Popgruppen som inte fick vara med – ABBA och musikrörelsen, rond 2

 Dela länken
FaceBook  Twitter  

Den 23/6 skriver journalisten ElinaWessman initierat i Aftonbladet om Björn Ulvaeus, Benny Andersson,Agneta Fältskog och Anne-Frid Lyngstads hårdföra politiska agendasom tydligt ska ha framgått i supergruppen ABBA:s musik. "Manuppfattade det som enkelt och glättigt när det inte alls var det ",menar Björn Ulvaeus.

Frågan är alltså följande: varStickan Anderssons supergrupp en politisk propagandaapparat? Och i såfall för vad? Ulvaeus påstår att exempelvis låten The visitorsbeskriver det kalla krigetsbaksida och förtrycket i Sovjetunionen. En intressant vinkel på enlåt med textrader som:
I hear the doorbell ring andsuddenly the panic takes me

The sound so ominously tearingthrough the silence
I cannot move
I'm standing
Numb and frozen

Jag ärhelt beredd att hålla med Ulvaeus i just detta specifika fall. Mensamtidigt; ABBA är mer synonymt med helt andra texter, helt andralåtar än The visitorsfrån skivan med samma namn från november 1981. ABBA:s mest kändalåt är väl antagligen DancingQueen,en låt som kanske snarare gör att Benny Andersson idag skänkerpengar till Feministiskt initiativ än är en slagkraftig politisklåt:
Youcome in to look for a king
Anybody could be that guy
Night isyoung and the music's high

-Jag är övertygad om att det var många som inte ens uppfattade vaddet handlade om, för det var ju ABBA, och det fanns ju inte sådanaundertexter där, tyckte man. Det var vår förbannelse, att manuppfattade det som enkelt och glättigt när det inte alls var det,sägerUlvaeus i ett pressmeddelande. Att döma av texten Dancing queen,Ring ring eller Waterloo stämmer Ulvaeus påstående ganska dåligtöverens med verkligheten, men försöket att "politisera" ABBA iefterhand kan ha sina förklaringar.

Mankanske inte kan döma ABBA allt för hårt, kanske försöker de nu,2011, tillskansa sig en liten tillhörighet till musikrörelsen, enrörelse som i grunden var politisk och det både i ord och handling.Kanske kände man helt enkelt att man inte fick plats. Men å andrasidan tror jag att det var tur att ABBA inte var en del avmusikrörelsen heller, både för dem och för rörelsen.Sammanfattningsvis kan man nog säga att ABBA inte var någotpolitiskt band. Det var det som stack så mycket i ögonen påmusikrörelsen att den faktiskt lyckades åstadkomma väldigt mycketbra musik av ren irritation över ABBA:s naivitet. Utan ettsmåborgerligt och politiskt blint ABBA hade Sverige aldrig fått denunderfundiga och odödliga låten Dointhe omoralisk schlagerfestivalav och med Sillstryparen:
Ochhär kommer ABBA i kläder av plast
Lika döda som sillkonserver
De skiter också i allt vill göra snabba stol
Det pyr i minafranska nerver

Kommentarer   

 
0 #1 torgny björk 2011-07-03 21:22
I förhållande till kolleger med kooperativa eller
kollektiva strävanden i musiklivet - exempelvis
YTF (yrkestrubadurerna)- var Björn och Benny
klart negativa. Det finns det dokumentaion på.
Om de var på Reagans linje i.förh.till Polen o.a.
öststater och idag stöder exempelvis Gudrun S
så verkar det vara en uppseendeväckande
sinnesförändring kanske orsakad av det omskrivna
anderssonska vemodet.
Citera
 

Ett urval andra artiklar av samma författare

En lans för Lööf

publicerad i Clartébloggen 26 maj 2016

Sekularism på avvägar 

publicerad i Clartébloggen 19 november 2015

Organisering 2.1?

publicerad i Clartébloggen 26 november 2014

Svenska vapen till diktatur (igen)

publicerad i Clartébloggen 3 september 2014

Kulturen är själva golvet

publicerad i 3/13 Östeuropa 29 december 2013

Clarté som fredsrörelse

publicerad i Clartébloggen 19 februari 2013

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016