IStockholm stad finns de hårdaste grafittireglerna i hela Sverige.Det innebar ettoväntat motstånd när Riksteatern ville göra reklam för sin nyagatukonstsatsning Art of the streets. Stockholm stad satte stopp fördet hela genom att förvägra Riksteatern att använda stadensreklampelare för att informera om den nya satsningen, eftersomreklamen bestod av just grafitti. Teatern fick höra att reklamenbröt mot stadens policy mot grafitti. Till Flamman sägerRiksteaterns producent Ceylan Holago att det handlar om estetiskcensur.

Kanskehar Holago rätt. Och i så fall tyder det kanske så att Stockholmstads beslut inte är så mycket att uppröras över. Kultur somupprör och motarbetas väcker känslor och dessa känslor leder tillatt konsten och kulturen utvecklas och frodas. Det finns en poängmed det. Alla gillar en underdog, utom de som känner sig hotade attbli bitna av den. Hundskräcken i detta fall är att grafitti i detoffentliga rummet skulle uppmuntra unga att måla just grafitti. Menkan det inte vara tvärt om då? Att revolutioner sällan genomförsi demokratier därför att där är det tillåtet att påverkasamhället i den riktning man vill, och alla har lika stor chans attgöra det (förvisso en sanning med modifikation och inte heltobetydliga detaljer som pengar). Censur triggade den ryska kulturellamotståndsrörelsen under 1980talet, censur föder kampvilja. Ochvisst ska man kanske kämpa för sin konst men kanske inte för attdet ska vara legalt att utöva den. Det borde nog vara en viktigprincip i samhället trots allt.

Visstkan grafittimotståndarna hävda att det inte finns något empirisktstöd för att lagliga grafittiväggar och mer utrymme åtgrafittikonsten skulle minska den olagliga grafittin. Men det finnsheller inget empiriskt stöd för att det skulle vara tvärt om.Dessutom bör man nog ta i beaktande att den kulturella fördumningensker när människor inte själva får utöva de konstformer de villutan tvingas konsumera massproducerad kultur för att det är detenda lagliga eller legitima.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Den geostrategiske marskalken

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Hösten 1917 blev Finland självständigt för att snabbt kastas in i inbördeskrig. Den vita sidan...

Läs mer...

Bildtext

Unga märker orden

Henning Årman - 17 juli 2017

I Sydafrika demonstrerar studenterna för bättre studiemedel, mindre engelska och antikoloniala...

Läs mer...