Glöm inte att ha ljudet på i din webbläsare.

Beställ nya numret av Clarté!

 

Den 23/6 skriver journalisten ElinaWessman initierat i Aftonbladet om Björn Ulvaeus, Benny Andersson,Agneta Fältskog och Anne-Frid Lyngstads hårdföra politiska agendasom tydligt ska ha framgått i supergruppen ABBA:s musik. "Manuppfattade det som enkelt och glättigt när det inte alls var det ",menar Björn Ulvaeus.

Frågan är alltså följande: varStickan Anderssons supergrupp en politisk propagandaapparat? Och i såfall för vad? Ulvaeus påstår att exempelvis låten The visitorsbeskriver det kalla krigetsbaksida och förtrycket i Sovjetunionen. En intressant vinkel på enlåt med textrader som:
I hear the doorbell ring andsuddenly the panic takes me

The sound so ominously tearingthrough the silence
I cannot move
I'm standing
Numb and frozen

Jag ärhelt beredd att hålla med Ulvaeus i just detta specifika fall. Mensamtidigt; ABBA är mer synonymt med helt andra texter, helt andralåtar än The visitorsfrån skivan med samma namn från november 1981. ABBA:s mest kändalåt är väl antagligen DancingQueen,en låt som kanske snarare gör att Benny Andersson idag skänkerpengar till Feministiskt initiativ än är en slagkraftig politisklåt:
Youcome in to look for a king
Anybody could be that guy
Night isyoung and the music's high

-Jag är övertygad om att det var många som inte ens uppfattade vaddet handlade om, för det var ju ABBA, och det fanns ju inte sådanaundertexter där, tyckte man. Det var vår förbannelse, att manuppfattade det som enkelt och glättigt när det inte alls var det,sägerUlvaeus i ett pressmeddelande. Att döma av texten Dancing queen,Ring ring eller Waterloo stämmer Ulvaeus påstående ganska dåligtöverens med verkligheten, men försöket att "politisera" ABBA iefterhand kan ha sina förklaringar.

Mankanske inte kan döma ABBA allt för hårt, kanske försöker de nu,2011, tillskansa sig en liten tillhörighet till musikrörelsen, enrörelse som i grunden var politisk och det både i ord och handling.Kanske kände man helt enkelt att man inte fick plats. Men å andrasidan tror jag att det var tur att ABBA inte var en del avmusikrörelsen heller, både för dem och för rörelsen.Sammanfattningsvis kan man nog säga att ABBA inte var någotpolitiskt band. Det var det som stack så mycket i ögonen påmusikrörelsen att den faktiskt lyckades åstadkomma väldigt mycketbra musik av ren irritation över ABBA:s naivitet. Utan ettsmåborgerligt och politiskt blint ABBA hade Sverige aldrig fått denunderfundiga och odödliga låten Dointhe omoralisk schlagerfestivalav och med Sillstryparen:
Ochhär kommer ABBA i kläder av plast
Lika döda som sillkonserver
De skiter också i allt vill göra snabba stol
Det pyr i minafranska nerver

Kommentarer

0 #1 torgny björk 2011-07-03 21:22
I förhållande till kolleger med kooperativa eller
kollektiva strävanden i musiklivet - exempelvis
YTF (yrkestrubadurerna)- var Björn och Benny
klart negativa. Det finns det dokumentaion på.
Om de var på Reagans linje i.förh.till Polen o.a.
öststater och idag stöder exempelvis Gudrun S
så verkar det vara en uppseendeväckande
sinnesförändring kanske orsakad av det omskrivna
anderssonska vemodet.

Kommentarer kan inte längre lämnas till denna artikel.

Nytt på Clartébloggen

Reformister, revolutionärer och historiens dynamik. Svar till Benny Andersson

Peter Sundborg - 15 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. Läget inför oktoberrevolutionen. Benny Andersson påstår, om jag fattat rätt, att bolsjevikernas...

Läs mer...

Imperialismen, teori och verklighet. Svar till Peter Sundborg del tre

Benny Andersson - 11 januari 2018

Denna artikel ingår i en diskussionsserie som inleddes i samband med utgivningen av Clarté 3 - 2017 Hundraåringen som försvannHundraåringen som försvann - Nya rön om ryska revolutionen. Här hittar du seriens övriga artiklar. I slutet av 1800-talet hade kapitalismen, enligt Lenin och många andra...

Läs mer...

Återkommunalisera eller förstatliga välfärdsföretag i offentliga sektorn

Martin Oskarsson - 11 januari 2018

En granskning av 1181 så kallade välfärdsföretag visar att deras vinster ökade med en procent mellan 2014 och 2015 till 8,8%. Några av de största capio och praktikertjänst gick med 8,2 respektive 9,2 %. Det är ingen dålig rörelsemarginal som uppnås med hjälp av våra skattepengar. Man kan tjäna...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 3/17 Hundraåringen som försvann

Bildtext

Bolsjevikernas ryska tankerötter

Markku Kivinen - 26 december 2017

Bolsjevikerna såg sin revolution genom motsatspar: vetenskap-tro, proletariat-borgerskap,...

Läs mer...

Bildtext

Finlands borgerlighet efter 1917

Anders Persson - 26 december 2017

Dags att hitta en ny beskyddare.

Läs mer...