IStockholm stad finns de hårdaste grafittireglerna i hela Sverige.Det innebar ettoväntat motstånd när Riksteatern ville göra reklam för sin nyagatukonstsatsning Art of the streets. Stockholm stad satte stopp fördet hela genom att förvägra Riksteatern att använda stadensreklampelare för att informera om den nya satsningen, eftersomreklamen bestod av just grafitti. Teatern fick höra att reklamenbröt mot stadens policy mot grafitti. Till Flamman sägerRiksteaterns producent Ceylan Holago att det handlar om estetiskcensur.

Kanskehar Holago rätt. Och i så fall tyder det kanske så att Stockholmstads beslut inte är så mycket att uppröras över. Kultur somupprör och motarbetas väcker känslor och dessa känslor leder tillatt konsten och kulturen utvecklas och frodas. Det finns en poängmed det. Alla gillar en underdog, utom de som känner sig hotade attbli bitna av den. Hundskräcken i detta fall är att grafitti i detoffentliga rummet skulle uppmuntra unga att måla just grafitti. Menkan det inte vara tvärt om då? Att revolutioner sällan genomförsi demokratier därför att där är det tillåtet att påverkasamhället i den riktning man vill, och alla har lika stor chans attgöra det (förvisso en sanning med modifikation och inte heltobetydliga detaljer som pengar). Censur triggade den ryska kulturellamotståndsrörelsen under 1980talet, censur föder kampvilja. Ochvisst ska man kanske kämpa för sin konst men kanske inte för attdet ska vara legalt att utöva den. Det borde nog vara en viktigprincip i samhället trots allt.

Visstkan grafittimotståndarna hävda att det inte finns något empirisktstöd för att lagliga grafittiväggar och mer utrymme åtgrafittikonsten skulle minska den olagliga grafittin. Men det finnsheller inget empiriskt stöd för att det skulle vara tvärt om.Dessutom bör man nog ta i beaktande att den kulturella fördumningensker när människor inte själva får utöva de konstformer de villutan tvingas konsumera massproducerad kultur för att det är detenda lagliga eller legitima.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Klass med nio liv (intervju)

Beverly J Silver - 29 december 2016

Fackligt folk i USA på 1920-talet hade inte många skäl för optimism. Medlemstalen hade rasat, och...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Klokt tänkt om miljön

Åke Kilander - 29 december 2016

Marxistisk analys behövs för att reda ut de ekologiska frågorna. Åke Kilander rekommenderar...

Läs mer...