Den sanne hycklaren är den som har slutat att märka sitt bedrägeri, den som ljuger uppriktigt. (Oscar Wilde)

FN:s Säkerhetsråds Resolution 1973 har i dagarna legitimerat allt militärt våld - t v utom ockupation - för att "skydda det libyska folket" mot Kadafiregimens våldsanvändning i det pågående inbördeskriget i Libyen. D v s allt som kan göras från luften, dvs bombningar av anläggningar, materiel och trupper.

Liknande försök i Kosovo och i Irak har visat att man knappast härigenom kan skydda en civilbefolkning - även om det verkligen hade varit syftet. NATO sitter i skrivande stund i möte och diskuterar uppenbarligen mer drastiska åtgärder. Det pågår en massiv ansamling av västallierade stridskrafter i Södra Medelhavet, vilka sannolikt är till för att användas. USA har, utöver vad Resolutionen anger, deklarerat att Libyens president måste avgå. Man har således inte bäddat för en fredlig lösning.

"I Egypten och Tunisien kunde USA och Europa nöja sig med att 'stödja demokratin', även om det också tog tid...Om mänskliga rättigheter och demokrati är universella värden måste de också försvaras." säger DN:s ledarskribent idag.

"Historia är skit" sade en gång Henry Ford. När man läser sådana högstämda proklamationer inser man, att detta uppenbarligen på sina håll även gäller om historien bara är veckogammal. DN är således helt obekymrad om att kriget mot Kadafi drivits fram av samma stormakter: Storbritannien, Frankrike och USA, som nyligen inte tycktes ha oöverstigliga problem med att fördra Libyens auktoritära regim och som hjälpte den med att beväpna sig mot sitt folk. Ej heller tycks DN begrunda varför just de stater, som har den längsta historien av inblandning och hegemonianspråk i området, nu plötsligt är de pådrivande för att befrämja humanitet och demokrati där. Eller att just de grannstater, tex Saudiarabien, Bahrein, Förenade Arabemiraten och övriga stater inom Arabförbundet vill hjälpa till med att upprätta demokrati i Libyen, i utbyte mot grönt ljus från Väst när man på hemmaplan samtidigt försöker krossa sina inhemska demokratirörelser.

Sveriges utrikesminister Bildt har vänt blad, möjligen efter elaka insinuationer om att det vore hans gamla oljeförbindelser som tidigare dämpat hans stridslust. Han välkomnar nu "beslutet från FN:s säkerhetsråd som ger mandat att med militära medel stoppa attacker av Kadafi på Libyens civilbefolkning". Han överväger deltagande i luftkriget över Libyen - men säger sig avvakta en förfrågan från NATO. Det fanns en tid då Sverige avvaktade sådana förfrågningar från FN - men nya tider, nya seder.

Folkrättsprofessorn i tiden, Ove Bring, är smått lyrisk över Säkerhetsrådets Resolution och kallar den historisk, eftersom hela det sk "Internationella Samfundet" påstås stå enigt i en humanitär fråga och äntligen förmår åsidosätta Libyens nationella suveränitet - och inte i detta syfte, som USA i Irak 2003, behövde uppfinna ett hot mot världsfreden. Till nämnda Samfund räknar Bring tydligen inte några enstaka efterblivna småstater, som Kina, Ryssland, Indien, Brasilien och Tyskland - med knappt hälften av jordens befolkning - som vägrade rösta för Resolutionen.

Bring har tidigare avskaffat neutraliteten. Nu hyllar han, likt andra moderna sk bombliberaler, avskaffandet av den överdrivna respekten för små, icke rumsrena nationer. Du svensk, huka dig - och håll dig rumsren!

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Nytt på Clartébloggen

Jeremy Corbyns Bok

Anthony Lane - 25 juni 2017

Och det hände sig, i landet Storbritannien, att Översteprästinnan gick ut till folket. Och hon sade: Se, jag bringar Eder budskap om en stor fröjd. Ty på den åttonde dagen av den sjätte månaden stundar ett allmänt val. Och folket knorrade och sade: Icke ytterligare ett! Och de vredgades mot...

Läs mer...

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

Så räddar vi svenska skolan

Mats Wingborg - 29 december 2016

Kunskaperna i matematik och läsfärdighet har förbättrats bland svenska 15-åringar på sistone. Men...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...

Litteraturlista och kommentarer - Clarté nr 4/2016

Åke Kilander - 19 januari 2017

Litteraturlista och kommentarer till artiklarna Planeten pallar inte mer och Klokt tänkt om miljön i...

Läs mer...