I gryningen den 10 juli 1943 skeppades USA:s 7:e armé under General Patton och den brittiska 8:e armén under Montgomery över från Libyen för att landstiga på Södra Sicilien och upprätta ett första brohuvud där. Det var inalles 160 000 man, burna av 3000 fartyg. De medförde tunga artilleripjäser och 400 stridsvagnar. Montgomerys pansar hade i oktober -november -42 vunnit ökenkriget mot Tysklands trupper. Något senare hade Eisenhower landstigit i Vichyregimens  Marocko och Algeriet - därmed skapande en fast punkt för öppnandet av en andra front på Västeuropas fastland.

För ändamålet medförde de båda arméerna även 6,6 miljoner matransoner, 5000 demonterade flygplan, nedpackade i lådor, 5000 brevduvor med skötare, och 144 000 kondomer m.m. Att dölja att den förväntade invasionen nu var på gång var självfallet inte möjligt. Sicilien hade, åtminstone sedan 700 år f.Kr, varit en klassisk inkörsport för invasioner av Europa söderifrån. Men om de allierade kunde få fienden att tro att invasionen denna gång skulle sättas in på något annat ställe - t ex via Greklands övärld och/eller via Sardinien och franska Rivieran -skulle detta dels skapa ett överraskningsmoment, dels förmå tyskarna att dra bort trupper från Sicilien till östra Medelhavet och sprida ut sina styrkor på en mycket bredare front.

Operation Mincemeat syftade just till att ge Hitler och hans krigsmakt denna felaktiga föreställning. Uppslaget kom, enligt Timesreportern Ben Macintyres dokumentärroman Operation Mincemeat (sv översättning på Ekerlids förlag 2010; 427s.) från amiral John Godfrey, chef för brittiska flottans underrättelsetjänst. Denne hade med hjälp av sin mera kände och omvittnat mera fantasifulle assistent, örlogskaptenen Ian Fleming (James Bonds andlige pappa) redan 1939 i en PM listat 51 mer eller mindre galna tips om hur fienden i det just påbörjade kriget skulle vilseföras. Som nummer 28 på listan fanns idén, som f ö hade hämtats från en samtida spionroman, om hur man klädde ut ett färskt lik i flygaruniform, sedan man proppat dess fickor fulla med falska, men trovärdiga, informationer och kastat ut vederbörande från ett flygplan att flyta i land på fiendens kust.

Så kom det sig att stackars Glyndwr Michael, en walesisk, utarmad, pga medfödd syfilis sannolikt förståndshandikappad före detta grovarbetare, sedermera tidvis dårhushjon och uteliggare i London gick till den historia, där han eljest definitivt inte hade hamnat. Detta sedan han under vintern 1942-43 tagit livet av sig med hjälp av råttgift. Michael försågs med flygarkläder, ID-kort, majors Grad, namnet Bill Martin, brev från den fiktiva fästmön Pam och från en bekymrad, men välbeställd, fiktiv fader. Framför allt fick han en fastkedjad dokumentportfölj innehållande tillräckligt skickligt hopkomna brev till de allierade generalerna Nye och Alexander, där visserligen inte den kommande invasionens skenmål öppet namngavs, men där dess verkliga mål, Sicilien, angavs som skenmål. Med hjälp av ubåt transporterades den allmera murkne och illaluktande Michael till Gibraltar sund, där han genast upphittades av en lokal fiskare. Via den lokala myndigheten och den spanska flottan, som försökte upprätthålla Francospaniens formella neutralitet, hamnade de medföljande dokumenten, med hjälp av på platsen befintliga naziagenter hos regeringsorganen - dvs hos den tyska underrättelsetjänsten.

Tyskarna svalde såväl bete, krok och lina. Operation Mincemeat lyckades. De tyska trupper, som till följd av densamma förflyttas till Östra Medelhavet fick vänta förgäves. De allierade  möttes den 10/7 på Sicilien av alltför klent motstånd för att kunna stå dem emot. Resten är välbekant historia. Om valda delar av operationen har redan på 50-talet berättats i böcker. De har också filmats.

Glyndwr Michael vilar på Huelvas katolska kyrkogård under en sten bekostad av Engelska staten - numera även under eget namn. Varje år nedlägger en engelsk dam blommor på graven. Det hade han nog aldrig kunnat drömma om.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Alexandra Kollontaj (t v), en av revolutionens ledare och folkkommissarie för sociala frågor.

Ryska revolutionen 100 år

Martin Fahlgren - 24 augusti 2017

I år är det 100 år sedan den ryska revolutionen ägde rum, en händelse som skakade om hela världen och som fick djupgående återverkningar på 1900-talets historia. Den inledde en epok av omvälvningar som ryckte loss en stor av mänskligheten ur kapitalismens grepp: Östeuropa (efter 2:a världskriget), Kina,...

Läs mer...

Antifascismen: En lidelsefull rörelse som aldrig lider

Alexandra Starud - 22 juli 2017

När vi talar från en position som antifascister talar vi inte sällan om dystopiska framtidsscenarion. Vi talar inte sällan om nazisternas våldsdåd och mord. Vi talar om fascismens framfart över europa och att trettiotalsretoriken kommit tillbaka. Därefter talar vi om strategier för att förhindra...

Läs mer...

Venezuela igen

Martin Fahlgren - 19 juli 2017

Utvecklingen i Venezuela är mycket kritisk. Det är därför viktigt att alla följa med i vad som håller på att ske: Hur arbetar reaktionen för att gripa makten, hur agerar "chavisterna" , hur beskrivs utvecklingen i vanliga massmedia? Hur det går för Venezuela kan spela stor roll för utvecklingen i...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Ledare - Reepalus linje 2

Mikael Nyberg - 29 december 2016

En bekant hamnade bredvid en höjdare från Wall Street vid en middag i New York. De kom in på de...

Läs mer...