Japans huvudö har flyttat sig 2 meter. Jordaxeln har ändrat vinkel 10 centimeter och jordrotarionen bromsades tillfälligt upp när jordbävningen utlöstes i fredags. Det är svårt, även för världens fjärde ekonomi, att motverka jordens tektoniska rörelser . I någon mån har expertisen en rätt säker uppfattning om var och hur jordbävningar kommer att ske - men aldrig när de skall ske. Vi kan emellertid, i mån av resurser och vilja, lindra deras konsevenser - så länge kommer ihåg att vi egentligen vi lever på ett tunt skal runt magman.

De sociala och politiska omvälvningar vi nu bevittnar i de flesta samhällen söder om Medelhavet erbjuder delvis en slående parallell till jordbävningar. Det gäller t ex i båda fall en rätt god förutsägbarhet om var de skall ske. Tidpunkten är däremot omvittnat nästan lika omöjlig att förutsäga, ens för de underrättelsetjänster som förfogar en tilltagande mängd av informatörer, avlyssningsverktyg och spionsatelliter. Effekterna sprider sig i båda fall som vågor, som kan vara världsomspännande, men vars konsekvenser är starkt beroende på lokala strukturer i periferin.

Slående som jämförelsen är, bör den inte dras för långt. Att en tsunamivåg kan få politiska konsekvenser, till och bidra till att stjälpa regeringar 1000-tals mil från platsen, kan nog t ex Lars Danielsson och hans parti vittna om - men sociala revolutioner påverkar inte omvänt tektoniken.

Våra media älskar naturkatastrofer, som erbjuder slående bilder och målande berättelser att förfasas till, även om man inte längre diktar skillingtryck över dem. Politiska omvälvningar, revolutioner genomförs däremot medvetet av människor och kan aldrig karakteriseras som "katastrofer" annat än av de privilegierade skikt som ser sina intressen hotade av dem.

Även om osvuret är bäst förefaller det som om USA, NATO och EU denna gång valt att tills vidare hålla fingrarna borta från Nordafrika och Mellanöstern. Det är klokt av dem. Eftersom det är mindre troligt att valet skulle bottna i en radikal omsvängning i värderingarna hos vederbörande är det nog lärdomarna från de senaste de senaste decenniernas fiaskon för de "koalitioner av villiga", som i Irak och Afghanistan gjort Västmakterna lika impopulära som någonsin den brandkapten som använder bensin i stället för vatten i slangarna. Till och med Arabförbundet, dominerat av regimer som är starkt beroende av Västmakterna för att själva behålla makten, ställer som absolut villkor för stöd åt ett flygförbud över Libyen (dvs de fakto en krigförklaring) att ingen intervention på marken får ske - dvs i dagens läge ett meningslöst uppdrag.

Zarkozys och Camerons aktivism i Libyenfrågan fick tummen ned i EU, och Sveriges röst är avgjort negativ till en intervention - fast man tidigare har sett att sådant kan ändra sig. FN:s säkerhetsråd, som ensamt har behörighet att tillstyrka krig kommer inte att göra det - eftersom Libyens regim må vara en fara för det egna folket, men inte för världsfreden. Till och med USA:s försvarsminister Gates menar att det vore dumt blanda sig i. Om denna linje håller när vågen på allvar når Saudiarabiens oljefält, kommer detta att bli det verkliga testet.

Och det kommer nog på sikt att bli svårare för de härskande att återuppbygga förtroendet bland undersåtarna i Nordafrika och Mellanöstern än det att återuppbygga de förödda städerna på Japans ostkust.

Kommentarer   

#1 Anders Püschel 2011-03-18 06:49
Flygbombningarna av Libyen börjar inom några dagar, så Isaksson har redan fått fel i sin förutsägelse om västvärldens icke-inblandning. Å andra sidan verkar även Isaksson ta lätt på denna form av aggression, som han kallar blott meningslös. Men för de libyer som får plikta med sina liv eller sin hälsa - både direkt i bombningarna och till följd av dem under många år (minns Irak) - har det så kallade flygförbudet uppenbar betydelse.
Fast det kanske Isaksson struntar i?
För övrigt mäts vinklar så vitt jag vet i grader, inte i centimeter.
Citera

Nytt på Clartébloggen

Petrograd 18 juni 1917

St Petersburg, 18 juni 1917

Benny Andersson - 17 juni 2017

Söndagen den 18 juni för jämt hundra år sedan började som en klar och blåsig morgon i Petrograd, som staden hade döpts om till vid världskrigets utbrott. Redan i gryningen hade arbetarna samlats på Viborgsidan. Nu strömmade de över broarna mot Nevsky Prospekt, där de strålade samman med matroser...

Läs mer...

Svar till: "Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?"

Olle Josephson - 7 juni 2017

Bengt Håkanssons plädering för en restriktiv invandringspolitik ger ju inte uttryck för Clartés linje i dessa frågor – tvärtom. Däremot ger det uttryck för en säkert uppriktig oro för att arbetarklassens positioner ska försvagas ytterligare. Den förtjänar därför ett ordentligt bemötande. Med all...

Läs mer...

Vänstern och arbetarklassen - allians eller fiendskap?

Bengt Håkansson - 5 juni 2017

Hur ska vi ta ställning politiskt? Vad är rätt och vad är fel för oss som anser oss vara socialister? Vilka vägar leder framåt och vilka är återvändsgränder? Finns det alls något att hålla sig till eller är det upp till vara och en att göra goda gärningar och hoppas på att den ackumulerade...

Läs mer...

Läs Clarté på nätet! Nr 4/16 Arbetarna - klassen med nio liv

Bildtext

En professor retuscherar historien

Magnus Göransson - 29 december 2016

I 2010-talets politiska klimat ska 1900-talshistorien helst beskrivas som en strid mellan liberal...

Läs mer...

Bildtext

Marx står sig

Nina Björk - 29 december 2016

Marxismen har gett mig de bästa redskapen för att förstå den kapitalism vi lever i, förklarade...

Läs mer...

Bildtext

Planeten pallar inte mer

Åke Kilander - 29 december 2016

År 2016 var det varmaste året i modern tid, och forskare rapporterar om ett istäcke kring Arktis...

Läs mer...