En del av oss minns kanske när Roy och Roger på "Macken" början av 90-talet diskuterade EU? Roger hade fått en släng av EUforin i massmedia, i näringslivet och i de flesta politiska partiernas retorik, men Roy var skeptisk: "Nä, de där med EU skiiter vi i - den är för di fiina pojkarna, di som kan äta vetebulle utan att kladda ner den med spillolja!" Många av oss håller fortfarande med Roy, åtminstone hemma i köket.
Det tog många år innan opinionsstödet för EU än en gång nådde upp till den storlek som det hade just den vecka 1994 då Sverige mer eller mindre skrämdes in i unionen. Och röstar till EU-parlamentet gör vi i stor utsträckning med fötterna.
2003 misslyckades det politiska och ekonomiska etablissemanget, trots ett massivt pådrag för att få med oss i EMU - som syftade till att genom inträdet eurozonen än mer göra oss till en integrerad del av ett Europas Förenta Stater. En del av äran av att Sverige röstade nej tillfaller en grupp av förutseende ekonomer och ekonomihistoriker, t ex den numera åter mera aktiva Lena Sommestad, men också Lundaprofessorn Jonas Ljungberg, som gav ut den EMU-kritiska samlingsvolymen Eurons Pris. Man påtalade redan då att kriser som dagens inom det utvidgade EU, skulle uppstå genom unionens karaktär av ett samarbete mellan en handfull hajar och ett tjog sardiner.
När euron infördes i nya medlemsländer med låg produktivitet (som te x i Östeuropa eller Grekland) fick dessa länder en valuta som var långt högre värderad än deras tidigare nationella valutor - och högre än vad deras reala ekonomier hade täckning för. Därtill fick man en lägre ränta och gyllene tider för såväl som låntagare - men framför allt för bankerna vars utlåning kunde öka. Resultatet blev en övergående ekonomisk hausse och ökad skuldsättning i länder som Grekland, Spanien, Portugal och Irland.
När krisen slog till hotar nu statsbankrutter - idag i Grekland. Nu kräver EU:s ledare och centralbank att arbetare och pensionärer i Grekland skall dra åt svångremmen, sänka löner och pensioner och sälja ut sin kollektiva egendom till privata kapitalister. Det kräver i och för sig alltid borgerliga ekonomer att de skall göra. Men när Grekland sparar drivs man bara allt djupare ner i ekonomisk kris och ökad arbetslöshet, eftersom landet på grund av sin låga produktivitet i kombination men en högt värderade valuta inte kan konkurrera på exportmarknaderna. Genom medlemskapet i EMU och Eurozonen är landet nämligen förbjudet att göra som Sverige, när vi var illa skuldsatta i början av 90-talet: Devalvera - och få fart på hjulen genom att göra exporten billigare och importen dyrare.
Den svenska EMU-kramande pressen hade genast diagnosen för Greklands del klar: " Mentaliteten Greklands problem", "Misstro och kortsynthet bakom Greklands kris"...etc. Greklands folk skulle främst genom korruption och inkompetens ha försatt sig i en omöjlig situation som man nu måste ta sig ur - d v s genom att det folk, som knappast skördat så mycket vinning av eurointrädet, skall acceptera att bli utan arbete eller, om de är gynnade, få arbeta mot mindre lön. Detta kallas inre devalvering som eufemismen numera lyder. De som demonstrerar på gatorna kallas ansvarslösa - framför allt sådana som redan kräver utträde ur EMU eller t o m ur EU.
Säga vad man vill om dem, det är i alla fall modigt av t ex Jan Björklund, Birgitta Ohlsson och SAP:s ledare att ännu idag beklaga att Sveriges folk satte stopp för EMU-inträde.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

18 Juli 1917, Finlands första självständighetsförklaring?

Anders Björnsson - 17 juli 2017

Juli 1917 var en orolig månad i det ryska riket. Folk demonstrerade på gator och torg, särskilt i huvudstaden Petrograd, det strejkades, landsbygden jäste, soldater övergav fronten. Den provisoriska regeringen under kadetpolitikern furst Gregorij Lvov var oförmögen att styra landet, dra Ryssland...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Öppet mål för arbetarrörelsen (intervju)

Mats Wingborg - 29 december 2016

Mats Wingborg om SD, alliansen och Svenskt Näringsliv _ Öppet mål för arbetarrörelsen.

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...