I och med kriget mot Libyen har densvenska vänstern i stort övertagit den amerikanska ochangloamerikanska inställningen i "kriget mot terrorismen", ivilken insatsen mot Libyen utan tvekan är en integrerad del, elleren fortsättning av den imperialistiska offensiven i dearabisk-muslimska länderna. Den syn man övertagit är atthuvudfienden alltid är islamismen eftersom denna är reaktionär.Visserligen är det förenligt med att vara marxist att kritisera ochbekämpa religion. Emellertid måste påpekas att religionens probleminte kan angripas religion för religion eller genom att utpeka enextra ond religion, istället bör vi tala allmänt om de problem somuppstår när folket istället för att vara ett kämpande folkdrogas av teologiska resonemang om hur livet eventuellt skulle kunnavara bättre efter döden. Religionen tjänar imperialismen och ärytterligare ett sätt att splittra folket i kampen mot dennaförhatliga ordning.

   Den felaktiga syn vänstern antagit äratt huvudfienden skulle vara islam eller muslimer som i sig är detstora hotet. Detta motiveras med ovanstående religionskritiska syn,en syn som framförallt bottnar i argumentation kring islamsreaktionära kvinnosyn och liknande.

Problemet med resonemanget är att dettar fokus från imperialismen. Antiimperialisternas huvudståndpunktmåste vara att se de verkliga förhållandena i världen. Detverkliga förhållandet är att islamismen och de islamistiskastaterna har burits upp av imperialismen som system. Vi får integlömma att så länge den fundamentalistiska islamismen tjänadeimperialismens och i synnerhet USA-imperialismens syften såunderblåste dessa krafter denna fundamentalism, så skedde iSaudiarabien, Kuwait, Irak samt i Pakistan och Afghanistan.
   Vad USA-imperialismen och desslakejer nu gör är att bekämpa ett symtom på sin egenutrikespolitik eftersom det tjänat ut sitt syfte. Det verkliga måletför vänstern är därför inte att delta i USA:s "städprojekt"i de arabisk-muslimska länderna utan att fokusera påantiimperialistiskt arbete. Detta innebär nödvändigtvis inte attförsvara de reaktionära mullornas välde men framförallt att pekapå hur dessa mullor inte var något problem när de var nyttigaidioter i USA:s profitmaskin. Vänstern bör bekämpa imperialismen,huvudproblemet, inte symtomet, islamismen,

Jihadismen har två sidor, tvåansikten, en god och konstruktiv som man bör rikta in sig på, denantiimperialistiska, och en reaktionär i det som handlar om socialaoch kulturella frågor. Det vi måste komma ihåg är att samtidigtsom vi prisar jihadisternas antiimperialism alltid kritisera dessreaktionära inställning i sociala och kulturella frågor, alltsåden del som bygger på religiösa och inte politiska grundvalar.
   Problemet är att den svenskavänstern ofta bygger sin argumentation på att ensidigt rikta in sigpå det negativa istället för det positiva med de arabisk-muslimskaländerna. Detta har redan för svenska vänsterns del lett till stödi anfallskriget mot Afghanistan och invasionen av Libyen.

Det finns bara ett antiimperialistisktställningstagande i denna fråga, nämligen att stötta derevolutionära och socialistiska rörelserna i de arabisk-muslimskaländerna. I och med de sekulära och demokratiska krafternas intågkan mullorna motas på porten.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...