IStockholm stad finns de hårdaste grafittireglerna i hela Sverige.Det innebar ettoväntat motstånd när Riksteatern ville göra reklam för sin nyagatukonstsatsning Art of the streets. Stockholm stad satte stopp fördet hela genom att förvägra Riksteatern att använda stadensreklampelare för att informera om den nya satsningen, eftersomreklamen bestod av just grafitti. Teatern fick höra att reklamenbröt mot stadens policy mot grafitti. Till Flamman sägerRiksteaterns producent Ceylan Holago att det handlar om estetiskcensur.

Kanskehar Holago rätt. Och i så fall tyder det kanske så att Stockholmstads beslut inte är så mycket att uppröras över. Kultur somupprör och motarbetas väcker känslor och dessa känslor leder tillatt konsten och kulturen utvecklas och frodas. Det finns en poängmed det. Alla gillar en underdog, utom de som känner sig hotade attbli bitna av den. Hundskräcken i detta fall är att grafitti i detoffentliga rummet skulle uppmuntra unga att måla just grafitti. Menkan det inte vara tvärt om då? Att revolutioner sällan genomförsi demokratier därför att där är det tillåtet att påverkasamhället i den riktning man vill, och alla har lika stor chans attgöra det (förvisso en sanning med modifikation och inte heltobetydliga detaljer som pengar). Censur triggade den ryska kulturellamotståndsrörelsen under 1980talet, censur föder kampvilja. Ochvisst ska man kanske kämpa för sin konst men kanske inte för attdet ska vara legalt att utöva den. Det borde nog vara en viktigprincip i samhället trots allt.

Visstkan grafittimotståndarna hävda att det inte finns något empirisktstöd för att lagliga grafittiväggar och mer utrymme åtgrafittikonsten skulle minska den olagliga grafittin. Men det finnsheller inget empiriskt stöd för att det skulle vara tvärt om.Dessutom bör man nog ta i beaktande att den kulturella fördumningensker när människor inte själva får utöva de konstformer de villutan tvingas konsumera massproducerad kultur för att det är detenda lagliga eller legitima.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...