Recension:En libertarians memoarer

 Dela länken
FaceBook  Twitter  
"Det du inte såg" Patrik Sjöberg och Markus Lutteman; Norstedt 2011; 413 s. är Sjöbergs andra självbiografi - inte illa för en 45-åring! Den kommer 24 år efter hans idrottsliga höjdpunkt (2,42 den 30/6 1987) och 13 år efter slutet av hans karriär. Boken verkar säljas som ett pedofiloffers berättelse, men den kan framför allt läsas om en skildring av tillståndet inom elitidrotten under de decennier under slutet av 1900-talet då utövarna definitivt förlorade sin oskuld. Och bejakade den utveckling som gjorde dem till springande, hoppande och bollande entreprenörer.
Jan Niklas Patrik Sjöberg var i detta avseende en föregångsman. Han föddes i Högsbo utanför Göteborg 1965 som den andra av två söner i en familj, där fadern var vid posten och modern socialarbetare, som så småningom läste vidare till fil.kand. Familjen splittrades då Patrik var i tvåårsåldern, varefter Patrik till en början hade liten och otillfredsställande kontakt med fadern, som i tioårsåldern upphörde helt, enligt sonens utsago pga ömsesidigt ointresse.
Till skillnad från sin välartade bror hade Patrik, och erbjöd, avsevärda problem socialt och inte minst i skolan, vilket medförde att hans utbildning blev allvarligt lidande. Då han redan i den tidiga puberteten ansågs vara extremt lovande som hoppare (han hoppade 2.10 i höjd redan som 14-åring och skulle så småningom hoppa uppåt 8 meter i längd och 15.30 i tresteg) blev denna talang en ursäkt för att inte bry sig om studierna. Han sade tidigt, i likhet med många yngre deltagare i Idol eller Talang, att han helt skulle satsa på att försörja sig på sin speciella gåva och därvid tjäna ihop ett tillräckligt kapital. Allt annat var av sekundärt intresse. Det handlade inte primärt om lättja - bara om trångsynthet och egotrippning. När t ex Christian Ohlsson sade om sina framgångar i tresteggropen att han inte förstod folk som tyckte att han var så märklig - "Jag springer som fan, tar tre steg och hamnar i en grusgrop , det är ju inte så att jag löst cancerns gåta eller så!"- var detta ett tänkande som var den unge Sjöberg främmande. Min talang är min vara, och den skall jag sälja så dyrt som möjligt så länge den består. Därefter kan jag leva på investerade pengar och mitt kändisskap - tycks Sjöberg ha kommit fram till.
I hans omgivning fanns det uppenbarligen folk som hade en liknande inställning som han och betraktade även den närmaste omgivningen som medel för sitt eget främjande och eller njutning. Utan berättelsen om den för länge sedan avlidne tränaren/styvfadern Viljo Nousiainens pedofili och sannolikt homosexualitet, och det högst tidsenliga ståhejet i media om detta, skulle väl knappats boken sålt så bra. Det rör sig för Sjöbergs del om icke-våldsamma, men dock övergrepp, som ägt rum för drygt 30 år sedan. Offret identiferade enligt egen utsago dem själv som sådana vid början av 80-talet och avbröt dem, vilket under minst 15 år ytterligare inte hindrade samarbete dem emellan. Det måste bedömas osannolikt att Sjöberg inte därvid hade noterat att Nousianen gjorde samma sak med en del av den mängd småpojkar han i ÖIS helst alltid omgav sig med. Så mindre som Patriks mor förenades med Nousiainen i ett vitt och temporärt resonemangsäktenskap, uppenbarligen för att han på heltid kunna ha tillgång till Patrik, vilken följde med honom efter skilsmässan.
Sjöberg nämner upprepade gånger som en självkarakteristik att han visserligen ser ett och annat skumt, men har som princip att låta var och en sköta sig själv. Det låter i första hand som en extrem libertariansk bekännelse, främst syftande på de ekonomiska ljusskygga transaktioner och det drogmissbruk han iakttagit och själv i decennier initierat eller tagit del i. Men i sammanhanget är det nog ett senkommet försök att urskulda sig för att delvis i eget intresse låta Nousiainens övergrepp mot andra hålla på - och nu tjäna en sista hacka på dem.
Hade det rört sig om någon annan än Sjöberg hade man kunnat köpa naturliga förklaringar till hans 30-åriga tystnad. T ex att det skulle ha rört sig om psykologisk blockering och skamkänslor. Man bör också undra varför han just nu bryter tystnaden. Kanske skedde det eftersom det är viktigt för en f d storstjärna att inte komma som nummer två med sin berättelse. Ty nummer två får inte äran, men dubbla skammen, av avslöjandet. Sjöberg har tydligen varit noga med att inte bli nummer två.
Författaren kan tidigt varit medveten om vilket spel han spelade med i. Det framgår av hans bok att han har en närmast perfekt kunskap om alla moraliskt och politiskt korrekta värderingar som finns i vårt samhälle. Han säger sig dela dem - det är bara det, att han inte anser att de bör tillämpas på honom själv, inte ens när det gäller en felparkering. Det var/är inte hans intellekt eller kunskap det är fel på - utan på hans extrema självcentrering, pengagalenskap och egoism.
Patrik Sjöberg var en av de första genuina 80-talsmänniskorna i Sverige - låt oss hoppas att Blondinbella var den sista. Skillnaden var bara att Sjöberg verkligen hade en unik talang, tränade hårt och hoppade 2,42 - hur tungt nu detta väger inför Sankte Per?

 

Ett urval andra artiklar av samma författare

Springtime for Hitler?

publicerad i Clartébloggen 22 januari 2017

Ledare - Dumpad livslön

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

Ur hästens mun

publicerad i 3/16 Slaveriets republik 27 december 2016

En from förfalskning

publicerad i Clartébloggen 14 december 2016

Vårt folk???

publicerad i Clartébloggen 27 november 2016

Fidel dog igår

publicerad i Clartébloggen 26 november 2016

Dylan: Vår granne, busen

publicerad i Clartébloggen 11 november 2016

En bitter man

publicerad i Clartébloggen 30 oktober 2016

Amerikanska Jeans (Anmälan)

publicerad i Clartébloggen 4 oktober 2016

RT+svensk extremhöger=Sant?

publicerad i Clartébloggen 3 oktober 2016

Ännu en fjättrad folktribun

publicerad i Clartébloggen 11 september 2016

Carolas framgångssaga

publicerad i Clartébloggen 8 september 2016

Så möter vi det ryska hotet

publicerad i 2/16 Robotarna 4 augusti 2016

Ditt nya hem

publicerad i 1/16 Någonstans att bo 15 juni 2016

Ett generöst förslag?

publicerad i Clartébloggen 30 mars 2016

Prenumerera!

Aktuella bloggartiklar

Loretta Napoleonis bok Kidnappningsindustrin

Åke Kilander - 18 april 2017

Terrordådet i Stockholm den 7 april

Förbundsstyrelsen - 11 april 2017

Uttalande från Clartés stämma 2017

Clartéstämman - 28 mars 2017

Om hur SAP modigt kämpar mot en medvind

Hans Isaksson - 9 mars 2017

Inställda operationer

Dan Israel - 13 februari 2017

Om Nordirland, ett svar till Lennart Rahm

Kerstin Stigsson - 12 februari 2017

Håller borgarklassen på att ömsa skinn?

Benny Andersson - 5 februari 2017

Slutord, för den här gången

Benny Andersson - 29 januari 2017

Slutreplik till Kerstin Stigsson om Nordirland.

Lennart Rahm - 25 januari 2017

Strejk i Göteborgs hamn!

Webbredaktionen - 24 januari 2017

Springtime for Hitler?

Hans Isaksson - 22 januari 2017

Behöver Sverige invandrad arbetskraft?

Benny Andersson - 15 januari 2017

Passengers (Recension)

Daniel Hedlund - 5 januari 2017

En from förfalskning

Hans Isaksson - 14 december 2016