Det har imedia framställts som att Anders Breivik, den norske terroristen somutförde attentaten i Oslo och på Utøya är högerextremist. Detstämmer visserligen men han är en sorts högerextremist som vitidigare till stor del varit förskonade från. Jag vill försöka kastaljus över den nya högerextremismen som Breivik representerar.

Få kan ha undgått hur de storasvenska och norska högerextrema organisationerna tagit kraftigtavstånd från attentaten i Norge. Samtidigt bär dessa attentat entydlig högerextrem adressat. Anledningen till avståndstagandet inomextremhögern i Sverige handlar främst om en ganska grundläggandeskillnad mellan dessa och Anders Breivik; synen på sionismen ochjudarna. Här finns två antagonistiska uppfattningar i ideologiskaden ideologiska frågan. Breivik och högerpopulistiska partier somSverigedemokraterna och Fremskrittspartiet är Israelvänner därföratt Israel är den enda kraften i Mellanöstern som slår motaraberna, muslimerna med deras ordval (även om alla araber faktisktinte är muslimer). Den andra sidan, den klassiska högerextremismenmed djupa rötter i nationalsocialismen hävdar däremot att man börstödja exempelvis palestiniernas sak eftersom de slåss motsionisterna. Vad som här blandas ihop är sionism och semitism.Intressant att notera är att den antiislamistiska extremhögern haren tendens att dras just till proisraeliska grupper, ett klassisktexempel är sverigedemokraten Kent Ekeroth som är en hängivenproisrael.

När det gäller det ideologiska såpåstår Breivik också att han varit i kontakt med English DefenceLeague (EDL). Huruvida detta är sant eller inte vet vi inget om.Däremot kan konstateras att EDL är just den typ av organisation somutgör den nya extremhögerm, inte antisemitisk utan antiislamistisk.

Högerpopulism har även tidigareinspirerat till terrordåd, exempelvis i Sverige när lasermannenJohn Ausonius inspirerades av det samhällsklimat som skapades avBerts och Ians Ny Demokrati men han var aldrig medlem i partiet.

Frågan är om inte denantiislamistiska högerextremismen kommer att ta sig just denna typav uttryck, som John Ausonius och Anders Breivik, personer snarare änorganisationer. Även här finns en skillnad mot den antisemitiskahögerextremismen där politiska attentat utförs av och i namn avorganisationer. En person eller ett fåtal personer behöver juheller inte ha en organisations eller ett partis uppdrag utan det kanräcka med att ha dess underförstådda stöd, eller tro sig ha det.

Den fråga vi också bör ställa oss idagsläget är också huruvida de högerpopulistiska partierna iEuropa kan lastas för Anders Breiviks attentat i Norge?Sverigedemokraterna i Sverige har tidigare försökt att svära sigfria från ansvar för att det finns ett samband mellanhögerpopulistiska partiers framväxt och framgång och vad människorgör med deras idéer. "Skjut inte budbäraren...". Man försökerpå sätt och vis att svära sig fria från sin egen nationalistiskaideologi genom att göra sin åsikt till folkets och säga att "visäger bara vad folket tycker". Därmed är handlingar som denBreivik utförde i Norge inte resultat av ett partis eller enrörelses politik utan ett resultat av uppfattningar som är vittspridda och vedertagna.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...