Om eurons kris

 Dela länken
FaceBook  Twitter  
En del av oss minns kanske när Roy och Roger på "Macken" början av 90-talet diskuterade EU? Roger hade fått en släng av EUforin i massmedia, i näringslivet och i de flesta politiska partiernas retorik, men Roy var skeptisk: "Nä, de där med EU skiiter vi i - den är för di fiina pojkarna, di som kan äta vetebulle utan att kladda ner den med spillolja!" Många av oss håller fortfarande med Roy, åtminstone hemma i köket.
Det tog många år innan opinionsstödet för EU än en gång nådde upp till den storlek som det hade just den vecka 1994 då Sverige mer eller mindre skrämdes in i unionen. Och röstar till EU-parlamentet gör vi i stor utsträckning med fötterna.
2003 misslyckades det politiska och ekonomiska etablissemanget, trots ett massivt pådrag för att få med oss i EMU - som syftade till att genom inträdet eurozonen än mer göra oss till en integrerad del av ett Europas Förenta Stater. En del av äran av att Sverige röstade nej tillfaller en grupp av förutseende ekonomer och ekonomihistoriker, t ex den numera åter mera aktiva Lena Sommestad, men också Lundaprofessorn Jonas Ljungberg, som gav ut den EMU-kritiska samlingsvolymen Eurons Pris. Man påtalade redan då att kriser som dagens inom det utvidgade EU, skulle uppstå genom unionens karaktär av ett samarbete mellan en handfull hajar och ett tjog sardiner.
När euron infördes i nya medlemsländer med låg produktivitet (som te x i Östeuropa eller Grekland) fick dessa länder en valuta som var långt högre värderad än deras tidigare nationella valutor - och högre än vad deras reala ekonomier hade täckning för. Därtill fick man en lägre ränta och gyllene tider för såväl som låntagare - men framför allt för bankerna vars utlåning kunde öka. Resultatet blev en övergående ekonomisk hausse och ökad skuldsättning i länder som Grekland, Spanien, Portugal och Irland.
När krisen slog till hotar nu statsbankrutter - idag i Grekland. Nu kräver EU:s ledare och centralbank att arbetare och pensionärer i Grekland skall dra åt svångremmen, sänka löner och pensioner och sälja ut sin kollektiva egendom till privata kapitalister. Det kräver i och för sig alltid borgerliga ekonomer att de skall göra. Men när Grekland sparar drivs man bara allt djupare ner i ekonomisk kris och ökad arbetslöshet, eftersom landet på grund av sin låga produktivitet i kombination men en högt värderade valuta inte kan konkurrera på exportmarknaderna. Genom medlemskapet i EMU och Eurozonen är landet nämligen förbjudet att göra som Sverige, när vi var illa skuldsatta i början av 90-talet: Devalvera - och få fart på hjulen genom att göra exporten billigare och importen dyrare.
Den svenska EMU-kramande pressen hade genast diagnosen för Greklands del klar: " Mentaliteten Greklands problem", "Misstro och kortsynthet bakom Greklands kris"...etc. Greklands folk skulle främst genom korruption och inkompetens ha försatt sig i en omöjlig situation som man nu måste ta sig ur - d v s genom att det folk, som knappast skördat så mycket vinning av eurointrädet, skall acceptera att bli utan arbete eller, om de är gynnade, få arbeta mot mindre lön. Detta kallas inre devalvering som eufemismen numera lyder. De som demonstrerar på gatorna kallas ansvarslösa - framför allt sådana som redan kräver utträde ur EMU eller t o m ur EU.
Säga vad man vill om dem, det är i alla fall modigt av t ex Jan Björklund, Birgitta Ohlsson och SAP:s ledare att ännu idag beklaga att Sveriges folk satte stopp för EMU-inträde.

Ett urval andra artiklar av samma författare

Springtime for Hitler?

publicerad i Clartébloggen 22 januari 2017

Ledare - Dumpad livslön

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

Ur hästens mun

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

En from förfalskning

publicerad i Clartébloggen 14 december 2016

Vårt folk???

publicerad i Clartébloggen 27 november 2016

Fidel dog igår

publicerad i Clartébloggen 26 november 2016

Dylan: Vår granne, busen

publicerad i Clartébloggen 11 november 2016

En bitter man

publicerad i Clartébloggen 30 oktober 2016

Amerikanska Jeans (Anmälan)

publicerad i Clartébloggen 4 oktober 2016

RT+svensk extremhöger=Sant?

publicerad i Clartébloggen 3 oktober 2016

Ännu en fjättrad folktribun

publicerad i Clartébloggen 11 september 2016

Carolas framgångssaga

publicerad i Clartébloggen 8 september 2016

Så möter vi det ryska hotet

publicerad i 2/16 Robotarna 4 augusti 2016

Ditt nya hem

publicerad i 1/16 Någonstans att bo 15 juni 2016

Ett generöst förslag?

publicerad i Clartébloggen 30 mars 2016

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016