jag skriver om i "Magnus Utviks bok kommer bli ett standardverk" här på Clartébloggen, det finns inte tillräckligt mycket skrivet om KPS och SKA för att det ska vara helt lätt för oss som inte var med att skapa oss en nyanserad bild av vad som hände.

Däremot kan jag konstatera att jag tycker att resultatet av sammanslagningen av Kommunistiska arbetartidningen och Kommunisten blev bra. Nya AT är en läsvärd publikation även sedan papperstidningen lades ner.

Mvh
/Jonas Lundgren
Citera
 
 
0 #4 Per-Åke Lindblom 2011-09-22 04:07
Jonas.

du skrev:

"Tanken var att KPS skulle slås ihop med en annan utbrytning ur KFML, Sveriges kommunistiska parti (marxist-leninisterna)/Sverige s kommunistiska arbetarparti (SKP(m-l)/SKA). Så blev det inte och 1993 lades KPS ner. Däremot gick redaktionerna för Kommunisten och SKA:s tidning Kommunistiska Arbetartidningen ihop och resultatet blev tidningen Nya Arbetartidningen (NAT) som lades ner som papperstidning 2009 men fortfarande finns kvar på internet med Per-Åke Lindblom som en drivande kraft och är än idag väl värd ett besök då och då. "

Jag måste korrigera dig på en punkt. Det var aldrig meningen att SKA och KPS skulle slås ihop. Förutsättningarna saknades helt enkelt med tanke på KPS stöd till Albanien. SKA stödde varken Albanien och Kina och hade redan i början av 80-talet initierat en diskussion om hur socialismen skulle se ut. Vi var alltså emot att kalkera någon socialismmodell. När Albanien kollapsade, uppstod det förutsättningar för ett samarbete kring ett gemensamt tidningsprojekt, eftersom vi stod varandra nära i dagspolitiken. Vi försökte aldrig enas med de f.d. KPS:arna om en gemensam syn på varför Albanien och Kina också hade urartat.
Citera
 
 
0 #3 Jonas 2011-09-14 18:22
Jag tror man måste ha i åtanke att människor som skriver bekännelselitteratur av typen "när jag var ung var jag kommunist och alla var galna utom jag och vissa hade täcknamn" är människor som vill inordna sig i den borgerliga samhälleliga strukturen eftersom deras ställning kräver att de gör det. Samtidigt får vi inte glömma att många som får en uppburen ställning i samhället faktiskt också behåller sin ideologiska syn...

Det vi heller inte får glömma är att det faktiskt är så att dessa människor inte byter åsikter, de byter klasståndpunkt. Många blir ju progressiva fast åt fel håll som högerreaktionären Göran Skytte. Ny klasståndpunkt men fortfarande progressiv fast baklänges om ni förstår vad jag menar. Den klasståndpunkt man som kommunist har återspeglar inte nödvändigtvis den klass man är född i eller tillhör.

Vidare tycker jag det är intressant att se på hur KPS byggde på Hoxhas teorier och kom till i brytningen mellan Albanien och Kina. Den albanska maoismen/kommunismen skiljer sig ju på vissa sätt från den kinesiska. Tyvärr måste man kanske läsa bekännelselitteratur för att förstå den svenska pro-albanska rörelsen för att rörelsen själv är så dåligt dokumenterad. Jag tänker läsa Utviks utvik men jag tänker läsa den som kommunist och det kommer nog att vara ett nytt sätt att läsa den...
Citera
 
 
0 #2 Mikael Pettersson 2011-09-13 23:09
Magnus Utvik är en renegad som tidigare har skrivit om sin ungdoms vänsterförvillelser på kultursidorna, ungefär som en yngre Thomas Nydahl. Hans bok, med radioprogram och tidningsartiklar, ingår i en trend där vänsterengagemang likställs med sekter och tokstollar.

KPS fanns, såvitt jag vet, bara i Stockholm, Norrköping, Värnamo och Göteborg.
I Norrköping var det en splittring från SKP och Röd Ungdom, några av mina vänner gick med, jag fanns på den andra sidan. Det var inte bara Kina och Albanien vi diskuterade och var oeniga om utan framför allt enhetspolitik - hur ska kommunister arbeta för att få folk i rörelse?
Men det var ingen tokstolleorganisation eller religionsliknande sekt. I början tyckte jag de var väl frasrevolutionära (min sida kallade dem för "superrevolutionärer") men mot slutet ändrades det och de blev väldigt inriktade på dagsfrågor som EG och social nedrustning. Det var då de gav ut Göstas Thorstensons bok "Den raka vägen till EG", som betydde mycket i EG-motståndets början.
KPS drabbades av två splittringar och självdog.
De finns inte kvar och kan försvara sig, men om de funnits kvar skulle de antagligen vara som motsvarande grupper som finns i Danmark och Norge. Arbejderpartiet Kommunisterne och Revolusjon.

http://www.apk2000.dk/
http://www.revolusjon.no/

Titta på länkarna, inte så jag håller med om allt men visst finns här mycket vettigt och intressant.
Citera
 
 
0 #1 carlinge wisberg 2011-09-13 16:12
Ja för vissa är det viktigt att tvätta sig rena för inträdet i borgerlighetens värld och en därmed stundande karriär, värst av dom alla får väl Göran Skytte tätt följd av Klas Eklund anses vara. Göran Rosenberg är inte så dålig han heller. De ovan nämnda och alla deras gelikar är väl bara att betrakta som tragiska figurer som genom sin Golgatavandring gör sig själva till enbart löjliga och krokryggiga figurer. Själv har jag inte tänkt köpa eller låna Utviks bok har heller aldrig belastat mig själv med hans historia, däremot så är jag fortfarande bärare av en genuin socialistisk övertygelse då motsatsen till det är kapitalistisk barbari och nävrätt som vi nu senast skådat i Libyen.
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

En lans för Lööf

publicerad i Clartébloggen 26 maj 2016

Sekularism på avvägar 

publicerad i Clartébloggen 19 november 2015

Organisering 2.1?

publicerad i Clartébloggen 26 november 2014

Svenska vapen till diktatur (igen)

publicerad i Clartébloggen 3 september 2014

Kulturen är själva golvet

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Clarté som fredsrörelse

publicerad i Clartébloggen 19 februari 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016