I och med kriget mot Libyen har densvenska vänstern i stort övertagit den amerikanska ochangloamerikanska inställningen i "kriget mot terrorismen", ivilken insatsen mot Libyen utan tvekan är en integrerad del, elleren fortsättning av den imperialistiska offensiven i dearabisk-muslimska länderna. Den syn man övertagit är atthuvudfienden alltid är islamismen eftersom denna är reaktionär.Visserligen är det förenligt med att vara marxist att kritisera ochbekämpa religion. Emellertid måste påpekas att religionens probleminte kan angripas religion för religion eller genom att utpeka enextra ond religion, istället bör vi tala allmänt om de problem somuppstår när folket istället för att vara ett kämpande folkdrogas av teologiska resonemang om hur livet eventuellt skulle kunnavara bättre efter döden. Religionen tjänar imperialismen och ärytterligare ett sätt att splittra folket i kampen mot dennaförhatliga ordning.

   Den felaktiga syn vänstern antagit äratt huvudfienden skulle vara islam eller muslimer som i sig är detstora hotet. Detta motiveras med ovanstående religionskritiska syn,en syn som framförallt bottnar i argumentation kring islamsreaktionära kvinnosyn och liknande.

Problemet med resonemanget är att dettar fokus från imperialismen. Antiimperialisternas huvudståndpunktmåste vara att se de verkliga förhållandena i världen. Detverkliga förhållandet är att islamismen och de islamistiskastaterna har burits upp av imperialismen som system. Vi får integlömma att så länge den fundamentalistiska islamismen tjänadeimperialismens och i synnerhet USA-imperialismens syften såunderblåste dessa krafter denna fundamentalism, så skedde iSaudiarabien, Kuwait, Irak samt i Pakistan och Afghanistan.
   Vad USA-imperialismen och desslakejer nu gör är att bekämpa ett symtom på sin egenutrikespolitik eftersom det tjänat ut sitt syfte. Det verkliga måletför vänstern är därför inte att delta i USA:s "städprojekt"i de arabisk-muslimska länderna utan att fokusera påantiimperialistiskt arbete. Detta innebär nödvändigtvis inte attförsvara de reaktionära mullornas välde men framförallt att pekapå hur dessa mullor inte var något problem när de var nyttigaidioter i USA:s profitmaskin. Vänstern bör bekämpa imperialismen,huvudproblemet, inte symtomet, islamismen,

Jihadismen har två sidor, tvåansikten, en god och konstruktiv som man bör rikta in sig på, denantiimperialistiska, och en reaktionär i det som handlar om socialaoch kulturella frågor. Det vi måste komma ihåg är att samtidigtsom vi prisar jihadisternas antiimperialism alltid kritisera dessreaktionära inställning i sociala och kulturella frågor, alltsåden del som bygger på religiösa och inte politiska grundvalar.
   Problemet är att den svenskavänstern ofta bygger sin argumentation på att ensidigt rikta in sigpå det negativa istället för det positiva med de arabisk-muslimskaländerna. Detta har redan för svenska vänsterns del lett till stödi anfallskriget mot Afghanistan och invasionen av Libyen.

Det finns bara ett antiimperialistisktställningstagande i denna fråga, nämligen att stötta derevolutionära och socialistiska rörelserna i de arabisk-muslimskaländerna. I och med de sekulära och demokratiska krafternas intågkan mullorna motas på porten.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Språkpolitik på folkrörelsegrund

Arne Rubensson (intervju) - 17 juli 2017

Fyra frågor till Arne Rubensson, vice ordförande i nätverket Språkförsvaret.

Läs mer...

Bildtext

Robotar och alienation

Johan Alfonsson - 17 juli 2017

Skyll inte på tekniken - det är kapitalismen som spökar. På World Economic Forums årliga möte i...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...