Slaget om Libyen rasar vidare. Medan bomberna faller allt intensivare över Tripoli har krigsrubrikerna försvunnit från våra oförvitliga och sanningssökande medier. Även vår egen bombvänster tycks ha tagit sin Mats ur skolan. Det scenario som sansade bedömare målade upp när Frankrike, USA och Storbritannien inledde sin vettlösa bomkampanj har blivit verklighet: ett ursinnigt och utdraget attackerande där infrastrukturen i ett, trots allt, litet land i den så kallade tredje världen sakta mals sönder för att få en förhatlig regim på knä. Att i det läget ropa på mer bomber kan vara utmanande, bättre då att tiga. I eftertankens kranka blekhet överväger till och med vårt stolta Vänsterparti att dra tillbaka stödet till våra svenska demokratikämpar i uniform. 

- Vi har sagt att vi inte ser argument för att förlänga flyginsatsen, säger Hans Linde, utrikespolitisk talesman för (V) angående Libyen.
Några argument för ett flygförbud över Libyen har förstås aldrig funnits, utom de dolda skäl våra oförvitliga och sanningssökande medier i skön förening med bombvänstern nogsamt underviker att nämna.
Det är nämligen något av historiens ironi att det afrikanska äventyr som inleddes 1992 kan sägas ha nått sin kulmen när en europeisk Ariane-raket i augusti förra året sköts upp från den franska rymdbasen i Kourou i Franska Guyana. 33 minuter senare placerades den afrikanska kommunikationssatelliten QAF 1R i rymden. Med denna satellit kunde afrikanska länder inte bara tillförsäkra sig oberoende kommunikationer utan också slippa de avgifter på 100-tals miljoner dollar de tidigare årligen tvingats betala till västerländska teleföretag. Den digitala klyfta som skiljer länder i Syd från länder i Nord hade äntligen, åtminstone delvis, överbryggats. Med QAF 1R skapades förutsättningarna för billiga, säkra kommunikationer över den afrikanska kontinenten på såväl kontinental som regional och lokal nivå. När afrikanska länder 1992 bildade Rascom för att säkra sina kommunikationer trodde man att det skulle bli lätt att finansierar projektet. Västländer med gott om pengar brukade ju alltid tala om - gärna på FN-konferenser - vikten av att överbrygga kommunikationsklyftan. Men Världsbanken och andra västliga finansieringsorgan drog hela tiden saken i långbänk och det var först när Libyen sköt till 300 miljoner dollar som projektet kunde förverkligas.
De 30 miljarder dollar som Obama, Sarkozy och Cameron nu stulit från Libyen tillhör den libyska centralbanken och är ämnade för olika afrikanska integrationsprojekt. Några av nyckelinstitutionerna i detta bygge är den Afrikanska investeringsbanken i Sirte, den tilltänkta Afrikanska valutafonden i Yaoundé och den Afrikanska centralbaken i Abuja. Den sistnämnda har bland annat planer på att ge ut en gemensam afrikansk valuta som onekligen skulle påskynda en afrikansk integration och också göra kontinenten mer oberoende av västliga organ som Världsbanken och Internationella valutafonden. Dessutom skulle det innebära dödsstöten för det monetära samarbetet i Västafrika, där Frankrike infört CFA-francen för att behålla den ekonomiska kontrollen över länderna i regionen. Inte undra på att Sarkozy ansåg sig ha en gås oplockad med Gaddafis Libyen. Likaså avlägsnade Frankrike Laurent Gbagbo - en lokal motståndare mot Frankrikes imperieplaner i Elfenbenskusten - och installerade marionetten Alassane Ouattara.
Men när de tre musketörerna, Sarkozy, Obama och Cameron ger sig ut på nya rövarstråt är det saftigare krigsbyten som hägrar. I Algeriet håller just nu den första helt Afrikabyggda satelliten på att tillverkas. Algeriet har också enorma summor oljepengar fonderade - uppemot 150 miljarder euro - som kan komma att användas för fortsatt afrikansk integration. Nato-bomber över Algeriet behöver alltså inte förvåna någon - inte heller att sorgliga skepnader inom svensk och europeisk vänster i så fall åter fäller lansen för att slåss mot väderkvarnarna.

Kommentarer   

#2 Jorge Capelán 2011-05-31 04:16
"Flyginsats"? Om det hade handlat om andra, sk privata angelägenheter, skulle vilken amatörpsykolog som helst ha ropat "rationalisering!", "förnekelse!", osv. Men eftersom det handlar om ett yppade om "humanitära" "insatser" från en sk "folkvald" i en sk "västerländsk demokrati" så låter uttrycket fullständigt förnuftigt, rationellt, ja, till och med progressivt. Försök å andra sidan föreställa er vilka argument som skulle kunnat övertyga v-ledningen att fortsätta med slaktet mot det libyska folket, eftersom partiet är tydligen för att slakta fjärran folk från luften.
Citera
#1 Carlinge Wisberg 2011-05-30 00:03
Vänsterpartiets märkliga ställningstagande i Libyenfrågan kan inte sägas vara annat en politisk kollaps för partiet. I den antiimperialistiska kampen måste Vänsterpartiet betraktas som ickeexisterande.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Timothy Snyder sprider myter

Daniel Lazare - 29 december 2016

Partisaner, judiska motståndsrörelser i och inte minst Sovjet drog lika mycket elände över...

Läs mer...

Bildtext

Nationalstaten död? Men den rör ju på sig!

Daniel Hedlund - 29 december 2016

Det sägs att nationalstaten är överspelad och att kapitalisterna har blivit globalister. Tvärtom,...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...