I gryningen den 10 juli 1943 skeppades USA:s 7:e armé under General Patton och den brittiska 8:e armén under Montgomery över från Libyen för att landstiga på Södra Sicilien och upprätta ett första brohuvud där. Det var inalles 160 000 man, burna av 3000 fartyg. De medförde tunga artilleripjäser och 400 stridsvagnar. Montgomerys pansar hade i oktober -november -42 vunnit ökenkriget mot Tysklands trupper. Något senare hade Eisenhower landstigit i Vichyregimens  Marocko och Algeriet - därmed skapande en fast punkt för öppnandet av en andra front på Västeuropas fastland.

För ändamålet medförde de båda arméerna även 6,6 miljoner matransoner, 5000 demonterade flygplan, nedpackade i lådor, 5000 brevduvor med skötare, och 144 000 kondomer m.m. Att dölja att den förväntade invasionen nu var på gång var självfallet inte möjligt. Sicilien hade, åtminstone sedan 700 år f.Kr, varit en klassisk inkörsport för invasioner av Europa söderifrån. Men om de allierade kunde få fienden att tro att invasionen denna gång skulle sättas in på något annat ställe - t ex via Greklands övärld och/eller via Sardinien och franska Rivieran -skulle detta dels skapa ett överraskningsmoment, dels förmå tyskarna att dra bort trupper från Sicilien till östra Medelhavet och sprida ut sina styrkor på en mycket bredare front.

Operation Mincemeat syftade just till att ge Hitler och hans krigsmakt denna felaktiga föreställning. Uppslaget kom, enligt Timesreportern Ben Macintyres dokumentärroman Operation Mincemeat (sv översättning på Ekerlids förlag 2010; 427s.) från amiral John Godfrey, chef för brittiska flottans underrättelsetjänst. Denne hade med hjälp av sin mera kände och omvittnat mera fantasifulle assistent, örlogskaptenen Ian Fleming (James Bonds andlige pappa) redan 1939 i en PM listat 51 mer eller mindre galna tips om hur fienden i det just påbörjade kriget skulle vilseföras. Som nummer 28 på listan fanns idén, som f ö hade hämtats från en samtida spionroman, om hur man klädde ut ett färskt lik i flygaruniform, sedan man proppat dess fickor fulla med falska, men trovärdiga, informationer och kastat ut vederbörande från ett flygplan att flyta i land på fiendens kust.

Så kom det sig att stackars Glyndwr Michael, en walesisk, utarmad, pga medfödd syfilis sannolikt förståndshandikappad före detta grovarbetare, sedermera tidvis dårhushjon och uteliggare i London gick till den historia, där han eljest definitivt inte hade hamnat. Detta sedan han under vintern 1942-43 tagit livet av sig med hjälp av råttgift. Michael försågs med flygarkläder, ID-kort, majors Grad, namnet Bill Martin, brev från den fiktiva fästmön Pam och från en bekymrad, men välbeställd, fiktiv fader. Framför allt fick han en fastkedjad dokumentportfölj innehållande tillräckligt skickligt hopkomna brev till de allierade generalerna Nye och Alexander, där visserligen inte den kommande invasionens skenmål öppet namngavs, men där dess verkliga mål, Sicilien, angavs som skenmål. Med hjälp av ubåt transporterades den allmera murkne och illaluktande Michael till Gibraltar sund, där han genast upphittades av en lokal fiskare. Via den lokala myndigheten och den spanska flottan, som försökte upprätthålla Francospaniens formella neutralitet, hamnade de medföljande dokumenten, med hjälp av på platsen befintliga naziagenter hos regeringsorganen - dvs hos den tyska underrättelsetjänsten.

Tyskarna svalde såväl bete, krok och lina. Operation Mincemeat lyckades. De tyska trupper, som till följd av densamma förflyttas till Östra Medelhavet fick vänta förgäves. De allierade  möttes den 10/7 på Sicilien av alltför klent motstånd för att kunna stå dem emot. Resten är välbekant historia. Om valda delar av operationen har redan på 50-talet berättats i böcker. De har också filmats.

Glyndwr Michael vilar på Huelvas katolska kyrkogård under en sten bekostad av Engelska staten - numera även under eget namn. Varje år nedlägger en engelsk dam blommor på graven. Det hade han nog aldrig kunnat drömma om.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Ska vi prata med nazister? (Recension)

Dan Israel - 15 november 2017

Ska vi prata med nazister? Så lyder titeln på den bok som Mikael Löfgren och Nätverkstan sammanställt med så gott som samtliga debattinlägg i den diskussion som uppstod efter att Bokmässan beslutat sig för att inte porta Nya Tider. Det är ett föredömligt initiativ, som på ett ytterst konkret sätt...

Läs mer...

De nya Sidenvägarna (Recension)

Hans Isaksson - 31 oktober 2017

Peter Frankopan är chef för Centrum för bysantinska studier vid Oxforduniversitetet. 2012 publicerade han boken ”The first crusade: The call from the east”. Nu är han aktuell med “Sidenvägarna” (The Silk Roads; Sv översättning Peter Handberg 2017; Bonniers; 687 sid). Ett av Jan Myrdals och Gun...

Läs mer...

Till minnet av Eva Ullstadius

Webbredaktionen - 31 oktober 2017

Det senaste numret av Clarté - Hundraåringen som försvann; Ett tema om den ryska revolutionen - är tillägnat Eva Ullstadius. Just denna utgåva av tidskriften har blivit mycket efterfrågad och uppskattad. Därför är det en extra stor glädje att numret är dedicerat till en person som starkt trott på och...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 2/17 Makten bakom orden

Bildtext

Varken AD eller riksdag stoppar hyvlingen

Erik Bohman - 17 juli 2017

I november beslutade Arbetsdomstolen (AD) att så kallade hyvlingar inte är att betrakta som...

Läs mer...

Bildtext

Krönika

Ottilia Thorsson - 17 juli 2017

I en något sliten Volvo är jag på väg mot min högstadieskola, jag är 15 år och pappa skjutsar mig...

Läs mer...